DSL

  1. – digital subscriber line – en teknik för snabb internet­anslutning genom telenätet. – Den äldsta och mest kända formen av DSL, ADSL, har sedan länge ersatts av snabbare varianter av DSL som VDSL och VDSL2 samt G.fast. Ändå talar man ofta om ADSL när man menar nyare former av DSL. Medan ADSL först klarade 500 kilo­bit i sekunden klarar VDSL2 100 mega­bit i sekunden eller mer, och G.fast klarar en giga­bit i sekunden på korta avstånd. – DSL ut­vecklades på 1990‑talet för att man skulle kunna erbjuda bred­band över det vanliga tele­nätet till abonnenter som saknade optisk fiber­an­slut­ning. DSL sågs då som en övergångslösning. – Tekniskt fungerar DSL så att datakommunikationen sker på mycket höga fre­kvenser i telenätet. Frekvenserna är så höga att de inte stör telefon­samtal. (Se frekvensdelning.) Man kan därför tala i tele­fon och använda DSL sam­tidigt. DSL förutsätter att sär­skild ut­rustning, DSLAM, monteras i tele­stationen. – Abonnenten måste ha ett DSL‑modem och en delnings­dosa (splitter) som skickar telefon­samtal till tele­fonen och data­kommunikation till DSL‑modemet. Hur snabb förbindelsen faktiskt blir hänger på av­ståndet till tele­stationen. Ju snabbare DSL‑teknik man an­vänder, desto kortare räck­vidd har signalen från telestationen. – DSL används mest av privat­personer och små­företag som vill ha bredband utan att behöva dra nya kablar;
  2. – DSL, se Damn small Linux.

[dsl] [förkortningar på D] [linux] [ändrad 20 juli 2017]

unbundling

separation, uppdelning, avmonopolisering; även: avknoppning – uppdelning av ett paket av varor eller tjänster i mindre delar (för att främja konkurrens); inom telefoni: separation av driften av tele­nätet och förmedlingen av telefon­sam­tal (och eventuellt andra tjänster) så att inte samma företag har hand om båda; LLUB eller LLUlocal loop unbundling – konkurrens om access­nätet. – När det gäller Micro­soft användes ordet om EU:s krav att Windows inte skulle levereras med webb­läsaren Internet Explorer som förval. – Avknoppning betyder att ett företag delas upp i flera.

[bredband] [produkter och tjänster] [telefoni] [webbläsare] [ändrad 17 november 2018]

operatör

  1. – företag som förmedlar tele- eller datakommunikation från kund till abonnent (tjänsteleverantör). Även: företag (carrier) som tillhandahåller kapacitet för tele- eller datatrafik till andra företag. Som operatörer räknas även rena tjänsteleverantörer som saknar eget fysiskt nät. (Operatörer är däremot inte företag som tar emot datafiler eller fax, skriver ut dem och levererar utskrifterna till mottagaren, vilket till exempel Posten gör med räkningar.) –Som tele- och datakommunikation räknas telefonsamtal, fax, e‑post, webbsidor, chatt, internettelefoni och andra former av elek­tron­isk kommunikation, vare sig de sker genom telenätet, mobilnätet, kabel‑tv‑nätet eller något annat nät. – Ibland räknas bara företag med eget fysiskt nät som operatörer. Men enligt den svenska telelagens definition är tjänste­leverantörer också teleoperatörer. Det är underförstått att tele- och data­trafik förutsätter samarbete mellan flera operatörer. Det som räknas i varje enskilt fall är det företag som skickar räkningen. – På engelska: service provider eller operator;
  2. handhavare, användare: människa som sköter en maskin eller liknande. – På engelska: operator.

[datakommunikation] [företagstyper] [yrken] [ändrad 14 februari 2020]

ubikvitär

(ubiquitous) – på svenska också ubiktillgänglig överallt, befintlig överallt, som finns överallt; ubiquitous computing: ubikvitära eller ubika it‑system, ubikvitär eller ubik it – om information och kommunikation som är tillgängliga genom trådlösa it‑system överallt och när som helst. Kallas också för ubikom eller ubikomp. – Ordet var ett trendord på 00‑talet; tillgången på mobilt bredband och sakernas internet har sedan dess gjort att det har blivit överspelat.

  1. – om it‑system som är inte­gre­rade i omgiv­ningen och lätt tillgängliga; som fungerar utan traditionella användargränssnitt som bildskärm och tangent­bord. – Uttrycket ubiquitous computing myntades 1988 av den amerikanska forskaren Mark Weiser†. Han beskrev den 1991 i artikeln The Computer for the 21st Century i Scientific American (länk). Hans vision kan beskrivas som ett avancerat trådlöst nät med integrerade handdatorer, stora bildskärmar på väggarna och servrar. Mark Weiser tänkte sig ett samspel mellan datorer i olika storlekar: inch devices, foot devices och yard devices. Sådant som intelli­genta hus, kroppsburna datorer och datorer som är integrerade i vardagsföremål (sakernas internet) kan också räknas som ubikvitära system;
  2. – i Japan har termen använts för principen att trådlös bredbandsanslutning till internet ska vara tillgänglig överallt i landet. På japanska: yubikitasu.

– Läs också om u‑samhället, pervasive computing och intelligent miljö (ambient intelligence).

[bredband] [it-system] [sakernas internet] [språktips] [ändrad 17 september 2020]

carrier

  1. – nätgrossist, stamnätsoperatör – företag (operatör) som tillhandahåller kapaci­tet i tele- eller data­nät till andra företag. De andra företagen kan vara tjänsteleveran­törer eller andra carriers. – Carrier översätts ibland med nätoperatör, men det ordet används också synonymt med operatör, så termen kan lätt missförstås. Ett och samma före­tag kan vara både carrier och tjänsteleverantör. – Skilj mellan carrier och accessnätoperatör. En carrier kan äga ett stam­nät eller stads­nät utan att samtidigt äga accessnätet;
  2. – kort för carrier wave – se bärvåg. I mobiltelefoni kan det också översättas med kanal. Det syftar inte bara på själva bärvågens frekvens utan på det omgivande frekvensbandet som är nödvändigt för att man ska kunna överföra information (se bredband);
  3. – hållare – standardiserat fodral för blad­server eller hårddisk, anpassad för spåren i racket.

[datakommunikation] [hårdvara] [ändrad 10 januari 2013]

ISDN

förkortning för integrated service device network – ett system för digital dataöverföring via det vanliga kretskopplade telefonnätet:

  1. – ”vanlig” ISDN var på 1980- och 1990-talen en tjänst som erbjöds till privatpersoner och småföretag som ett snabbare alternativ till modem för uppringda förbindelser. Det har trängts ut av DSL och mobil datakommunikation. – ISDN av denna typ klarade dataöverföring med upp till 128 kilobit per sekund, jämfört med högst 56 kilobit per sekund för modem. Vänte­tiden innan datakommuni­ka­tion­en kom igång var nästan omärklig, och man kunde tala i telefon samtidigt som man skickade data. Anslutning till telenätet skedde med en terminaladapter med anslutningar för dator, telefon och fax. – Nack­delen med ISDN var, förutom priset, att varje abonnent behövde två telefonlinjer. I början av 00‑talet konkurrerade därför DSL, som klarar sig med en telefonlinje och dessutom är mycket snabbare, ut ISDN för privatkunder och småföretagare;
  2. – samma system med högre kapacitet för överföring av större datamängder över telefonnätet. Alltså avsett för större företag och organisa­tioner. De hyrde ISDN-förbindelser från telefonbolagen. Även denna form av ISDN håller på att fasas ut under 2010-talet.

– Den internation­ella ISDN-standarden fastställdes 1984 och reviderades 1988. – Internationella teleunionen ITU:s information om ISDN (från 2014), se denna länk.

[datakommunikation] [förkortningar på I] [ändrad 9 november 2019]

PPPoE

point-to-point protocol (PPP) over ethernet – ett protokoll som hanterar en dators anslutning till internet över en bredbandsförbindelse. – Föregångaren PPP var utvecklad för uppringda förbindelser, alltså med modem över telefontråd. Med andra ord en kretskopplad anslutning där man disponerar linjen hela tiden tills kommunikationen avslutas. När man kommunicerar över bredband används i stället paketförmedlande teknik där meddelandena delas upp i småbitar som överförs oberoende av varandra. Detta innebär andra förutsättningar, bland annat för säkerhet, vilket ställer nya krav på protokollet. PPPoE är utvecklat för att vara likvärdigt med PPP.

[bredband] [förkortningar på P] [internet] [ändrad 21 februari 2018]

bandbredd

(bandwidth)överföringskapacitet, datatakt – en elektronisk kommunikationsförbindelses för­måga att överföra datamängder per tidsenhet. Mäts i datakommunika­tion i bit per sekund, bps. Hög bandbredd ger möjlig­het till dataöverföring i hög takt (rate). – Ordet bandbredd är hämtat från radioteknik, där det syftar på det kontinuerliga band av frekvenser runt den centrala frekvensen som en radiosändning tar i anspråk. Runt den centrala frekvensen, till exempel 96,2 megahertzFM, måste radiosändningen nämligen ha ostörd tillgång till så kallade sidoband (högre och lägre sidoband) av näraliggande frekvenser. (Det är en omöjlighet att sända på bara 96,2 megahertz – eller någon annan frekvens.) Ju högre ljudkvalitet man vill ha på radiosändningen, desto bredare band behövs. Andra radiosignaler på näraliggande frekvenser skulle försämra radiosignalens kvalitet. Man kan därför inte tilldela radiostationer frekvenser som ligger alltför nära varandra. – Nätverkstekniken har tagit över termen och uppkallat resultatet (hög datatakt) efter förutsättningen (hög bandbredd). Därav termen bredband. – Hastighet används ofta i samma betydelse, men det är tekniskt missvisande. Signalerna kommer i princip fram lika fort på en ”snabb” som på en ”långsam” förbindelse. Skillnaden är hur många bit som kommer fram per sekund. (Du vill ha en lastbil, inte en Porsche, om du ska köra ett flyttlass.) – Se också bredband. – Bandvidd är en direktförsvenskning som inte är den etable­rade fack­termen.

[elektronisk kommunikation] [ändrad 14 maj 2020]

bredband

dataöverföring med hög kapacitet. – I EU:s Europeiska kodex för elektronisk kommunikation från 2018 sätts målet att alla ska ha tillgång till minst 100 megabit per sekund för nerladdning. Kapaciteten (datatakten) i bredband ska vara tillräcklig för att man ska kunna ta emot och skicka röstsamtal, musik, tv och video. Amerikanska FCC satte 2018 nedre gränsen för bredband vid 25 megabit per sekund för ingående data till abonnenten och 3 megabit per sekund för utgående. – När det runt år 2000 började bli vanligt med snabbare data­­över­föring än med telefon‑modem, som klarade maximalt 56 kilobit per sekund, kallades allt som var märkbart snabbare för bredband. De första ADSL‑tjänsterna kom i bästa fall upp till runt 400 kilobit per sekund. I början av 00‑talet satte IT‑kommis­sionen upp målet att alla skulle ha tillgång till fem megabit per sekund.  – På engelska: broadband. – Jäm­för med bandbredd och se också DSL och smalband (narrow­band).

[bredband] [ändrad 21 april 2020]