Kategori: nätverk

C2C

– förkortning för bland annat:

  1. – company-to-company – ungefär samma som B2B, business-to-business;
  2. – computer-to-computer – jämför med A2A, application-to-application, och M2M, machine-to-machine;
  3. – consumer-to-consumer, alltså inter­net­tjänster som Blocket och eBay där privat­­personer handlar med var­andra.

– För­kort­ningen C2C kan ha flera andra be­ty­delser.

[förkortningar på C] [n2n-uttryck] [ändrad 8 juni 2020]

.

P3P

Personal privacy preferences – ett överspelat projekt inom webbens ledningsgrupp W3C med målet att ge varje individuell webb‑surfare möjlighet att bestämma vilken grad av per­son­lig integritet hon vill åtnjuta. – Medlet var ett gemen­samt maskinläsbart språk. Det skulle ge webbplatser möjlighet att ange vilken information de ville att besökaren skulle lämna om sig själv, och besökaren att ange vilken information hon var villig att lämna ifrån sig. Första versionen av P3P presenterades 2002, version 1.1 kom 2006. Därefter har utvecklingen avstannat. – Mozilla tog bort anpassningen till P3P i webbläsaren Firefox redan 2007, medan Microsoft behöll den i sina webbläsare till 2016. Det uppges att bara sex procent av de 10 000 mest besökta webbplatserna 2018 var anpassade för P3P. – Se w3.org/P3P.

[förkortningar på P] [inaktuellt] [personlig integritet] [webben] [ändrad 5 februari 2019]

.edu

(education) – toppdomän för amerikanska universitet och hög­skolor. – Domänen .edu får an­vändas enbart av in­stitutioner med minst fyraårig post­gymnasial ut­bildning. De måste också vara god­kända av något av USA:s sex regionala hög­skole­förbund, vilket inne­bär att det i praktiken bara är amerikanska hög­skolor och universitet som kan få domäner under .edu. Detta gäller sedan 2001. Före 2001 var det några institutioner som registrerade .edu‑domäner, men som inte uppfyller kraven som sedan infördes, och de har kvar sina domäner. – Se net.educause.edu.

[toppdomäner] [universitet] [ändrad 5 juni 2018]

privat surfning

surfande på internet utan spår i webbläsaren. – Privat surfning finns som in­ställning i de vanligaste webbläsarna med olika benämningar. Inställningen innebär att ingen information sparas som i efter­hand kan visa vilka webbsidor an­vändaren har be­sökt. – Annars lagrar webbläsare information om vilka sidor som be­sökts (se historia), kakor och nerladdade bilder, ljud­filer och dokument av webbläsaren. Men vid privat surfning sparar webbläsaren ingen sådan information. Den lagras inte alls, eller raderas auto­matiskt så snart det går. – Om webbläsaren vid icke‑privat surfning hjälper an­vändaren att fylla i webbadresser genom att visa för­slag, baserade på tidigare besök, så före­slår den inte några adresser som enbart har besökts vid privat surfning. De adresserna har nämligen inte sparats. – Privat surfning är möjlig med de vanligaste webbläsarna. Man kan välja det bland inställningarna. Det kom först 2005 på Safari under namnet private browsing (privat surfning), och har sedan dess införts i Google Chrome som incognito (på svenska inkognito), i Inter­net Explorer† som Inprivate (samma på svenska), i Firefox som private browsing, privat surfning. Webb­läsaren Epic har privat surfning hela tiden. – Privat surfning kallas ironiskt också för ”porn mode”. – Naturligt­vis finns det, förutom att dölja besök på porrsidor, många goda skäl att hemlig­­hålla vilka sidor man besöker, framför allt att ingen annan har med den saken att göra. – Man bör samtidigt komma ihåg att det finns data om besökarna på varje webb­server som besökts, och hos internetoperatörerna som förmed­lar trafiken. Om du surfar på jobbet kan din arbets­givare se på företagets server vilka sidor du har be­sökt, även om du har din webbläsare inställd på privat surfning. För att bli helt ospårbar bör man använda nätverk som Tor och VPN‑tjänster. Man bör också komma ihåg att den raderade informationen från privat surfning kan återskapas (se dataremanens) om den inte har skrivits över. – I november 2014 införde Fire­fox också glömskeknappen, även kallad för Glöm det senaste, på engelska Forget button. Den gör att användaren kan radera alla spår efter de senaste fem minuterna, två timmarna eller 24 timmarna i webb­läsaren. Alltså retro­­­aktiv privat surfning eller historieradering (history wiping). – En utförlig artikel om privat surfning, hur det fungerar och dess svagheter finns i denna artikel i Wired.

[personlig integritet] [surf] [webbläsare] [ändrad 5 april 2023]

punkt

    1. – på internet: avskiljningstecken i domäner, som i computersweden.idg.se. Utläses punkt på svenska och dot på engelska. – Namn på toppdomäner som .com och .se skrivs vanligtvis med punkt före när namnen står för sig själva. En ensam punkt, dot, står också för rotzonen i domännamnssystemet. Den punkten ska stå sist i domänens namn, men sätts normalt inte ut eftersom den är förutsägbar;
    2. – i e-postadresser: användarnamn kan delas upp med punkter, till exempel maria.johansson@acme.se. Gmail ignorerar punkter i användarnamn: mejl till maria.johansson@epost.se kommer fram även om avsändaren skriver mariajohansson@epost.se eller maria.jo.hansson@epost.se. Det går alltså på Gmail inte att registrera varianter av samma användarnamn där bara punkterna skiljer. – Se dot account;
    3. – det minsta måttet i typografi. Det finns en europeisk och en amerikansk punkt:
      • – en europeisk punkt, ”ciceropunkt”, är exakt 0,375 millimeter enligt den standard som gäller sedan 1973. Tolv europeiska punkter blir en cicero, 4,5 millimeter. (Före 1973 var en punkt något större, ungefär 0,376 millimeter med motsvarande aningen större mått på en cicero.) Förkortningen för en europeisk typografisk punkt är 1p;
      • – amerikansk typografisk punkt:
        1. – numera: ”postscriptpunkt”, 0,352777… millimeter, exakt 1/72 tum. Tolv punkter bli en pica som alltså är exakt 1/6 tum eller 4,287… millimeter. Detta är det mått på punkt som används i sidbeskrivningsspråket Postscript;
        2. – i äldre amerikansk typografi är en punkt, ”picapunkt”, 0,35136 millimeter. Det går då 72,29 punkter på en tum och en pica blir då 4,216 millimeter. En amerikansk typografisk punkt förkortas 1pt.

      – Typografiska punkter används numera bara för att ange teckenstorlek. Tidigare brukade man ange satsyta (textmassans längd och bredd) och indrag i cicero, men numera anges sådana mått i millimeter. – Skillnaden mellan europeiska och amerikanska punkter är över sex procent, alltså tillräckligt stor för att vara märkbar. (Skillnaden mellan de två olika amerikanska punktstorlekarna är däremot knappast märkbar.) I program för datorstödd typografi brukar man kunna ställa om mellan cicero och pica. Traditionellt används cicero i Sverige, men eftersom de typografiska programmen kommer från USA använder många pica i stället, ofta utan att vara medvetna om det;

    4. – observera att i versionsnumrering använder man punkt som avskiljare mellan huvudversionsnumret och det (eller de) nummer som står för mindre förändringar. Version 3.10 är tionde omarbetningen av version 3, det är inte, som i matematik, samma sak som version 3.1. Punkten motsvarar inte decimalkomma, så den ska inte bytas ut mot kommatecken vid översättning;
    5. – skiljetecknet punkt används på engelska som decimaltecken där vi på svenska använder decimalkomma. Talet pi skrivs 3,14… på svenska men 3.14… på engelska;
    6. – skiljetecknet . kallas på engelska för stop eller full stop;
    7. – se också halvhöjd punkt (tecknet ·).

[domäner] [matematik] [typografi] [ändrad 3 december 2022]

Internet engineering taskforce

IETF – internets tekniska lednings­grupp. – IETF an­svarar för den tekniska ut­vecklingen och underhållet av inter­net. IETF är formellt ingen självständig organisation, utan en del av Internet Societys (ISOC:s) verksam­het. De ex­perter som arbetar i IETF arbetar i princip på ideell basis, vilket i prak­tik­en brukar innebära att deras arbets­givare låter dem göra det på arbets­tid. Organisationen IAB har över­syn över IETF:s verk­sam­het. IESG fungerar som IETF:s lednings­grupp. I praktiken är det stor över­lappning mellan de olika organisationerna som be­stämmer över inter­net. – Se ietf.org.

[internets ledande organ] [ändrad 3 april 2017]

klicknappning

ett slags attack mot webb­läsare: en annan webbsida visas än den som användaren ville besöka. – När användaren klickar på en länk, eller kanske bara rör musen över en yta på webbsidan (hovers), hämtas en annan sida än den uppgivna. – Denna typ av angrepp uppmärksammades först i september 2008. Den berodde på en grundläggande svaghet som då fanns i de flesta webb­­läsare, och man kan undgå den, antingen genom att använda den textbaserade webbläsaren Lynx eller Firefox med tilläggsprogrammet Noscript. Men att man stänger av skript gör tyvärr många webb­­sidor mer eller mindre omöjliga att se och använda. – Se detta dokument från Cert‑SE. – Senare har leverantörerna av webbläsare gjort ändringar som förhindrar klicknappning, till exempel Google, se denna länk. – På engelska: clickjacking.

[attacker] [webbläsare] [ändrad 2 december 2019]

osynligt bläck

text i samma färg som bak­grunden på webbsida. Texten blir alltså osynlig för besökare (om de inte läser webbsidans källkod), men den kan läsas av sök­motorer, så de osynliga orden hamnar i sökmotorns index. Detta är ett sätt att vilse­leda sökmotorernas an­vändare. Sökmotorer har sedan länge försetts med rutiner för att upptäcka osynligt bläck. – På engelska: invisible ink. – Se också falskskyltning.

[bluff och båg] [sökmotorer] [ändrad 3 september 2019]