en användarmiljö med grafiskt användargränssnitt, mus och videokonferens, utvecklad på 1960‑talet av Douglas Engelbart†. – NLS visades upp 1968 i San Francisco på ”The mother of all demos”. (NLS är kort för online system) – NLS hade, förutom tangentbord och mus, en liten klaviatur med fem tangenter som användaren behövde lära sig hantera för att kunna styra maskinen. En video av demonstrationen finns på denna länk. – NLS var så långt före sin tid att det inte togs på allvar, utom av de forskare som senare anställdes på Xerox PARC och där utvecklade persondatorn Xerox Alto. Den hade en del av NLS funktioner. – NLS bytte senare namn till Augment, ibland kallat NLS/Augment. – Läs mer på Doug Engelbart Institutes webbsidor (länk) och i bokenWhat the dormouse said: How the sixties counterculture shaped the personal computer industry av John Markoff.
(graphical user interface, GUI) – den typ av användargränssnitt som används på persondatorer. Man hanterar datorn genom att på bildskärmen peka på, klicka på och flytta bilder (ikoner) som står för program och filer. (Se mus och peka och klicka.) – Grafiska användargränssnitt slog igenom 1984 med Macintosh. Apple hade dock hämtat idén från datorn Xerox Alto†. Före 1984 var textbaserade gränssnitt regeln, och de är fortfarande vanliga som alternativ i Unix‑miljö som ett snabbare alternativ till det grafiska användargränssnittet. Även i Windows kan man gå förbi det grafiska användargränssnittet och kommunicera direkt med operativsystemet med textkommandon. Grafiska användargränssnitt som liknar det i Mac, till exempel det i Windows, kallas ibland för FIMP (fönster, ikon, mus, pekare). – Pekgränssnitt (touch user interface), som finns på smarta mobiler och surfplattor, är en variant av det grafiska användargränssnittet.
den första kommersiella persondatorn som liknade en modern persondator, lanserad 1981. – Xerox Star, som utvecklades på PARC, hade grafiskt användargränssnitt med fönster, mus, inbyggd nätverksanslutning och elektroniska meddelanden. Den ingick i ett system med laserskrivare, vilket då var en nyhet. Xerox Star tillämpade också principen WYSIWYG(what you see is what you get), vilket innebar att det som skrevs ut på laserskrivaren såg likadant ut som det som visades på bildskärmen. – Xerox Star var dyr. Ett system med ett par persondatorer, en server och en laserskrivare kostade ungefär 75 000 dollar, extra persondatorer kostade 16 000 dollar stycket. Det såldes sammanlagt 25 000 exemplar av Xerox Star från debuten 1981 till slutet av 1980‑talet. – Bakgrund: Xerox Star var inspirerad av Xerox Alto†, en liknande dator som hade utvecklats tio år tidigare på Xerox PARC. Xerox Alto hade aldrig sålts kommersiellt. Den användes internt på forskningsinstitutet och av ett fåtal externa forskare och programmerare. Men Xerox Star var ingen vidareutveckling av Xerox Alto, utan utvecklades från grunden för att säljas till företag. Xerox Star konstruerades däremot till stor del på Alto‑datorer. Den dator som gav Steve Jobs† inspiration till Macintosh var den äldre Alto, inte den senare Star. – Artikel från 1989 om Xerox Star med bilder, klicka här.
ett användargränssnitt och en programmeringsmiljö, utvecklad av Alan Kay med flera. – Arbetet på Croquet upphörde 2007, och tekniken flyttades då över till projektet Open Cobalt. – Alla program i Croquet blev automatiskt nätverksanpassade och alla Croquetanvändare kunde, om de ville, ”se” varandra, oavsett var de var. Croquet var skrivet i utvecklingsmiljön Squeak, som i sin tur är en tillämpning av programspråket Smalltalk. Det behöver inget operativsystem och kan i princip köras direkt mot processorn, men det finns, eller har funnits, nerladdningsbara versioner för Windows, OS X (numera macOS) och Linux. – Croquet var gratis och skrivet i öppen källkod. Alla versioner hade samma binärkod, det enda som skilde var en virtuell maskin för respektive operativsystem. – Alan Kay och hans medarbetare såg Croquet som 2000‑talets version av operativsystem med det klassiska grafiska användargränssnittet som de själva var med och utvecklade på 1970‑talet. De ville ta bort begränsningar som infördes av hänsyn till den tidens hårdvara. Croquet gjorde i princip ingen skillnad mellan program, operativsystem, användargränssnitt och utvecklingsmiljö, allt hängde ihop. – En del information om Croquet finns på denna webbsida. – Läs också om TeaTime.
– beteckning (enhetsbokstav) på inbyggd hårddisk i persondator med DOS eller Windows. Skrivs ofta C: eftersom det alltid måste stå ett kolon mellan enhetsbokstaven och den följande filspecifikationen (alltså beteckningen på den fil på disketten som man ville öppna). – Bokstäverna A och B användes för inbyggda diskettstationer när det fanns sådana, men förekommer numera inte alls i den betydelsen. Om det finns fler än en inbyggd hårddisk betecknas den andra med D;
öppna, fäll ut – om listor som ingår som underavdelningar i andra listor: visa punkterna i en lista i stället för att bara visa listans namn. Detta kan man ofta göra genom att klicka på en liten trekant intill listans namn. Används i filkataloger för att öka överskådligheten och är ett alternativ till att öppna och stänga fönster. Kallas också för visa allt. Motsatsen heter collapse(stäng, fäll ihop eller visa rubrik).
en metod för textning av tv-program i realtid: en människa upprepar extra tydligt vad som sägs i tv‑sändningen, varpå ett taligenkännings‑program översätter det till text som visas i en textremsa. – Kallas ibland för skuggtalarteknik.
– Digital audio broadcasting, numera DAB+ – digitalradio enligt europeisk standard. – DAB används i Sverige i begränsad omfattning och i övriga Europa. – DAB förutsätter andra sändare och andra radiomottagare än analog radio (FM och AM). Programmen sänds i en sammansatt signal, ett så kallat kanalknippe (även kallat ensemble), som innehåller flera radioprogram samtidigt. Allt sänds på samma frekvens med hög bandbredd. Radiomottagaren, som till stor del är en dator, separerar kanalerna. Alla sändare sänder också på samma frekvens. Förutom tal och musik kan man överföra text, bilder och video. – Den ursprungliga versionen av DAB ersattes i början av 2007 av DAB+. DAB+ komprimerar signalen med AAC+, och kan därför utnyttja kapaciteten mer effektivt. Den ger också bättre mottagning. Men digitalradiomottagare för det ursprungliga DAB kan inte ta emot DAB+. – Läs mer på Sveriges Radios webbsidor. – DAB‑sändningar har pågått i delar av Sverige sedan 1995 utan att få någon större lyssnarskara. Det har funnits planer på att lägga ner FM‑nätet och helt gå över till DAB+, men de planerna övergav regeringen 2015 (mer om det under digitalradio). Kritiker har bland annat framhållit att DAB är en föråldrad teknik, och att påståendena om hög ljudkvalitet inte stämmer: FM har minst lika hög ljudkvalitet som DAB+. Radiosändningar på internet har också bidragit till att minska intresset för digitalradio – ett bredare utbud av program har annars varit ett argument för DAB+. – Norge började 2017 att avveckla rikstäckande radiosändningar på FM‑bandet och ersätta det med DAB+, vilket en majoritet av norrmännen är emot. Många har inte skaffat DAB-mottagare. I stället lyssnar många norrmän enbart på lokala radiokanaler, som fortfarande sänder på FM. – Ett alternativ till digitalradio med DAB+ är DVB-T2 Lite, se DVB. – Läs också om Digital radio mondiale och HD Radio technology;
– to dab – att dutta, att peta till – att snabbt vidröra en pekskärm;
– även: en dans som blev populär 2017, se Språktidningen. – Dabba var ett av årets nyord 2017 enligt Språkrådet(länk) och Språktidningen (länk).
