en stereoskopisk anordning från Google. – Google Cardboard påminner om View‑Master†, som för övrigt har haft en liknande produkt, gjord i samarbete med Google. – Cardboard, som presenterades 2014, består av en enkel betraktningsanordning gjord av kartong och en smart mobil som placeras i kartongen. Med en app kan telefonen visa stereoskopiska bilder, alltså två bilder av samma motiv, tagna från två näraliggande punkter, visade sida vid sida. Kartonglådan gör att den ena bilden bara visas för vänster öga och den andra bara för höger öga, vilket skapar en illusion av djup i bilden. – Google Cardboard kan, till skillnad från den klassiska View‑Master, visa rörliga bilder. Den är ett slags 3d‑glasögon. – Se arvr.google.com/cardboard. – Jämför med Microsoft VR Kit.
om bilder: med djupverkan. – Stereoskopi är en tredimensionell effekt som skapar intrycket av att olika delar av ett motiv i en avbildning finns på olika avstånd från betraktaren, på samma sätt som i verkligheten (om man har två fungerande ögon). Det åstadkoms genom att två något olika bilder visas för betraktaren, en för varje öga: bilderna föreställer samma motiv, men med en viss förskjutning som motsvarar avståndet mellan ögonen. Ett välkänt exempel är leksaken View‑Master†. Vanligtvis måste betraktaren ha på sig något slags glasögon för att effekten ska uppstå (annars rörs de två bilderna ihop), men läs också om autostereoskapisk och äkta 3d. Läs också om Google Cardboard och Microsoft VR Kit.
telefontjänst där kunden får svar på sina frågor av en förinspelad röst. Kunden anger sina frågor med knapptryckningar eller, i vissa system, genom att tala. (Se taligenkänning.) Svaret ges av en mänsklig röst som oftast inte skapas med talsyntes, utan av kombinationer av ord, fraser och meningar som har lästs in av en människa. Talsvar används ofta i kombination med automatisk samtalsfördelning. – På engelska: interactive voice response (system) eller (services), IVR eller IVRS. – Jämför med chatbot.
(interface) – anordning eller metod som gör att tekniska apparater, datorprogram eller människa och maskin kan fungera ihop. Det kan vara en teknisk anordning, som en kontakt eller ett radiosystem, eller en regeluppsättning för ett operativsystem eller ett datorprogram (se API), ofta båda i kombination. – Ett användargränssnitt(user interface) kan vara bildskärm, tangentbord, mus, mikrofon med högtalare, kamera, ratt, pedaler eller annat, i kombination med program som tolkar inmatningarna. Se också grafiskt användargränssnitt. – Benämningen gränssnitt kan åskådliggöras genom att man tänker sig en elektrisk ledning som snittas av; på de avskurna ändarna sätter man sedan kontakter som passar ihop: elektriska vägguttag är elnätets gräns. Eluttaget är likadant, oavsett om man ska ansluta en dammsugare eller en router. Telefonjack är det fasta telenätets gränssnitt. – Engelska interface har använts sedan 1882, först inom kemi. Då stod det för en yta som utgör den gemensamma gränsen mellan två substanser. Betydelsen att gränssnittet också gör att två parter kan påverka varandra är en senare utveckling. På svenska har den motsvarande termen gränssnitt använts inom telekommunikation sedan 1950-talet. – Gränssnitt kallas ibland också för kontaktytor. – Läs också om programmeringsgränssnitt(API).
färdig komponent som utvecklare kan lägga in i program med grafiskt användargränssnitt. Gränssnittskomponenter har både en form (de är bilder som föreställer något som anger vad de står för) och en funktion. De är alltså klickbara bilder av knappar, draglister, rattar, rutor, menyer, fält och annat. Gränssnittskomponenter ingår i alla moderna utvecklingsverktyg. – På engelska ofta: widget.
programspråk för interaktiv tredimensionell datorgrafik. – O3D har utvecklats av Google och släpptes 2009. Det är avsett för webbsidor och andra applikationer. Googles syfte är att överbrygga skillnaden mellan långsam webbaserad 3d‑grafik och den snabba grafiken i datorspel som körs från hårddisken. O3D är skrivet i öppen källkod och kan laddas ner som insticksprogram för Chrome och Firefox från Googles webbsidor. – Med tredimensionell menas här återgivning (tvådimensionell) på vanlig bildskärm av ett tredimensionellt grafiskt sceneri. Bilden på skärmen får perspektiv. Det blir inget djup i bilden, men användaren kan vända och vrida på föremålen på bildskärmen och betrakta dem ur olika vinklar. – Se Googles webbsidor.
tredimensionell bild som lagras i ett ljuskänsligt material, som film. – Bilden blir synlig som en tredimensionell halvgenomskinlig bild om man belyser hologrammet med laser. Ofta räcker det med vanligt ljus. Om man tittar direkt på filmen ser man bara så kallade fransar (på engelska: fringes), som inte liknar den tredimensionella bilden. (De ser snarare ut som dammråttor.) – Hologram framställs genom att man belyser det som ska fotograferas med en laserstråle. Samtidigt belyser man filmen direkt med en exakt likadan laserstråle. Det reflekterade ljuset från laserstrålen via objektet möter den direkta laserstrålen på filmens yta. När den direkta, ostörda laserstrålen blandas med den reflekterade strålen uppstår ett störningsmönster – interferens. Det är störningsmönstret som syns på filmen i form av fransar. Men om man belyser den holografiska filmen med en likadan laserstråle som vid fotograferingen ur samma vinkel återskapas bildobjektet som en tredimensionell spökbild. Genom att ändra belysningsvinkeln kan man lagra många bilder på samma hologram. Det går också att spela in rörliga bilder. Hologram har också den egenskapen att om man skär itu ett hologram så får man två hologram som båda innehåller hela den ursprungliga bilden, men med lägre upplösning. – Läs också om holografiskt minne och holographic versatile disc†.
(undo) – upphäva den senaste åtgärden eller ändringen i ett program. – Att ångra är att återgå till hur det var före ändringen – man backar ett steg. Görs med ctrl‑z i Windows eller med ⌘‑z på Mac. En del program tillåter Ångra i flera steg (multiple undo). – Möjlighet att ångra har funnits i en del datorprogram sedan 1960‑talet. Benämningen undo och ctrl‑z infördes på 1970‑talet i en ordbehandlare från Xerox Parc. Apples Macintosh var först med att ha undo / ångra som en obligatorisk funktion i alla program. – Jämför med avbryt(cancel).
– med djupverkan, vilket kan åstadkommas genom att man tar två bilder av samma motiv från två näraliggande punkter och betraktar dem genom specialglasögon som i View‑Master†. Synsinnet kombinerar de två bilderna till en. Den tredimensionella effekten kallas för stereoskopisk. Tekniken används i VR-kuber. – Se också autostereoskopisk;
– utan djupverkan, men baserad på en ritning av motivet med tre dimensioner angivna. Användaren kan därför, med mus eller annat styrdon, vrida och vända på föremålen på bildskärmen och betrakta dem från olika håll. Bilderna har perspektiv. – Datoranimerade filmer är ofta gjorda med sådan teknik: en figur eller ett föremål ritas en gång för alla i tre dimensioner, och kan sedan användas i hela filmen. Detta kallas ibland för äkta 3d. – Se också Z‑buffring;
– tredimensionell projektion, till exempel hologram och volumetriska bilder, som svävar som en spökbild i luften, och som man kan betrakta utan specialglasögon;
– ibland kallas också bilder med perspektiv för tredimensionella. Alltså sådana bilder där avlägsna föremål visas som mindre än närbelägna. Typexempel är när en GPS‑navigator för bilar visar en bild av hur vägen framåt ser ut den smalnar av. Sådana bilder är tredimensionella bara om man jämför med vanliga kartor, som helt saknar perspektiv;
– med skuggningar, schatteringar och ljusdagrar som ger intryck av att en yta har tredimensionella detaljer, fast den i själva verket är plan.
– på tangentbord: Enter – en tangent som numera oftast är identisk med returtangenten. Men på vissa äldre tangentbord fanns en separat Enter‑tangent. Enter-tangenten användes när man avslutade och bekräftade inmatning av data i ett fält;
– knapp på ingångssidan till webbplats: ger tillträde till resten av webbplatsen, ofta efter att besökaren först har läst och godkänt vissa villkor. Kan i denna användning översättas med ”Öppna”.