Dataskyddsdirektivet

  1. – (Data protection directive) – överspelat EU-direktiv från 1995 om skydd av personupp­gifter. Det genomfördes i Sverige i form av Personuppgiftslagen† (PUL). Dataskyddsdirektivet är sedan maj 2018 ersatt av EU:s Dataskyddsförordning. – Hela Dataskyddsdirektivet på svenska finns på EU:s webb­sidor. – Förväxla inte Dataskyddsdirektivet med Datalagringsdirektivet;
  2. 2016 års dataskyddsdirektiv, Brottsdatalagen – fullständigt namn: EU:s direktiv om skydd av per­son­upp­gift­er vid brotts­be­kämp­ning, brottmålshantering och straff­verk­stäl­lig­het. Den svenska texten till EU-direktivet finns här. Regeringen tillsatte 2016 en utredning för hur di­rek­tiv­et ska införas i svensk lag, se direktiv. Ett delbetänkande pub­li­ce­ra­des i april 2017 under namnet Brottsdatalag, se här.

[dataskydd] [eu] [inaktuellt] [lagar] [personuppgifter] [ändrad 23 juli 2018]

dataskyddsombud

(data protection officer, DPO) – person som ansvarar för att en organisation följer Data­skydds­för­ord­ningen, i synnerhet när det gäller dataskydd. Det kan vara en anställd eller en extern kraft. Or­ga­ni­sa­tioner som har fler än 250 anställda eller som har som huvudsaklig verksamhet att behandla person­upp­gifter är skyldiga att utse ett data­skydds­ombud; för andra är det frivilligt. Dataskyddsombudet ska ha sådana befogenheter att hon kan utföra sitt uppdrag effektivt. – I Person­upp­gifts­lagen†, PUL, mot­svar­a­des dataskyddsombud av person­upp­gifts­ombud.

[dataskydd] [dataskyddsförordningen] [personuppgifter] [ändrad 25 april 2018]

personuppgiftsansvarig

i EU:s Dataskyddsförordning: den som lagrar och bearbetar personuppgifter. Mer precist: företag, myndighet, annan organisation eller person som bestämmer över ända­målet med insamling och bearbetning av per­son­upp­gifter och vad som ska göras med dem. Det spelar alltså ingen roll ifall hanteringen av data görs inom organisationen eller om den läggs ut på någon annan – se personuppgiftsbiträde. Personuppgiftsansvarig kan vara en person om det är en ensamföretagare, men annars är det organisationen som helhet. (Ett dataskyddsombud är däremot alltid en person.)  Privatpersoner som hanterar personuppgifter för eget bruk räknas inte. – På engelska: controller eller data controller.

[dataskydd] [dataskyddsförordningen] [juridik] [personuppgifter] [ändrad 9 mars 2018]

Dataskyddsförordningen

EU:s gemensamma förordning om dataskydd för personuppgifter. – Grundtanken i för­ord­ningen är att varje person ska ha bestämmanderätt över sina person­uppgifter. Förordningen gäller som lag i EU:s medlemsländer sedan den 25 maj 2018. Då ersatte den i Sverige Personuppgiftslagen† (PUL), och för hela EU har den ersatt Dataskyddsdirektivet†. Att förordningen är gemensam för hela EU motiveras med att företag och andra organisationer inte ska behöva rätta sig efter olika lagar och regler i olika EU‑länder. Förordningen gäller inte privatpersoner och deras digitala adressböcker eller andra data för privat bruk. – De fem grundprinciperna i Dataskyddsförordningen är:

  • – Individen är källan. Personuppgifter ska komma från den som de gäller;
  • – Rätt att veta. Var och en ska ha rätt att veta vilka personuppgifter som lagras om en, och vad de används till;
  • Samtycke. Det ska krävas godkännande av den registrerade för lagring av personuppgifter;
  • – Minimering. Man får inte samla in och spara fler personuppgifter än vad som är befogat med tanke på syftet;
  • – Hårda straffavgifter. Företag och andra organisationer som bryter mot reglerna kan åläggas att betala höga avgifter.

– Viktiga inslag i EU:s dataskyddsförordning är:

  • – registering av personuppgifter kräver samtycke av den som det gäller;
  • – om det gäller personer under 16 år måste man ha vårdnadshavares samtycke;
  • – i samband med registreringen måste man informera om vilket rättsligt stöd man har för att samla in och lagra personuppgifterna;
  • – man får sedan inte bredda användningen av personuppgifterna;
  • – företag och organisationer som samlar in och lagrar uppgifter som kan ha allvarliga konsekvenser för de berördas personliga integritet måste göra en konsekvensanalys och i allvarliga fall samråda med tillsynsmyndigheten (i Sverige Datainspektionen). Detta gäller alltid för uppgifter om minderåriga;
  • – företag eller organisation som huvudsakligen hanterar personuppgifter eller har minst 250 anställda måste ha ett dataskyddsombud som ser till att Dataskyddsförordningen efterlevs;
  • – alla dataintrång eller andra incidenter som kan leda till att personuppgifter kommer på avvägar måste dokumenteras, och i allvarliga fall rapporteras till tillsynsmyndigheten. Om dataintrånget kan leda till allvarliga risker för de personer som uppgifterna gäller (till exempel ekonomisk förlust) måste man även informera dem;
  • – om en organisation överlämnar personuppgifter till en annan organisation måste den första organisationen meddela den andra ifall uppgifterna senare ändras;
  • – personuppgifter i ostrukturerat material (till exempel på webbsidor) ska nu behandlas enligt samma regler som personuppgifter i strukturerade databaser. Detta gäller även för personuppgifter som har lagts in innan Dataskyddsförordningen trädde i kraft;
  • – när man samlar in personuppgifter måste man informera de berörda om vem man är, varför man gör det, vad uppgifterna ska användas till och vilken rätt man har att samla in uppgifterna. Man måste också upplysa om vart man kan vända sig med klagomål;
  • – de berörda har rätt att se vilken information som har samlats in om dem, att få felaktiga uppgifter rättade, att bli strukna (se också rätt att bli bortglömd), att invända mot hur personuppgifterna an­vänds och att flytta personuppgifterna (till exempel från ett företag till ett annat, som när man byter teleoperatör);
  • – företag som inte följer Dataskyddsförordningen kan åläggas att betala straffavgifter på upp till 20 miljoner euro, för stora företag ännu mer.

– Att det är en förordning i stället för ett direktiv innebär att bestämmelserna gäller som lag i alla EU‑länder (samt Island, Liechtenstein och Norge). Det finns visst utrymme för nationella anpassningar, se Dataskyddslagen. Grundlagen påverkas inte av Dataskyddsförordningen. Tryckfrihets­för­ord­ningen och Yttrandefrihetsgrund­lagen gäller som tidigare. – Hela texten på svenska finns på denna länk. – IDG:s artiklar om Dataskyddsförordningen: länk.

– På engelska: General data protection regulation, förkortat GDPR.

[dataskydd] [dataskyddsförordningen] [eu] [juridik] [personuppgifter] [ändrad 27 maj 2019]

Privacy shield

avtal som reglerar överföring av data mellan EU och USA. – Avtalet, som i synnerhet gäller per­son­upp­gifter och dataskydd, godkändes i februari 2016. Det ersätter det tidigare avtalet Safe Harbor†, som har underkänts av EU‑domstolen. – Se pressmeddelande från EU. – Privacy shield har fått kritik för att det innehåller kryphål som ger stora myndigheter till övervakning. Se till exempel vad Electronic frontier foun­da­tion (EFF) skriver: länk.

[dataskydd] [eu] [personuppgifter] [politik] [övervakning] [ändrad 15 oktober 2018]