rekursiv resolver

en resolver som frågar namn­servrar om IP‑adresser tills den får svar från någon av namn­servrarna. Det gäller alltså att hitta den IP‑adress som motsvarar en webbadress (URL) som någon användare eller funktion vill komma till. (Se rekursiv.) – Normalt bör en rekursiv resolver bara hantera förfrågningar från användare i det egna nätverket. Men en öppen rekursiv resolver tar emot förfrågningar från hela världen. Detta kan missbrukas för överbelastningsattacker, se DNS amplification. Det rekommenderas därför att öppna re­kursiva resolvrar ställs om till slutna. – Se artikel på Internetstiftelsens webbsidor (länk).

[internet] [ändrad 26 februari 2019]

resolver

(DNS resolver) – på svenska resolver eller upp­slag­nings­tjänst – funktion i inter­nets namn­system DNS som anropar DNS‑servrar för att få reda på vilken IP‑adress (en siffer­serie) som mot­svarar ett domän­namn (som idg.se).  (Det är IP‑adressen som behövs för att leda trafiken.) – Se också rekursiv resolver.

[domäner] [ändrad 14 september 2018]

Rdio

en avvecklad tjänst för uppspelning av musik över internet, grundad av Nik­las Zennström och Janus Friis. – En stor del av Rdios till­gångar köptes i november 2015 av Pandora (länk), se press­med­de­lande. Rdio hade då begärt företagsrekonstruktion, eftersom före­taget inte kunde betala sina skulder. Rdio hade varit igång i USA sedan juni 2010. Det var den första musiktjänsten i sitt slag i USA. – Rdio påminde om Spotify, det vill säga att användarna betalade en fast månadsavgift och fick då lyssna på hur mycket musik de vill. Det gick också att köpa låtar och spara dem. – Sajten rdio.com är nerlagd.

[musik] [uppköpt] [webbtjänster] [ändrad 17 november 2018]

domänrofferi

(cybersquatting) – registrering av känt före­tags namn (rättstavat) som domän på internet innan företaget själv har registrerat namnet. Även kända personers och institutioners namn kan utsättas för domänrofferi. Kallas också för namnnapping (namenapping). – Domänrofferi förekom främst i webbens barndom. Det gjordes av personer som hoppades att företaget sedan skulle lösa in domänen för dyra pengar. Det tog några år för rättsväsendet i olika länder att avgöra om domänrofferi skulle räknas som brott. Men både i USA och i Storbritannien har domänroffare ålagts att lämna ifrån sig rätten till domäner till före­tag, och dessutom dömts till böter. Domänrofferi är inte samma sak som registrering av bluffdomäner: syftet är inte att lura besökare, utan att sälja domänen för ett högt pris. – I USA finns sedan 1999 en lag mot domänrofferi, Anti‑cybersquatting consumer protection act (länk). – FN‑organet WIPO har huvudansvaret för att motarbeta domänrofferi. – I Sverige finns alternativt tvistlösningsförfarande och möjlig­het att gå till domstol. – Det engelska uttrycket cybersquatting kommer av cyber och squatting, se squatter. – Läs också om fulregistrering, stavfelsockupanter och squammer samt vad Datatermgruppen skriver (länk).

[domäner] [it-relaterad brottslighet] [juridiska lagar] [upphovsrätt] [ändrad 27 augusti 2019]

Windows 10 IoT

sedan 2015 namn på en grupp operativsystem från Microsoft, avsedda att användas som inbyggda system, till exempel i hemelektronik och sakernas internet. I slutet av 2011 kom efterföljaren, Windows 11 IoT Enterprise (docs.microsoft.com…). – Windows 10 IoT är ett utförande av Windows 10. Det är en efterföljare till Windows Embedded, som i sin tur var en vidareutveckling av Windows CE, en version av Windows för handhållna datorer, konsumentelektronik och inbyggda system. Det var avsett för företag som ville utveckla egna system för särskilda ändamål. Windows CE kom 1996. Namnet ändrades 2007 till Windows Embedded CE, sedan till Windows embedded compact. Förkortningen CE lär från början ha stått för consumer electronics, men det blev sedan en pseudoförkortning. Det började som ett projekt med namnet Pegasus. Det var då inte en bantad version av Windows, utan ett särskilt operativsystem – Läs mer på Microsofts webbsidor.

[inbyggda system] [sakernas internet] [windows] [ändrad 15 maj 2018]

Live Search

en avvecklad sökmotor från Microsoft, sedan 2009 ersatt av Bing. – Startade 1998 som MSN Search med teknik från Inktomi. Microsoft utvecklade sedan en egen sökmotorteknik som togs i drift i början av 2005. I september 2006 bytte tjänsten namn till Windows Live Search, sedan bara Live Search. 2009 avvecklades tjänsten när Bing lanserades.

[nerlagt] [sökmotorer] [ändrad 23 maj 2018]

 

snabbmeddelande

(instant message, på engelska förkortat IM, på svenska också: direktpost, direktmeddelande eller snabbpost) – elektroniskt meddelande mellan personer som samtidigt är anslutna till internet. Det liknar e‑post, men det finns två skillnader:

  • – snabbmeddelanden har annan form på adresserna: normalt bara ett användarnamn utan snabel‑a (@) och utan efterföljande domän;
  • – kommunikationen går snabbare eftersom meddelandena praktiskt taget omedelbart visas på mottagarens bildskärm i ett särskilt program.

– Ett sätt att förstå skillnaden mellan e‑post och direktmeddelanden är att jämföra med telefon. E‑post är som att kommunicera genom att båda lämnar meddelanden på varandras telefonsvarare. Snabbmeddelanden är som snabbtelefon. – Tekniken är nära besläktad med chatt och internettelefoni. Snabbmeddel­anden förmedlas vanligen genom gratistjänster på internet. Det är en närvarobaserad tjänst. Använd­aren måste skaffa ett klientprogram och registrera ett användarnamn. – Den första snabbmeddelandetjänsten var ICQ, men liknande möjligheter fanns tidigare i Internet relay chat och Bitnet relay chat. ICQ har fått efterföljare som America Onlines (numera Aol:s) AIM†, Microsofts Messenger, Yahoos Messenger och Google Talk†. Ett fritt alternativ är Jabber som också används i Google Talk. – Tekniken har också anpassats för användning inom företag i slutna nät.

[meddelanden] [ändrad 16 augusti 2017]

Messenger

  1. – nerlagd tjänst för snabbmeddelanden (instant messaging) från Microsoft. Startades 1999 och er­­sattes 2013, utom i Kina, av Skype (som tillhör Microsoft). – Messenger har under åren haft olika namn: MSN Messenger Service, DotNet Messenger Service och Windows Live Messenger Service. Klientprogrammen har haft namn som MSN Messenger och Windows Live Messenger. Det har också funnits klientpro­gram från andra före­tag. – I slutet av 2014 lades Messenger ner även i Kina. – På 1990‑talet fanns det en meddelandetjänst i Windows NT† med namnet Messenger. Det var ett helt annat pro­gram, avsett för med­­de­lan­den inom arbetsgrupper;
  2. – Yahoo! MessengerYahoos nerlagda tjänst för snabb­­med­­de­lan­den. Den lanserades 1998 och stängdes 2018;
  3. – Facebook Messenger – snabbmeddelandetjänst från Face­book. Finns som app till smarta mobiler. Med appen kan Facebookanvän­dare skicka meddelan­den till var­andra utan att be­höva logga in på Face­books webbsidor;
  4. – se Tor Messenger†.

[meddelanden] [nerlagt] [ändrad 12 november 2018]