Sholes, Christopher

amerikansk uppfinnare, 1819—1890, uppfinnare av skrivmaskinen av 1900-talsmodell och upphovsman till qwerty-tangent­bordet. – Sholes skriv­maskin (även känd som Sholes-Gliddens skriv­maskin efter en medarbetare) var inte den första skriv­maskinen, men det var den första av den typ som an­vändes på 1900-talet: den hade tangenter, typ­armar, färgband och vals, och den var byggd så att maskin­skrivaren hela tiden kunde se vad hon skrev på papperet. (På tidigare skriv­maskiner skrev man på baksidan av valsen, så maskin­skrivaren såg inte texten förrän hon tog ur papperet.) Sholes uppfann också skift­tangenten. – 1873 sålde han konstruk­tionen till Reming­ton, som sedan började sälja den första industriellt tillverkade skriv­maskinen. – Sholes kon­stru­erade med avsikt qwerty-tangent­bordet så att man inte skulle kunna skriva för fort: om man skrev för fort trasslade typ­armarna nämligen in sig i varandra. – Dess­utom såg Reming­ton, för säljarnas skull, till att man kunde skriva ordet type­writer på översta raden. – Mer i Wikipedia. – Jämför med dvorak-tangent­bordet och KALQ.

[för- och bihistoria] [personer] [ändrad 16 september 2018]

Atanasoff, John Vincent

(1903—1995) – uppfinnare av den första digitala elektroniska räkne­maskinen, ABC (Atanasoff Berry Computer). Han utvecklade den under åren 1937—1942 tillsammans med Clifford Berry (1918—1963). – ABC kallas ibland för the first digital computer, men det var en computer i betydelsen räkne­maskin – inte en dator. ABC var nämligen inte programstyrd, men den inne­höll andra viktiga uppfinningar som digitala beräkningar, parallell bearbetning och åtskillnad mellan be­räk­ningar och minne. (Den första program­styrda datorn ut­vecklades av Konrad Zuse.) – Läs mer på University of Iowas webbplats (länk).

[it-historia] [personer] [ändrad 17 november 2017]

Gödel, Kurt

Porträtt av Kurt Gödel.
Kurt Gödel. Foto: IAS.

österrikisk-amerikansk matematiker och logiker (1906—1978). – Kurt Gödels ofull­ständig­hets­sats från 1931 inspirerade Alan Turing till analysen av stoppro­blemet. – Ofull­ständig­hets­satsen visar att det inte kan finnas logiska och/eller matematiska system som på samma gång är hel­täckande och motsägelsefria. Med hel­täckande menas att regelsystemet kan tillämpas på alla påståenden som kan for­mu­le­ras inom systemet. I varje system av lagar, regler och symboler – till exempel matematik – kan man, visade Gödel, alltid hitta påstå­enden som uppenbarligen är sanna, men som inte kan bevisas inom ramen för systemet. Det går kanske att bevisa påstå­endet om man lägger till nya regler – men om man gör det så går det ofelbart att, med användning även av de nya reglerna, formulera nya påstå­enden som i sin tur inte kan bevisas, men som ändå uppen­bar­ligen är sanna. Detta bevisades i artikeln ”Über formal unentscheidbare Sätze der Principia Mathematica und Ver­wandte System” (engelsk översätt­ning här). – I själva verket finns det två ofullständighetssatser, som hör ihop:

  • – Den första är den som beskrivs ovan;
  • – Den andra satsen säger att ett sådant system som beskrivs i den första satsen inte kan bevisa att det är mot­sägelse­fritt.

– Se också Ent­scheidungs­problem. – Gödel lämnade Österrike efter den tyska ockupationen 1938 och fick då en tjänst på Institute of advanced study (ias.edu) i Princeton, New Jersey, där han blev god vän med Albert Einstein. – Gödelpriset är uppkallat efter Kurt Gödel. – En biografi över Kurt Gödel är Ofull­ständig­het: Kurt Gödels bevis och paradox (Incomp­lete­ness: The proof and paradox of Kurt Gödel, 2005) av Rebecca Gold­stein (webbplats).

[för- och bihistoria] [kurt gödel] [matematik och logik] [personer] [ändrad 23 april 2018]

differensmaskin

(differential engine) – en avancerad räkne­maskin, kon­stru­erad av Charles Babbage i början av 1800‑talet, men aldrig färdig­byggd. (Jämför med analysmaskinen.) – Babbages idé var att maskinen skulle räkna ut matematiska tabeller och trycka dem automatiskt med ett inbyggt tryckverk, så att man slapp slarvfel och tryckfel. Idén kan ha varit inspi­re­rad av tysken Johann Müllers aldrig förverkligade planer. – Brit­tiska rege­ringen satsade stora pengar på projektet, som pågick 1823—1833, men maskinen blev bara delvis färdig. Orsakerna var troligen dels att Babbage var perfektionist, men inte ingenjör, dels konflikter, bland annat om pengar, med den skicklige finmeka­ni­kern Joseph Clement (se Wikipedia) som skulle bygga maskinen. – Svens­karna Georg och Edvard Scheutz, som var inspirerade av Babbage, byggde senare tre versioner av en fungerande differensmaskin, men fick ingen kom­mer­siell framgång. Svensken Martin Wiberg till­verkade däremot på 1860‑talet en fungerande differensmaskin i behän­digt format, och lyckades också sälja den. – En förklaring till att inte ens de funge­rande differensmaskinerna blev särskilt framgångs­­rika var att det på 1800‑talet var billigare att låta människor göra beräkningarna och korrekturläsa de matema­tiska tabellerna. (Källa: Glory and Failure, 1987, av Michael Lindgren, se länk.) – Brit­tiska Science Museum byggde 1985—1991 en fungerade differens­­maskin enligt Babbages ritningar (se länk). Den fungerar som den ska. (Se boken The Difference Engine av Doron Swade, länk, 2002.) En annan nybyggd funge­rande diffe­rens­maskin finns på Computer history museum i Silicon Valley (se länk). – Namnet: Differensmaskinen har namn efter differensmetoden. – Boken The difference engine från 1990 av William Gibson och Bruce Sterling utspelar sig i ett fiktivt 1800‑tal där differensmaskiner är lika vanliga som datorer är nu.

[för- och bihistoria] [ändrad 12 augusti 2019]

Church, Alonzo

(1903—1995) – amerikansk matematiker. Han bevisade 1936 i artikeln ”A note on the Ent­scheidungs­pro­blem” (se avgörbarhetsproblemet) att det finns mate­matiska frågor som det inte går att besvara med mekaniska metoder. Det var samma sak som Churchs studie­­kamrat Alan Turing bevisade senare samma år i sin upp­sats om stopproblemet. Turing visade senare att de två bevisen var lik­värdiga. Båda byggde på Kurt Gödels ofull­ständig­hets­sats. – Church-Turings hypotes säger att alla mate­matiska beräkningar som kan beskrivas i ett ändligt antal steg (med en algoritm) kan lösas av en maskin. Om en nog­­grann men fantasi­lös människa med papper och penna kan räkna ut lösningen (lösa problemet mekaniskt) kan en maskin också göra det. Men: beräkningen kan pågå i all evighet. Till exempel är det lätt att beskriva divisionen 2 delat med 3, men det tar en evig­het att räkna ut svaret (0,6666666……) om man inte sätter stopp. För att inte tala om sådant som att räkna ut värdet på pi. – Det som både Church och Turing bevisade var att även om en maskin kan utföra alla beräkningar som kan uttryckas som algoritmer, så kan maskinen inte avgöra ifall be­räk­ningen tar slut någon gång, eller om den fort­sätter i all evighet. – En artikel på engelska om vanliga miss­­upp­­fatt­ningar av Church-Turings hypotes finns här.

Lovelace, Ada

Porträtt av Ada Lovelace.
Ada Lovelace

(1815—1851) – engelsk matematiker, utgivare av det första kända datorprogrammet. – Under några år samarbetade hon med Charles Babbage om hans mekan­iska dator, analys­maskinen, som aldrig blev byggd. – Ada Lovelaces rykte som ”den första programmeraren” bygger på hennes över­sätt­ning av en artikel från 1840 av Luigi Federico Menebrea (se Wikipedia), på engelska ”Sketch of the analytical engine invented by Charles Babbage” (länk). I sina kommen­tarer, som tar dubbelt så mycket utrymme som Menabreas text, redo­visade hon en komplett algoritm för att lösa en mate­ma­tisk uppgift. Men hon föreslog också att analysmaskinen skulle kunna användas till annat än mate­matik, till exempel för att analysera och komponera musik. Där var hon mer än hundra år före sin tid. Hon gjorde också det första inlägget om vad som nu kallas för artifici­ell intelli­gens, se Lady Lovelaces invänd­ning och Lovelacetestet. – Programspråket Ada är upp­kallat efter Ada Love­lace, liksom utmärkelsen Love­lace medal. – Se också Ada Initiative. – Biografiskt: Ada Love­lace föddes som Ada Byron. Hon var dotter till poeten lord Byron (se Wikipedia). Hon lärde sig mate­ma­tik av sin mor Anna Isabella Byron, född Milbanke (se Wikipedia), som hade ett djupt intresse för matematik. Som gift hette Ada först Ada King efter sin make, William King. Namnet Love­lace fick hon när hennes man 1838 ärvde titeln earl av Lovelace. – Läs mer om Ada Love­lace i denna artikel av Howard Rhein­gold. – Ada Lovelace day firas sedan 2009, från 2012 den andra tisdagen i oktober. – Se findingada.com.

[ada lovelace] [it-historia] [personer] [årsdagar] [ändrad 8 oktober 2019]

Beurling, Arne

Svartvitt foto av Arne Beurling.
Arne Beurling.

(1905—1986) – svensk matematiker och kodknäckare. – Känd för att han 1940 räknade ut hur Nazitysk­lands kryp­te­rings-apparat Geheimfernschreiber, på svenska kallad G-skrivaren, fungerade. Han gjorde det med penna och papper på ett par veckor. Detta anses vara en minst lika stor bedrift som britternas knäckande av en annan tysk krypteringsapparat, Enigma. L M Ericsson till­verkade sedan egna utföranden av G‑skrivaren (se app, betydelse 2) som an­vändes för mekanisk dekryptering på vad som senare blev FRA. – Beurlings bedrift blev möjlig därför att tyskarna hade krävt att få skicka sin telegramtrafik till det ockuperade Norge över svenska ledningar. Sveriges regering protesterade för syns skull, men gav med sig för att få möjlighet att läsa tyskarnas meddel­anden. Även krypterade meddelanden till och från Tysklands ambassad i Stockholm avlästes. Sverige fick bland annat förhandskunskap om Nazitysklands invasion av Sovjet­uni­onen och varnade Sovjetunionen, men varningen togs inte på allvar. – Efter några år förstod tyskarna att svenskarna kunde läsa deras trafik och modifierade då G‑skrivarna så att svenskarna inte längre kunde dekryptera meddelandena. Efter kriget blev Beurling professor vid Institute for advanced study i Princeton i USA, där han fick ta över Albert Ein­steins arbetsrum (se länk). – Läs mer i Svenska krypto­bedrifter av Bengt Beckman (1996; ny upplaga 2006). – TV-dokumentären G som i hemlig från 1994 finns på Youtube (länk) och i Öppet arkiv (länk). – En biografi om Arne Beurling och hans första fru, Britta Östberg, Kär­lekens kod och krigets av Lasse Eriksson (1949—2011) och Kristina Öst­berg Eriks­son, kom ut i slutet av 2015 (se länk). Den boken handlar mest om Beurlings och Östbergs privat­liv.

[kryptering] [personer] [underrättelseverksamhet] [ändrad 11 november 2018]

Enigma

  1. – en portabel krypterings-maskin som under andra världs­kriget användes av Nazitysk­lands trupper i fält och till sjöss. Enigmas kryptering knäcktes av brittiska mate­ma­tiker och krypto­­experter under ledning av Alan Turing i Bletchley Park. Detta underlättades av att de brittiska styrkorna när de evakuerade Nordnorge i juni 1940 fick med sig tre intakta Enigma‑maskiner. Britterna kunde därför följa tyskarnas krypterade radiotelegrafi med bara någon timmes fördröjning. Detta anses ha bidragit till att förkorta kriget med uppemot ett år. – I själva verket var Enigma en serie maskiner med variationer i uppbygg­naden. En detaljerad beskrivning finns i Wiki­pedia. – En Enigma‑simulator finns på denna länk. En funge­rande Enigma‑maskin i original såldes i april 2015 på auktion i New York för 269 000 dollar. – Enigma är inte samma maskin som Lorenz SZ42 eller Geheimfernschreiber, G‑skrivaren, som knäcktes i Sverige av Arne Beurling;
  2. – teknik för att utföra beräkningar och analys på krypterade data. Beräkning­arna görs alltså på data som fortfarande är krypterade, se homomorfisk kryp­te­ring. Tekniken har utvecklats av Guy Zyskind (länk) från MIT och företagaren Oz Nathan. Den bygger på samma mate­ma­tiska metoder som används i bitcoin för att säker­ställa att samma digitala pengar inte används på två ställen samtidigt (dubbelspendering). – Enigma presen­te­rades sommaren 2015. En ingående beskriv­ning finns på enigma.media.mit.edu;
  3. – årlig konferens om it‑säkerhet, anordnad av Usenix med början 2016. – Se Usenix webbsidor.

Enigma betyder gåta och kommer av grekiska ainigma – dunkelt tal.

[it-historia] [it-säkerhet] [konferenser] [kryptering] [ändrad 16 april 2019]

G-skrivaren

Geheimfernschreiber eller Schlüssel­fern­­schreib­­maschine, SFM – en krypterings‑apparat som an­vändes av Nazi­tysk­land under andra världskriget. – G‑skrivaren är bland annat känd för att matematikprofessorn Arne Beurling i Sverige med papper och penna på två veckor räknade ut hur den fungerade. Sverige kunde därefter i flera år läsa tyskarnas kommuni­ka­tion med ockupationsstyrkorna i Norge och med tyska ambassaden i Stockholm. – G‑skrivaren till­verka­des av den tyska firman Siemens & Halske och hade modellnummer T52. De brittiska krypterings­­expert­erna på Bletchley Park brukade kalla den för Sturgeon. Även britterna i Bletchley Park knäckte den. – G‑skrivaren hanterades som en tele­­­printer: av­sänd­aren skrev sitt meddelande i klar­text på ett tangentbord, maskinen krypterade meddelandet mekaniskt och automatiskt och sände krypto­texten till mottag­aren. Mot­tagarens maskin de­krypterade med­delandet automatiskt och skrev ut det på papper utan nämn­värd fördröjning. – G‑skrivaren var rätt skrymmande och an­vändes därför i flottan och flyg­­vapnet, där man kunde ha maskinerna fast monterade. Detta till skillnad från en annan känd krypterings­apparat, den mindre Enigma, som användes av trupper i fält. – Läs också om Lorenz SZ42 och Colossus.

[för- och bihistoria] [kryptering] [ändrad 1 oktober 2018]

0g

Hoppas att hon stannade bilen först.

(noll-generationen) – beteckning på de allra första mobil­tele­fonerna. De fanns före generation ett, NMT. 0g‑tele­foner var fast monterade i bilar, och alla sam­tal till och från dem kopplades i början manuellt av en telefonist. Senare kunde man slå numret själv med en fast monterad nummerskiva på bilens instrumentbräde. – Det första nätet för sådan mobil­telefoni i Sverige hette MTA, och infördes 1956. Senare kom MTB och MTC, som senare om­arbetades till NMT. Dessa system för mobil­telefoni fick bara några tusen an­vändare, och de av­vecklades när NMT kom. – Be­teckningen 0g är en retro­nym som aldrig användes när systemen var i bruk. Man talade om biltelefoner. – 0g är faktiskt en dubbel retro­nym, efter­som man inte tänkte på denna teknik när man i efterhand numrerade genera­tionerna och därför, senare, måste ge den nummer noll, efter­som nummer ett redan var upp­taget för GSM. – Om mobil­telefon­generationer, se mobil­telefon.

[generationer] [it-historia] [mobilt]