Loebnerpriset

tidigare: ett pris som delades ut till skaparen av datorprogram som klarade ett Turingtest. Loebnerpriset delades ut 1991–2019. – Loebnerpriset gick till upphovspersonen till datorprogram som kunde tävla mot en människa genom att i skrift svara på frågor på ett sådant sätt att en mänsklig bedömare inte kunde avgöra ifall det var en människan eller datorn som svarade. – Loebner­priset bestod dels av ett pris på 2 000 dollar plus bronsmedalj som delades ut årligen till det program som klarade sig bäst i en tävling, dels det stora priset på 100 000 dollar och en guldmedalj. Det stora priset delades aldrig ut. – Priset stiftades 1990 av Hugh Loebner (1942—2016) i sam­arbete med amerikanska Cambridge center for behavioral studies (länk). Från 2014 anordnades den årliga tävlingen av brittiska Society for artificial intelligence and simulation of behaviour, AISB (aisb.org.uk) – På engelska: the Loebner Prize. – Se också Eugene Goostman.

[ai] [inaktuellt] [utmärkelser] [ändrad 14 maj 2022]

dialogrobot

(chatbot) – datorprogram kan föra ett samtal med människor. – En dialogrobot ska till exempel kunna ge korrekta svar på frågor. Dialogrobotar används i seriösa samman­hang, till exempel för rutinmässig kund­tjänst och teknisk support. Det är inte nödvändigt att dialog­robotar uppfattas som människor, utan de kan ses som en förbättrad variant av talsvar. – Ordet robot syftar har på att programmet agerar själv­ständigt på ett till synes intelligent sätt, utan mänsklig styrning. (Det är alltså ingen plåtgubbe.) – En dialog­robot som används i chatt på internet kan också kallas för chatt­robot, på engelska chatbot eller chatterbot. – Under namnet bottar blev dialogrobotar en trend under 2016. – Se också Eugene Goostman, Elbot, Eliza, Loebnerpriset, Tay†, Turingtest, Watson och XiaoIce. – Kallas också för chattrobot, konversationsrobot (conversation bot) och konversations-AI (conversational AI). – Monologrobot är ett skämtsamt ord för datorprogram som genererar text eller tal utan någon motpart.

[ai] [dialogrobotar] [språkteknik] [ändrad 11 augusti 2022]

Eugene Goostman

en dialogrobot som i juni 2014 påstods ha klarat ett Turing­test. – Det innebar i detta fall att en tredjedel av domarna i en tävling trodde att de förde ett skriftligt samtal med en människa av kött och blod när de i själva verket sam­talade med dialogroboten. (En dialog­robot är ett program som körs i en vanlig dator – inte en robot som liknar en männi­ska.) – Dialogroboten utger sig för att vara en ukrainsk pojke vid namn ”Eugene Goostman”. – Segern i täv­lingen, som arrangerades av universitetet i Reading i England (länk), rönte internation­ell uppmärksam­het, trots att flera program har klarat liknande test tidigare – inklusive ”Eugene Goostman”, som bland annat flera gånger varit nära att få Loebnerpriset†. – Pro­gram­met fungerar enligt beprövade principer, och skiljer sig inte mycket från de äldsta dialogprogrammen som Eliza. Det är rätt lätt att genomskåda, vilket bland annat fram­gick av en artikel i Computer Sweden (länk). Även Ray Kurzweil underkände ”Eugene Goost­man” (länk).

[ai] [dialogrobotar] [fiktiva personer] [ändrad 7 maj 2019]

SCIgen

ett program som automatiskt skriver sken­bart vetenskapliga artiklar. – I själva verket är det ord och fraser ur andra vetenskapliga artiklar som kombineras enligt programmets regler. – SCIgen skrevs 2005 av Jeremy Stribling (länk, föråldrad), Dan Aguayo och Maxwell Krohn (länk). Syftet var att belysa att många vetenskapliga artiklar i själva verket är mer eller mindre meningslösa sammanställningar av ord och fraser. Stribling, Aguayo och Krohn lät SCIgen sätta ihop en artikel som sedan antogs som bidrag på en veten­skaplig konferens, trots att innehållet var nonsens. Sedan dess har flera vetenskapliga förlag publicerat artiklar som har producerats med SCIgen. – SCIgen finns för nerladdning på MIT:s webbsidor: länk. Där finns också mer information om SCIgen. – Läs också om the Dada Engine, CHI, ett liknande program för rubriker, och om robotför­fattare samt om Eliza.

[artificiell skenbar intelligens] [källkritik] [mjukvarurobotar] [språkteknik] [ändrad 23 maj 2020]

computational theory of mind

hypotesen att medvetandet i grunden skapas av processer som kan beskrivas som datorprogram. Alltså att allt som människor tänker och upplever är resultatet av processer i hjärnan som följer logiska regler (algoritmer). Teorin är kontroversiell. – Förkortas CTM. – Man talar också om computational theory of thought. – Se också artifici­ell intelligens, Lady Lovelaces invändning, Turing­­test och kinesiska rummet.

[ai] [kognition] [ändrad 9 februari 2014]

artificiell intelligens

(artificial intelligence, ofta förkortat AI; även: maskinintelligens) – program som efterliknar mänskligt tänkande; den tillämpade vetenskap som diskuterar vad som är mänskligt tänkande och försöker efterlikna det eller utveckla något likvärdigt eller bättre med datorprogram. Grundläggande för resonemang om artificiell intelligens är tanken att datorprogram själva ska kunna räkna ut hur de ska lösa ett givet problem: programmerare ska inte behöva koda, steg för steg, hur programlösningen ska gå till, utan bara beskriva problemet som ska lösas och vilka krav som ställs på lösningen. – Det finns två huvudriktningar:

  • – Den starka tolkningen av artificiell intelligens hävdar att det i grund och botten inte är någon skillnad mellan mänsklig intelligens och maskinintelligens, och anser att det går att skriva datorprogram som i någon bemärkelse är likvärdiga med människor som löser samma uppgift. – Se computational theory of mind och computational theory of thought;
  • – Den svaga tolkningen nöjer sig med att se AI‑program som användbara redskap.

– Man kan också säga att det finns två resonemang bakom tanken på artificiell intelligens:

  • Filosofiskt: Är det i grunden någon skillnad mellan mänsklig intelligens och maskinintelligens? – Se Lady Lovelaces invändning och Turingtest;
  • Praktiskt: Går det att programmera datorer så att de själva räknar ut hur de ska lösa en uppgift. Användaren beskriver problemet och anger förutsättningarna, men programmerar inte en algoritm som steg för steg anger hur uppgiften ska lösas. Det får datorn göra. – Se till exempel maskininlärning.

– Man skiljer också mellan två typer av artificiell intelligens:

  • Symbolisk – programmerare skriver algoritmer för lösning av problem, och de algoritmerna beskriver och analyserar problemet och underlaget för lösningen på ett sätt som ter sig rimligt för människor. Man drar nytta av att datorer är snabba, kan hantera enorma datamängder och inte blir trötta eller slarvar, men i princip är det samma arbetssätt som en människa med papper och penna skulle använda. Åtminstone i princip kan användaren förstå hur programmet arbetar;
  • Icke-symbolisk (non-symbolic) – man ger systemet underlag för att lösa en uppgift, men låter systemet själv pröva sig fram till en användbar lösning. Systemet utvecklar sina egna algoritmer och förbättrar dem successivt. Användaren har i praktiken ingen möjlighet att förstå hur programmet arbetar, bara att avgöra ifall det ger användbara resultat. Datorns fördel är att den snabbt kan ta fram och testa miljoner sätt att lösa en uppgift, förkasta de oanvändbara och förbättra de användbara. Typexempel: maskininlärning.

– Typiska uppgifter för artificiell intelligens är mönsterigenkänning, bildanalys, talförståelse, skapande av bevis och spel. – Kända typer av AI‑program är artificiella neuronnät, genetiska algoritmer, cellautomater och expertsystem. I stället för intelligens talar man ofta om maskininlärning. Man utnyttjar datorernas snabbhet för att låta dem pröva sig fram till ett sätt att lösa uppgiften. Se också djup maskininlärning och artificiell generell intelligens. – Ett vanligt underförstått kriterium på artificiell intelligens är att AI‑program ska lösa uppgifter på ett sådant sätt att även en sakkunnig mänsklig bedömare inte förstår hur det går till – se Lovelacetest. Att en dator gör omfattande och komplexa matematiska beräkningar mycket snabbt räknas inte som AI. – Förespråkare för artificiell intelligens säger ibland att så snart som man har lyckats utveckla ett datorprogram som kan lösa en krävande uppgift, som att slå världsmästaren i schack, så räknas den prestationen inte längre som bevis på intelligens – ribban höjs hela tiden. – Den första som diskuterade artificiell intelligens enligt den starka riktningen som en verklig möjlighet var Alan Turing† som gett namn åt Turingtest. – Läs också om Partnership on AI och One hundred year study on artificial intelligence. – Helsingfors universitets grundkurs från 2019 i artificiell intelligens finns på denna länk. – Den amerikanska forskaren Kate Crawford (katecrawford.net) hävdar 2021 i sin bok Atlas of  AI (länk) att artificiell intelligens ”varken är artificiell eller intelligent”. – IDG:s artiklar om artificiell intelligens: länk.

[ai] [ändrad 8 juli 2021]

Cyc

ett projekt för att ge datorprogram en kunskapsbas om sådant som människor tar för givet. – Exempel: att föräldrar är äldre än sina barn, att det är mörkt på natten, att is är kallt. Målet är att göra denna kunskap tillgänglig för datorprogram så att de kan upptäcka fel, men också göra slutledningar (se inferens). – Projektet startades 1984 av den amerikanska forskaren Doug Lenat (länk), som 1994 startade före­taget Cycorp (cyc.com) för att utveckla idén till produkter. Lenat är vd för Cycorp. – År 2012 hade Cyc en databas med fem miljoner sådana kunskapsbitar. – Det fanns också från 2001 ett parallellt projekt som, inom Cycorp, utvecklade Cyc i öppen källkod, Opencyc (länk), nerlagt 2017 (se denna artikel – brukar fungera, trots överstrykning – arkiverad). – Namnet: Cyc anspelar på encyclopedia och cyber. – På MIT startades 2004 ett projekt med samma mål, Open Mind Commonsense (länk). Det satsar på att samla in 100 miljoner kunskapsbitar.

[ai] [företag] [ändrad 3 december 2019]

Watson

  1. – ett datorsystem från IBM, konstruerat för att sammanställa information från enorma datamängder så att den kan behandlas med naturligt språk. – Watson, som presenterades 2010, ska kunna tolka och besvara frågor som ställs i naturligt språk. Det har blivit kärnan i IBM:s system med webbaserade tjänster för frågor och svar, skriftligen eller muntligen (se talgränssnitt). – Systemets första uppgift var att tävla i frågesporten Jeopardy. Wat­son tävlade i februari 2011 framgångsrikt mot mänsk­liga Jeopardymästare i USA. Då bestod Watson av tio skåp med totalt 90 servrar och sammanlagt 2 880 processorer. Watson fungerade i tävlingen fristående, utan anslutning till inter­­­net: all information som behövdes för att besvara frågorna var lagrad på servrarna. – Systemet är upp­­kallat efter IBM:s grundare, Thomas J Watson (men namnet för givetvis också tankarna till Sherlock Holmes hävdatecknare doktor Watson). – Det djupare syftet med utvecklingen av Watson är att utveckla tekniker för förståelse av naturligt språk, informationsutvinning ur stora textmassor och formuler­ing av korrekt uttryckta svar på frågor. Watson‑tekniken ska kunna användas till exempel som hjälpmedel för läkare. – Under 2013 öppnade IBM Watson för externa kunder som erbjöds att mata Watson med egen information för att sedan kunna använda det för kunskapsutvinning. Leksakstillverkaren Elemental Path ska använda Watson i talande leksaker, se Cognitoys†. – Läs mer på ibm.com/watson. – Läs också om Verse. – Jämför med Wolfram Alpha och med Amazon Echo, Apples Siri, Facebook M†, Microsofts Cortana och Sound­hounds Hound;
  2. – se under sherlock.

[ai] [talgränssnitt] [ändrad 7 juni 2022]

Eliza

ett datorprogram som kunde parodiera en psykoterapeut i skriftlig dialog med en människa. – Programmet, med en nyare term en dialogrobot, använde knep som att göra frågor av den mänskliga motpartens utsagor: ”Jag har huvud­värk.” – ”Varför tror du att du har huvudvärk?”. Program­met kunde därigenom ge intryck av att förstå och veta mer än vad det faktiskt gjorde (nämligen ingenting). – Eliza skrevs och utvecklades 19641966 av Joseph Weizen­baum (1923—2008, se Wikipedia) på MIT. Syftet med programmet var inte att visa att datorer kan föra en riktig dialog, utan att visa att människor låter sig duperas av ett relativt enkelt program. Weizenbaum beskrev Eliza som en parodi på hur psykoterapeuter talar med sina patienter. – The Eliza effect, Eliza‑effekten – det att ett program för artificiell intelligens, liksom Eliza, verkar vara mer intelligent än det faktiskt är. – Eliza har återskapats i en version som finns på nätet – klicka här. – Namnet: Eliza syftar på ”Eliza Doolittle”, huvud­person i George Bernard Shaws pjäs Pygmalion och i musikalversionen My fair lady. – Läs också om Jolly Roger Telephone Co., ”Eugene Goostman”, Elbot, Betsy (länk) och Woebot.

[dialogrobotar] [it-historia] [kuriosa] [psykologi][språkteknik] [ändrad 15 april 2022]