domänzon

domän på internet som samtidigt är en zon. Med andra ord: en domän (till exempel idg.se) som själv tar emot och vidarebefordrar meddelanden till adresser på den egna domänen (i stället för att detta sköts av en överordnad domän). – Ordet domänzon används bland annat därför att ordet domän inte är entydigt. Många anser att ordet domän bara ska användas om zoner på internet, och de använder då ordet domänzon för tydlighetens skull. – En domänzon är också alternativet till en reverse zone: en server som översätter IP-adresser till domännamn.

[domäner] [ändrad 20 december 2017]

domain tasting

”domänprovsmakning” – undersökning av en internetdomäns kommersiella värde under de första fem dagarna efter att man har registrerat den. Man hade nämligen tidigare rätt att lämna tillbaka en domän och få pengarna tillbaka om man gör det inom fem dagar. – Domänprovsmakning har tidigare satts i system av företag som registrerade och provkörde tusentals domäner. De flesta lämnades tillbaka inom fem dagar. Detta ledde till höga kostnader för de företag, registratorerna, som säljer domäner. ICANN beslöt därför 2008 att även de som lämnar tillbaka domäner ska betala en avgift som täcker registratorns kostnader. Det ledde till att antalet återbetalningar minskade med 99,7 procent. – Jämför med domain kiting.

[domäner] [ändrad 14 september 2018]

domänism

(domainism) – värdering av någon utifrån vilken domän hon har sin e‑postadress på, eller vilken toppdomän hon har sin egen domän på. För att inte underblåsa domänism ger vi inga exempel.

[domäner] [it-liv] [ändrad 13 september 2018]

DNS

domain name system, domännamnssystemet – den funktion på internet som översätter domän­namn som www.idg.se till IP‑adresser (sifferserier) som datorer kan handskas med. (För idg.se är IP‑adressen 217.151.199.213.) Det finns så många domännamn att ingen enskild server kan ha en förteckning som både är komplett och aktuell. I stället finns ett nät av kommunicerande DNS‑servrar som ber var­andra om hjälp vid behov. – DNS utveckla­des 1983 av Paul Mockapetris (länk). Det hade blivit nödvändigt på grund av internets tillväxt. Tidigare hade varje ansluten dator helt enkelt haft listor över adresser­na (=sifferserier) till alla datorer som användarna behövde kommunicera med – ungefär som att vi människor har listor över de telefonnummer och e‑postadresser som vi behöver. Men redan i början av 1980‑talet hade det blivit otillräckligt. Införandet av DNS gjorde att man i stället kunde adressera med enbart mottagarens namn (domännamnet): översättningen till IP‑adresser sköts av servrar som finns på nätet. – DNS‑servrar­na samarbetar och utgör en hierarki. Om en DNS‑server inte har IP‑adressen för en viss domän så frågar den en annan server, som i sin tur kan fråga en tredje server och så vidare. Det hierarkiska systemet är till för att säkerställa att kopplingen mellan domäner och IP‑adresser är korrekt. Det finns tretton rotservrar (de utgör internets rotzon) som uppdateras dagligen med aktuella namn och adresser. De är väl skyddade. – En beskrivning på svenska av DNS‑systemet från Internetstiftelsen finns på denna länk.

[förkortningar på D] [domäner] [ändrad 4 maj 2022]

DNS-cache

tabell (cache) där en namnserver sparar listor med domännamn och motsvar­ande IP‑adresser. I stället för att fråga internets adressystem DNS gång på gång om samma domän slår namnservern upp IP‑adressen i DNS‑cachen. Detta sparar tid och arbete. (Jämför med att ha egen telefonbok i stället för att ringa till nummerupplysningen gång på gång.) – Problemet med DNS‑cachen är att den kan utsättas för manipulation, så kallad DNS‑förgiftning.

[internet] [ändrad 13 april 2017]