in virtuo

om experiment: ”i det virtuella” – benämning på experiment som utförs i en virtuell värld som Second life. I en sådan värld interagerar människor med figurer och föremål i en grafisk simulering av en materiell värld. Man kan till exempel utveckla program inom artificiell intelligens genom att köra dem i en virtuell värld. I virtuella världar påverkas händelserna inte bara av datorprogram, utan också av mänskliga deltagare. Därför skiljer man mellan experiment in virtuo och rena datorsimuleringar, in silicio. – In virtuo är inte äkta latin, men anknyter till uttryck som in vivo (”i levande” – om experiment som genomförs i levande varelser) och in vitro (”i glas” – om experiment i provrör).

[forskning] [virtuellt] [ändrad 10 0ktober 2018]

CERN

Organisation européenne pour la recherche nucléaire – den europeiska kärn­forsknings­organisationen i Genève. Det var där som Tim Berners-Lee upp­fann World Wide Web år 1990. – Se home.cern. – 2014 startade CERN den krypterade e‑post­tjänsten Proton­mail. – Förkortningen CERN står för Conseil européen pour la recherche nucléaire (Europeiska rådet för kärnforskning), organisationens ursprungliga namn.

[forskningsinstitut] [förkortningar på C] [webben] [ändrad 9 november 2017]

artificiell intelligens

(artificial intelligence, ofta förkortat AI; även: maskinintelligens) – program som efterliknar mänskligt tänkande; den tillämpade vetenskap som diskuterar vad som är mänskligt tänkande och försöker efterlikna det eller utveckla något likvärdigt eller bättre med datorprogram. Grundläggande för resonemang om artificiell intelligens är tanken att datorprogram själva ska kunna räkna ut hur de ska lösa ett givet problem: programmerare ska inte behöva koda, steg för steg, hur programlösningen ska gå till, utan bara beskriva problemet som ska lösas och vilka krav som ställs på lösningen. – Det finns två huvudriktningar:

  • – Den starka tolkningen av artificiell intelligens hävdar att det i grund och botten inte är någon skillnad mellan mänsklig intelligens och maskinintelligens, och anser att det går att skriva datorprogram som i någon bemärkelse är likvärdiga med människor som löser samma uppgift. – Se computational theory of mind och computational theory of thought;
  • – Den svaga tolkningen nöjer sig med att se AI‑program som användbara redskap.

– Man kan också säga att det finns två resonemang bakom tanken på artificiell intelligens:

  • Filosofiskt: Är det i grunden någon skillnad mellan mänsklig intelligens och maskinintelligens? – Se Lady Lovelaces invändning och Turingtest;
  • Praktiskt: Går det att programmera datorer så att de själva räknar ut hur de ska lösa en uppgift. Användaren beskriver problemet och anger förutsättningarna, men programmerar inte en algoritm som steg för steg anger hur uppgiften ska lösas. Det får datorn göra. – Se till exempel maskininlärning.

– Man skiljer också mellan två typer av artificiell intelligens:

  • Symbolisk – programmerare skriver algoritmer för lösning av problem, och de algoritmerna beskriver och analyserar problemet och underlaget för lösningen på ett sätt som ter sig rimligt för människor. Man drar nytta av att datorer är snabba, kan hantera enorma datamängder och inte blir trötta eller slarvar, men i princip är det samma arbetssätt som en människa med papper och penna skulle använda. Åtminstone i princip kan användaren förstå hur programmet arbetar;
  • Icke-symbolisk (non-symbolic) – man ger systemet underlag för att lösa en uppgift, men låter systemet själv pröva sig fram till en användbar lösning. Systemet utvecklar sina egna algoritmer och förbättrar dem successivt. Användaren har i praktiken ingen möjlighet att förstå hur programmet arbetar, bara att avgöra ifall det ger användbara resultat. Datorns fördel är att den snabbt kan ta fram och testa miljoner sätt att lösa en uppgift, förkasta de oanvändbara och förbättra de användbara. Typexempel: maskininlärning.

– Typiska uppgifter för artificiell intelligens är mönsterigenkänning, bildanalys, talförståelse, skapande av bevis och spel. – Kända typer av AI‑program är artificiella neuronnät, genetiska algoritmer, cellautomater och expertsystem. I stället för intelligens talar man ofta om maskininlärning. Man utnyttjar datorernas snabbhet för att låta dem pröva sig fram till ett sätt att lösa uppgiften. Se också djup maskininlärning och artificiell generell intelligens. – Ett vanligt underförstått kriterium på artificiell intelligens är att AI‑program ska lösa uppgifter på ett sådant sätt att även en sakkunnig mänsklig bedömare inte förstår hur det går till – se Lovelacetest. Att en dator gör omfattande och komplexa matematiska beräkningar mycket snabbt räknas inte som AI. – Förespråkare för artificiell intelligens säger ibland att så snart som man har lyckats utveckla ett datorprogram som kan lösa en krävande uppgift, som att slå världsmästaren i schack, så räknas den prestationen inte längre som bevis på intelligens – ribban höjs hela tiden. – Den första som diskuterade artificiell intelligens enligt den starka riktningen som en verklig möjlighet var Alan Turing† som gett namn åt Turingtest. – Läs också om Partnership on AI och One hundred year study on artificial intelligence. – Helsingfors universitets grundkurs från 2019 i artificiell intelligens finns på denna länk. – Den amerikanska forskaren Kate Crawford (katecrawford.net) hävdar 2021 i sin bok Atlas of  AI (länk) att artificiell intelligens ”varken är artificiell eller intelligent”. – IDG:s artiklar om artificiell intelligens: länk.

[ai] [ändrad 8 juli 2021]

stanen

ett experimentellt material som består av tenn- och fluor­atomer i ett grafenliknande mönster. (Jämför med fulleren.) – En enda stanen­molekyl kan alltså bestå av tenn­atomer som bildar ett sex­kantigt mönster som i princip kan bli hur stort som helst. I mönstret ingår också fluor­atomer. – I stanen­mole­kylens yttre kanter kan elek­tri­citet ledas utan energi­för­luster. Detta kan ske vid tem­pe­ra­turer upp till 100 grader Celsius. Allt enligt beräkningar som har gjorts av pro­fessor Shou­cheng Zhang (19632018, dödsruna) och hans medar­bet­are. Hittills (nov­em­ber 2017) har materi­alet bara framställts i mycket små mängder för experiment, se denna artikel. – Namnet: Stanen, på engelska stanene, kommer av stannum, latin för tenn. – Jäm­för med silicen.

[forskning] [fysik] [ändrad 2o december 2018]

Internet2

Internet2 Network – ett avancerat amerikanskt datornät för forskning, drivet separat från internet av organisationen Internet2. – Syftet är att tillhandahålla ett snabbt och säkert nät för forskning, och att pröva ny nätverksteknik. Det går inte att nå Inter­net2 från det vanliga internet, men det finns kopplingar till liknande nät­verk i andra länder. – Läs mer på internet2.edu. – Internet2 Network invigdes 2007, och ersatte då det tidigare Abilene Network†. Internet2 har inte något att göra med det avvecklade Next generation internet†, UltraScience Net† eller med webb 2.0. – Läs också om Evergrow† och Planet­Lab.

[forskning] [nätverk] [ändrad 22 augusti 2018]

kvantdator

(quantum computer) – experimentell dator­typ som gör beräkningar med hjälp av fenomen från kvantfysiken, och som i fram­tiden kan bli mycket kraft­full. – Lite förenklat kan en kvant­dator med en processor be­arbeta många tal samtidigt. Mer precist: utföra samma be­räk­ning på många tal sam­tidigt. En klassisk dator måste däremot ta ett tal åt gången (såvida den inte har flera processorer). Kvantdatorer skulle därför radikalt snabba upp vissa typer av tidskrävande beräkningar. Många (men inte alla) så kallade NP‑fullständiga problem kan lösas mycket snabbare av en kvantdator än med en klassisk dator, men andra NP‑fullständiga problem skulle i praktiken ändå vara olösliga – det skulle ta tusentals år att lösa dem, även med en kvantdator. Enkla beräkningar kan däremot gå snabbare med en traditionell dator än med en kvantdator. En relativt lättfattlig förklaring från 2021 av kvantdatorexperten Scott Aaronson i tidskriften Quanta finns på denna länk.   – Den första som spekule­rade i möjligheten att konstruera kvantdatorer var nobelpristagaren Richard Feynman†. Algoritmer för programme­­ring av kvant­datorer utvecklades på 1990‑talet av den amerikanska mate­ma­tikern Peter Shor (länk), läs mer här och här. – Läs också om programspråken Quipper och Q#. – Kvantdatorer bygger på att materiens minsta be­stånds­delar, främst elektroner och fotoner, tycks kunna befinna sig i två oförenliga tillstånd på samma gång, till exempel två spinn samtidigt (superposition). En elektron i det tillståndet kan i en kvantdator därför stå för 1 och 0 på samma gång (men se Aaronsons artikel). Motsvarigheten till en bit (1 eller 0) i en vanlig dator heter i kvantdatorer qubit eller kvantbit – 1 och 0. – I en vanlig dator står ett tiosiffrigt binärt tal för ett av talen 0–1 023, men i en kvant­dator står motsvarande tal (tio kvantbitar) för alla tal från 0 till 1 023. Under rätt omständig­heter kan kvantdatorn vara i ett tillstånd där den verkar bearbeta alla dessa tal parallellt. – Läs också om Quantum in the cloud och IBM Quantum experience. – I augusti 2019 publicerade den amerikanska rymdflygstyrelsen NASA en artikel, skriven av Eleanor G Rieffel i samarbete med forskare på Google, där det beskrevs en testning av en kvantdator. Nasa tog bort artikeln efter några dagar, men den finns kopierad på denna länk. Det var en artikel om Googles påstådda lyckade demonstration av kvantsuveränitet (quantum supremacy) som av misstag hade publicerats i förtid. – IDG:s artiklar om kvantdatorer: länk.

[experimentell teknik] [kvant] [kvantdatorer] [ändrad 14 juni 2021]

Quantum in the cloud

(tidigare Qcloud) – ett projekt som ger intresserade möjlighet att pröva på en kvant­dator genom internet. – Pro­jektet drivs av universitetet i Bristol i England (bristol.ac.uk). Syftet är att intresserade ska få öva sig i programme­ring av kvant­datorer innan sådana blir vanliga. Man kan först köra experiment på en simulerad kvantdator. Därefter kan man köra samma experiment på en riktig kvantdator (länk) och jämföra utfallet. – Se Bristol‑uni­ver­si­tetets webb­plats (länk). – Läs också om IBM Quantum experience.

[forskning och experimentell teknik] [kvantdatorer] [ändrad 16 december 2017]

Dhwani

en experimentell teknik för trådlös data­över­föring med ljud mellan mobiltele­foner (akustisk NFC.) – Tekniken har utvecklats av Micro­soft Research. Den är tänkt att användas som ett slags NFC, alltså för dataöverföring mellan två mobil­tele­foner som hålls intill varandra. Telefonernas inbyggda högtalare och mikro­fon används. Data­takten är 2,4 kilobit per sekund, vilket anses tillräck­ligt för till exempel betalningar. För att minska störningar används en teknik som heter Jam­secure, som innebär att den mottagande tele­fonen avsikt­ligt skickar ut en störande signal, som den sedan själv kan filtrera bort. – Dhwani beskrivs i en artikel från 2013, se här. – Namnet: Dhwani, på sanskrit dhvani, betyder ljud, melodi, åska. – Se också Chirp†.

[experimentell teknik] [ljud och bild] [trådlöst] [ändrad 10 november 2018]

resistive random access memory

ett slags krets som kan fungera både som minne och som processor. Den uppges ge snabb skrivning och ha låg strömförbrukning. Förkortas RERAM eller RRAM. – Det är ett icke-flyktigt halvledarminne som eventuellt kan ersätta både lagringsminne och arbetsminne (RAM) samt dessutom fungera som processor. Det ger möjlighet att spara utrymme i mobiltelefoner och annan utrustning som bör hållas liten. – Tekniken bygger på att isolerande material kan göras elektriskt ledande genom en elektrisk stöt med hög spänning. Då uppstår en elektriskt ledande kanal genom det isolerande materialet. Den kanalen kan sedan stängas av. Flera företag utvecklar RERAM-kretsar, men det finns (2018) inga produkter. – I en vetenskaplig rapport från 2017, publicerad i Science, visas också hur RERAM-kretsar kan räkna med ternär notation (0, 1 och 2 i stället för bara 1 och 0), se denna länk.

[forskning] [minnen] [processorer] [ändrad 29 november 2018]