elektroniskt papper

e-papper – beteckning på typer av bild­skärmar som har några av pap­per­ets för­delar jäm­fört med vanliga bild­skärmar. Elek­troniskt papper bör upp­­­fylla åtminstone några av dessa krav:

  1. – se ut som papper. Man ska kunna läsa texten i be­­fint­ligt ljus utan bak­grunds­belysning;
  2. – skonsamt för ögonen. Det bör vara fritt från flimmer och ha hög upp­­lösning;
  3. – beständig bild. Text och bild ska vara kvar på det elek­tro­niska papperet utan att det behövs elektrisk ström. Ström ska bara be­hövas för att byta bild;
  4. – böjlighet och vikbarhet. Elektroniskt papper ska kunna rullas ihop och vikas som vanligt papper;
  5. – skrivbarhet. Man ska kunna skriva på det elek­tro­niska papperet med något slags penna;
  6. – lågt pris.

– På engelska kallas elektroniskt papper ibland för e‑ink (se också före­­taget E Ink). – Se också e‑bok och electro­­wetting, och jämför med Power paper.

[bildskärmar] [ord på e-] [ändrad 11 juni 2017]

pekdator

(touch screen computer) – dator som kan styras genom att man vidrör skärmen med en eller flera fingrar. Fingertoppen ersätter musen. (Pek­datorn kan, men behöver inte, också ha ett vanligt tangentbord eller virtuellt tangentbord.) – Ordet pekdator används främst om större stationära datorer som är tillgängliga för allmänheten för, till exempel, turistinformation. De är vanliga datorer med pekskärm. – HP sålde pekdatorer för kontor redan på 1980‑talet, men utan större framgång. – Ordet peka ska tolkas som att man sätter fingret direkt på det utpekade, inte som att man pekar på långt håll. (Möjligen, beroende på teknik, kan det räcka med att man håller fingertoppen mycket nära bildskärmen.) – Surfplattor är datorer som bara består av en tunn handhållen bildskärm som fungerar som pekskärm.

[bildskärmar] [grafiskt användargränssnitt] [styrdon] [ändrad 11 juni 2017]

zForce

en teknik för pek­skärmar, ut­veck­lad av Neonode och licensierad till tillverkare av mobil­tele­foner och surf­plattor. Tekniken bygger på att bildskärm­ens yta korsas av tunna osynliga ljus­strålar. Om man vidrör en punkt på bildskärmen med ett finger eller ett föremål bryts några av ljusstrål­ar­na. Med ledning av det kan systemet läsa av vilken punkt man har vidrört. – Se Neonodes webb­sidor (länk).

[bildskärmar] [styrdon] [ändrad 24 augusti 2019]

blickstyrning

styrning av datorer med hjälp av blicken. – Blickstyrning förutsätter att datorns bildskärm har utrustning som med hög exakthet kan se vilken del av bildskärmen som användaren riktar blicken mot. Användaren kan då använda bildskärmen som en pekskärm, men utan att använda fingrarna: det räcker med att rikta blicken mot den punkt som man annars skulle sätta fingret på. Det krävs att man håller kvar blicken en mycket kort tid. – Med ett virtuellt tangentbord kan man också mata in text genom att titta på de olika bokstäverna. Kallas också för ögonstyrning. – Se också Tobii och EyeX. – Jäm­för med blick­spårning (eye-tracking), som innebär att man undersöker vilken del av bildskärmen som betraktaren tittar på, och hur länge.

[användargränssnitt] [bildskärmar] [styrdon] [tillgängligt] [ändrad 19 juni 2019]

autostereoskopisk

(autostereoscopic) – om tredimensionella bilder: glas­ögon­fri – med 3d‑effekt (djup­verkan) som betraktaren uppfattar utan speciella glasögon. Autostereo­skopi är en teknik som sedan mitten av 00‑talet används på bildskärmar. De förses med små avskärmningar mellan lodräta rader av bildpunkter. Avskärm­ningarna är så små att de knappt märks, men de blockerar varannan rad med bild­punkter för vänster öga och varannan rad med bild­punkter för höger öga. Det går därför att visa två olika bilder samtidigt, en för varje öga. Om bilderna före­ställer samma motiv, men med för­skjut­ning i sidled, uppkommer en stereo­skopisk effekt (som i View‑Master). Metoden fungerar, men bara om be­trakt­a­ren sitter rakt framför bild­s­kärmen. Nyare, experi­mentella tekniker använder en inbyggd kamera i bildskärmen för att se var betraktarens ögon finns, och anpassar bild­visningen till det.

[3d] [bildskärmar] [ändrad 23 januari 2019]

näthinneprojektion

visning av bilder genom att de projiceras direkt på ögats nät­hinna (retina). Den som bilderna (som kan vara rörliga) visas för ser bilderna hängande i luften fram­för sig, men ingen annan ser dem. Bilderna har ingen materiell existens, utan är så kallade virtuella bilder. Man talar på engelska därför om virtual retinal display. Det finns ett fåtal kommersi­ella pro­­dukter för näthinne­projektion (se Wikipedia). Tekniken kan an­­vändas i så kallade interaktiva glas­­ögon. – På engelska: retinal projection.

[bildskärmar] [ändrad 7 augusti 2017]