IBM-kompatibilitet

(föråldrat) – om datorer: egenskapen att ha pro­cessor från Intel (eller en Intel­­kompa­ti­bel pro­cessor) och att kunna köra operativ­system från Microsoft. På 1980‑talet var det PC‑DOS, på 1990‑talet blev det Windows. En dator som uppfyller de kraven är kompatibel med IBM:s Personal Computer (PC). IBM:s PC gav på 1980‑talet upphov till en hel industri som tillverkade IBM‑kompatibla datorer, så kallade kloner, och den industrin tillverkar fortfarande nästan alla världens persondatorer utom Mac. (Linux konstruera­des från början för att kunna köras på IBM‑kompatibla datorer.) – Eftersom IBM slutade att tillverka person­datorer 2005 har benämningen IBM‑kompatibel blivit föråldrad, så sedan dess säger man snarare Windows‑kompatibel, eller oftast bara PC. Man har ibland också talat om Wintel (Windows och Intel). I princip är datorer som primärt är avsedda för Windows fort­far­ande baserade på Intels specifikation ATX, som i sin tur är en vidareutveckling av IBM:s spe­ci­fi­ka­tion från 1984 för PC AT†, även om den har vidareutvecklats nästan till oigenkännelighet. – Observera att Mac‑datorer sedan 2005 också har Intel‑processorer, men det betyder inte att Macar är IBM‑kompatibla. – Termen IBM‑kompatibel har förr också använts om stordatorer som är kom­pa­tibla med IBM:s stordatorer.

[it-historia] [kompatibilitet] [persondatorer]