selfieparadoxen

the selfie paradox – det faktum att ”alla” tar selfies, men ”ingen” är in­tres­se­rad av att titta på andras selfies. Paradoxen beskrevs i januari 2017 av Sarah Diefen­bach (länk) och Lara Christoforakos (länk) i artikeln ”The selfie para­dox: Nobody seems to like them yet everyone has reasons to take them” (länk).

[lagar] [psykologi] [ändrad 23 december 2017]

Zookos triangel

Zookos triangel. Bild: Wikipedia.

(Zooko’s triangle) – tre egenskaper som är önskvärda i ett system för namngivning av enheter i ett nätverk. Enligt triangelns upphovsman Zooko Wilcox (tidigare känd som Zooko Wilcox-O’Hearn se denna länk) går det inte att realisera alla tre i samma nätverk. Man får, enligt honom, välja två av dem:

  1. Begriplighet. Namnet ska vara möjligt för människor att komma ihåg, gärna beskrivande;
  2. Säkerhet. Angripare ska inte kunna ändra, radera eller flytta namnet;
  3. Decentraliserad lagring. Kopplingen mellan namn och resurser ska lagras på flera platser i systemet Ingen av platserna ska vara viktigare än de andra.

– Zooko Wilcox presenterade sin triangel 2001. Sedan dess har det presenterats flera tekniker för namngivning som gör anspråk på att uppfylla alla tre kraven. De bygger vanligtvis på blockkedjeteknik. – Läs den ursprungliga textenWayback Machine.

[lagar] [nätverk] [ändrad 25 juni 2018]

Demeters lag

(Law of Demeter) – princip för systemutveckling, i synnerhet objekt­orien­te­rad: varje del av systemet (varje objekt) ska veta så lite som möjligt om resten av systemet. Man kan se det som en tillämpning av principen need-to-know:

  1. – varje objekt ska bara ha kunskap om de andra objekt som det måste ut­byta meddelanden med (dess ”vänner” eller ”grannar”);
  2. – ett objekt ska bara ta emot meddelanden från sina vänner (enligt punkt 1), inte från okända objekt;
  3. – ett objekt ska bara prata med sina vänner.

– Demeters lag formulerades 1987 av Demeterprojektet (länk) vid North­western University (länk) i Evanston i Illinois. Grundtanken är att upp­bygg­naden av varje objekt så mycket som möjligt ska vara oberoende av hur andra objekt är uppbyggda. Det gör det relativt enkelt att byta ut objekt utan att systemet som helhet påverkas. Systemet blir också relativt överskådligt om man tillämpar Demeters lag. Nackdelen är att det blir omständligt att programmera metoder som kräver att ett objekt utbyter långväga med­del­anden. – Demeters lag leder till lös bindning. – De­meter­projektet var uppkallat efter den grekiska gudinnan Demeter. – Läs också om Unixfilosofin.

[lagar] [systemutveckling] [ändrad 23 december 2017]

De grundläggande lagarna för mänsklig dumhet

De fem lagarna för mänsklig dumhet formulerades 1976 av den italienska professorn Carlo Cipolla (1922—2000):

  1. – Alla kommer oundvikligen alltid att underskatta antalet dumma människor som går lösa;
  2. – Sannolikheten för att en viss person är dum har inget att göra med andra egenskaper som personen har;
  3. – En dum person är en person som ställer till skada för en eller flera andra personer utan att själv vinna något på det; personen kanske till och med förlorar på det;
  4. – Icke-dumma personer underskattar alltid dumma personers förmåga att ställa till skada. I synnerhet glömmer icke-dumma personer ständigt att det alltid, överallt och under alla omständigheter är ett dyrt misstag att ha något att göra med dumma människor;
  5. – Dumma människor är de farligaste människorna.

– De fem lagarna får en mer ingående beskrivning i denna pdf. Test av de fem lagarna med agent-baserad simulering, se denna artikel. Cipolla gav också ut en bok om dumhet, The basic laws of human stupidity (1987). – Läs också om Dunning-Kruger-effekten.

[dumhet] [lagar] [ändrad 23 december 2017]

Clarkes lagar

  1. – ”När en framstående men äldre vetenskapsman påstår att något är möjligt har han med största sannolikhet rätt. När han påstår att något är omöjligt har han troligtvis fel”;
  2. – ”Det enda sättet att upptäcka gränserna för vad som är möjligt är att våga sig förbi dem, ut i det omöjliga”;
  3. – ”All tillräckligt avancerad teknologi är omöjlig att särskilja från magi.”

– De tre lagarna formulerades av sciencefictionförfattaren Arthur C Clarke (1917—2008, se Wikipedia). Två av dem publicerade han 1962 i boken Profiles of the future: An enquiry into the limits of the possible; alla tre fanns med 1973 i en reviderad upplaga av samma bok. Lag nummer tre är mest citerad.

[forskning och experimentell teknik] [lagar] [ändrad 2 maj 2017]