distribuerad liggare

(distributed ledger) – förteckning över händelser, fördelad i identiska exemplar på många datorer. Syftet är att göra det omöjligt att radera eller förvanska informationen utan att det upptäcks. Varje post i liggaren förses med en elektronisk signatur av den som lägger till posten, och varje dator som sedan sparar ett identiskt exemplar av liggaren med den nya posten tillagd förser den dessutom med sin egen elektroniska signatur. Det gör det praktiskt taget omöjligt att framställa en förfalskad version av ligg­a­ren, eftersom liggaren finns i många exemplar som har med sig dess hela historia: varje tillägg, strykning och ändring har försetts med elektronisk signatur av många datorer. För att verifiera en betalning skickar man en förfrågan till några av de datorer som har kopior av liggaren. – Det mest kända exemplet på distribuerade liggare är block­kedjan, som först användes i kryptovalutan bitcoin. – Betalningar är den mest kända tillämpningen av distribuerade liggare, men från mitten av 2010-talet används det för många slags information som måste skyddas från förfalskningar, till exempel skriven text.  Se liggare och jämför med logg.) – Ingående artikel om fyra decenniers akademisk forskning som är grunden till bitcoin och distribuerade liggare, se denna länk.

[kryptovalutor] [blockkedjor] [ändrad 6 september 2017]

blockkedja

(block chain, blockchain) – en komplett, distribuerad lista, uppdelad i block, över transaktioner som berör ett digitalt objekt. – Att listan (en liggare) är distribuerad innebär att den finns i identiska exemplar på många datorer. Att den kallas för kedja beror på att den är indelad i delar, block, där varje nytt block innehåller ett kondensat (hash) av det föregående blocket. (Jämför med sidorna i en kassabok, där varje ny sida börjar med summan av transaktionerna på den föregående. I en blockkedja är matematiken mer avancerad.) Varje dator signerar med sin elektroniska signatur. – Syftet är att det ska vara omöjligt att förfalska informationen. Varje ny transaktion måste nämligen godkännas av ett antal datorer i blockkedjans nätverk. De har redan block­kedjan med alla tidigare transaktioner, och kan därför kontrollera att inga värden har ändrats sedan sist. De kan också kontrollera att den som gör transaktionen har rätt att göra det. Om allt stämmer godkänner de trans­aktionen och lägger den till listan (det aktuella blocket). – Blockkedjan skapades som en del av den virtuella valutan bitcoin. Alla betalningar med bitcoin re­gi­stre­ras permanent i en blockkedja för varje värdebärare. (Värdebäraren är den sifferserie som anger ett bestämt belopp i bitcoin.) Blockkedjan följer med siffer­serien när man gör en betalning, och den kopieras också på ett antal datorer i bitcoinnätverket. Det finns däremot ingen central server. För att betalningen ska godkännas måste blockkedjan vara likadan hos betalningen och hos ett antal datorer i bitcoin-nätverket. För att mani­pu­lera data i en blockkedja måste man alltså:

  • – göra intrång i alla datorer i bitcoin-nätverket och dessutom
  • forcera krypteringen.

– Alla transaktioner krypteras nämligen, och blockkedjan lagras i krypterad form. – Om det skulle dyka upp två identiska värdebärare (alltså sifferserien som visar betalningens belopp) räknas den som har längst blockkedja som den äkta, och den andra blir ogiltig. – Blockkedjetekniken har anammats i många andra sammanhang än bitcoin. Blockkedjor kan användas för andra elektroniska betalningar, men också för att säkra andra elektroniska data, till exempel textdokument. Nackdelen är att blockkedjan kan bli mycket lång. Läs också om smarta kontrakt. – Blockkedja var ett av årets nyord 2017 enligt Språktidningen (länk) och Språkrådet (länk). En del företag anser att ordet har blivit uttjatat och föredrar att tala om digital ledger technology, DLT. – Läs också om projektet Corda och om kondensatkedja.

[kryptovalutor] [blockkedjor] [kryptering] [ändrad 3 september 2019]

Zcash

elektroniska pengar med hög nivå av anonymitet för de som köper och säljer. – Zcash påminner om Bitcoin, men har inga allmänt tillgängliga förteckningar över betalningar (distribuerade liggare). I stället används nollkunskapsbevis för att bevisa att betalningar är giltiga. Det innebär att den som betalar kan bevisa att hon har be­talat och att be­tal­ningen har täckning, men beviset säger inget om transaktionen. En utomstående som avläser trafiken på Zcash-nät­verket kan se att en betalning har skett, men inte vem som betalar, inte vem som tar emot betalningen och inte heller vilket belopp som betalades. – Zcash utvecklas av Zooko Wilcox (länk) och debuterade den 28 oktober 2016. – Läs mer på z.cash.

[kryptovalutor] [ändrad 25 augusti 2017]

Coinshuffle

teknik för att göra det svårare att spåra den som gör en betalning med bitcoin. – De som betalar med bitcoin kan nämligen vara anonyma, men det kan ändå vara möjligt för utomstående att räkna ut vem som har gjort en viss betalning. Coinshuffle, som har utvecklats av forskare vid uni­ver­si­tetet i Saarbrücken i Tyskland, gör det svårare att följa spåret med hjälp av en metod som påminner om anonymiserings­nät­verket Tor. – Se denna länk.

[kryptovalutor] [ändrad 11 januari 2018]