”det fel som du rättar i någon annans inlägg kommer också att finnas i ditt inlägg”, senare omformulerat: ”Varje inlägg som påpekar ett fel i ett annat inlägg innehåller också minst ett fel”. Även: ”Sannolikheten för fel i ett inlägg står i direkt proportion till hur genant felet är för skribenten.” – På engelska: Skitt’s law. – Lagen är uppkallad efter en Usenet‑användare som kallades för Skitt, och som skrev något liknande i ett diskussionsinlägg (länk). – Se också Muphrys lag.
– ett antal lagar som inte är juridiska lagar (till exempel Murphys lag) finns i denna ordlista, se här. Det finns också ett antal juridiska lagar, klicka här;
– engelska lag (fördröjning, eftersläpning), se lagg.
(Godwin’s law) – ”Ju längre en diskussion på nätet fortsätter, desto mer ökar sannolikheten för att någon drar in en jämförelse med Hitler eller nazisterna.” – Lagen är uppkallad efter juristen Mike Godwin(blogg), som retade sig på sådan argumentation. Det är tradition på Usenet att när någon gör en sådan jämförelse anses diskussionen avslutad, och den som gjorde jämförelsen har förlorat. (Godwin själv har senare påpekat att det kan vara lovligt att dra in Hitler i diskussionen, förutsatt att det är sakligt motiverat.)
– vad som är cool hänger på tre regler som har formulerats av den amerikanska journalisten Malcolm Gladwell:
– när de som inte är cool upptäcker att något är cool så är det inte cool längre;
– du kan inte skapa cool – cool är något man upptäcker;
– man måste vara cool för att veta vad som är cool.
– ”The three rules of cool” finns i artikeln ”The Coolhunt” på Malcolm Gladwells webbsidor (länk). – Cool‑hunting är marknadsförares försök att ta reda på vad som är cool, det vill säga tilltalar ungdomar. Om Gladwells regler stämmer är detta dömt att misslyckas. – Se dokumentären ”The merchants of cool” från 2001 – länk.
”Vem som helst kan uppfinna ett säkerhetssystem som hon själv inte kan knäcka.” – Med andra ord: den som har konstruerat ett säkerhetssystem är inte rätt person att avgöra hur säkert det är. – Lagen formulerades av den amerikanska säkerhetsexperten Bruce Schneier, se här.
(the one percent rule) – av hundra personer på internet kommer en att skapa material. Tio kommer att skriva kommentarer eller göra ändringar och 89 kommer bara att läsa. Slutsats: en webbplats som kräver mycket aktivitet av besökarna kommer inte att få många besökare. – Även: den svenska bestämmelsen att en procent av kostnaderna för offentliga byggnader ska gå till konstnärlig utsmyckning.
– ”Given enough eyeballs, all bugs are shallow”, vilket betyder att om tillräckligt många granskar programkoden kommer varje bugg att vara lätt att rätta till (åtminstone för någon av granskarna). – Yttrandet tillskrivs Linus Torvalds och citeras i Eric RaymondsbokKatedralen och basaren;
– ”Allt som en människa gör motiveras med överlevnad, socialt liv eller nöje.” – I sitt förord till bokenThe hacker ethic and the spirit of the information age från 2001(länk) formulerade Linus Torvalds den tesen, och han ansåg att det var stadier i en utveckling: resultatet blir bäst när man gör saker bara för att det är roligt.
en föregångare till Murphys lag. – Spodes lag lyder: ”If something can go wrong, it will”. Lagen åberopades av kemister, naturvetare och tekniker redan på 1930-talet. – Lagen sägs vara uppkallad efter den engelska porslinsfabrikanten Josiah Spode (1733—1797, se Wikipedia).
Paretodiagram som åskådliggör Pareto-principen. Den svarta linjen, som planar ut, visar ackumulerat värde.
”20 procent av orsakerna står för 80 procent av effekterna.” – Paretoprincipen säger att 20 procent av kunderna står för 80 procent av försäljningen, de rikaste 20 procenten av befolkningen äger 80 procent av alla pengar, 20 procent av problemen tar 80 procent av tiden att lösa. – Paretoprincipen är därför också känd som 80–20‑regeln. Det är en iakttagelse som stämmer ungefär i många fall, inte en exakt lag. Paretoprincipen kan gälla i flera led: inom de 20 procenten står återigen 20 procent av orsakerna för 80 procent av effekterna: alltså fyra procent mot 96 procent. Och så vidare. – Ett diagram som visar fördelningen med orsakerna (i bred bemärkelse) på längdaxeln och effekterna på höjdaxeln kallas för Paretodiagram. Ett Paretodiagram som åskådliggör Paretoprincipen har en stor kropp i ena änden (80 procent av effekterna på höjdaxeln) medan större delen av diagrammet är en lång smal svans (20 procent av effekterna på höjdaxeln, men 80 procent av orsakerna på längdaxeln). – I företagsekonomi har principen använts som motivering för att satsa på de 20 procenten och strunta i resten. Detta har ifrågasatts – se den långa svansen. – På engelska: the Pareto principle. – Se också drakkung, potenslag, svart svan och Zipfs lag. – Läs också om DSDM. – Principen är uppkallad efter den italienska ekonomen och industrialisten Vilfredo Pareto (1848—1923, se Wikipedia).
