Kategori: hårdvara

USB-minne

datorminne i fickformat med USB-kontakt. Minnet och kontakten är hopbyggda. Själva minnet brukar vara flashminne. De vanligaste minnespinnarna är smala och avlånga, men en minnespinne kan se ut hur som helst. Det finns USB-minnen som är inbyggda i fickknivar, pennor och annat. Kallas också för minnes­pinne eller USB-pinne och ibland för dongel. – Se också Datatermgruppens rekommendationer. – På engelska bland annat USB drive och thumb drive.

[lagringsmedier] [usb] [ändrad 28 februari 2018]

USB

(Universal serial bus) – den numera vanligaste kontakten för an­slutning av utrustning till dator. – USB är dels materiella uttag och kontakter, dels den tekniska standard som gör att information kan överföras. – USB möjliggör så kallad plug‑and‑play, alltså att utrustning fungerar direkt när man ansluter den – man behöver inte starta om datorn. USB kan också förse de anslutna tillbehören med elektrisk ström. Det har lett till att det tillverkas diverse tillbehör och leksaker som ansluts till USB‑uttaget. (En nyare variant av USB, USB power delivery (USB-PD), klarar också att driva persondatorer och hårddiskar.) Flera enheter kan kedjekopplas, alltså kopplas samman i en lång rad: meddelandena hamnar ändå hos rätt mottagare i kedjan.

Skiss över sex typer av usb-kontakt.
Sex varianter av USB-kontakter. Källa: Wikipedia.

– USB lanserades i slutet av 1990‑talet, och finns numera på alla persondatorer och på många slags till­behör. USB‑minnet har blivit det vanligaste portabla minnet. – Den vanligaste typen av USB‑kontakt, USB‑A, är i genomskärning en tillplattad rektangel, ungefär 12⨯4 millimeter i genomskärning, med en insatt plast­bit som gör det omöjligt att sätta in kontakten upp‑och‑ner. Det finns också USB‑B, som är mindre och i genomskärning formad som en kvadrat med två avfasade hörn, återigen för att göra det omöjligt att sätta in den fel. Varianterna A och B finns också i mindre stor­lekar: Mini‑USB var en mindre variant som avvecklats till förmån för micro‑USB, som 2009 blev europeisk standard för laddning av mobiltele­foner.

USB-kontakt typ C.
USB-C-kontakten är lite mindre än den vanliga typ A, och dessutom vändbar.

– Med version 3.1 av USB-standarden, som kom i mitten av 2014, kom också en ny utformning av kontakten, USB-C, som är vändbar. Den kan alltså sättas in med valfri sida upp. – Version 4 av USB‑standarden kallas för USB4 och bygger på Thunderbolt‑protokollet. Den lanserades under 2019. – Observera att de olika generation­erna av USB (sedan 2008 finns versionerna 1, 2 och 3 av USB) inte direkt har att göra med kontakternas utformning. Skillnaden mellan versionerna är hur de hanterar de data som överförs. USB4 fungerar dock bara med USB‑C‑kontakter. – USB utvecklades på Intel av bland annat Ajay Bhatt (länk). USB‑standarden förvaltas av branschorganisationen USB implementers forum. – En allvarlig sårbarhet i USB upptäcktes 2014, se Badusb.

[förkortningar på U] [kablage] [sammankoppling] [usb] [ändrad 23 maj 2021]

drive

lagringsenhet – hårddisk (hard drive) eller annat lagringsminne. – En drive kan till exempel vara en hårddisk, en del av en hårddisk, se partition, ett inbyggt halvledarminne (SSD), ett USB­‑­minne, en optisk disk i en brännare eller ett magnetband. – Bakgrund: När det gäller magnetiska diskar brukar man på engelska skilja mellan disk och drive. Så länge som man an­vände disketter, som var ett slags magnetisk disk, så var disken skivan med data, medan drive stod för anordningen som läste och skrev till disken. I hård­diskar finns det sedan länge alltid flera diskar (roterande skivor) i samma hölje, som också innehåller skriv- och läsmekanismen. På svenska kallar vi helheten för disk, på engelska heter det drive. På svenska finns inget ord som direkt motsvarar drive, så om det inte passar med disk eller hård­disk (Apple brukar skriva skiva) får man skriva lagrings­enhet eller bara enhet.

[lagringsmedier] [ändrad 22 november 2017]

byteordning

(byte order) – siffrornas ordningsföljd i tal som behandlas i dator. – Enkelt uttryckt handlar det om ifall talet matas in i datorns processor med början vid de största värdena eller de minsta värdena:

  • – Rak byte­ordning inne­bär att talen lagras som när man skriver tal på papper med siffror: alltså med det högsta värdet först och det lägsta sist. (När vi skriver 314 menar vi ju 300+10+4.) På engelska kallas det för big‑endian, tjockändare – se ändare;
  • – Om­vänd byte­ordning inne­bär att talen lagras i omvänd ordning. När man menar tre­hundra­fjorton skulle man alltså med vanliga siffror skriva ”413” (4+10+300). På engelska kallas det för little‑endian, smaländare;

– Öppen byte­ordning (open-endian) är när processorn kan hantera båda ordningarna.

– I själva verket lagras värdena i binär form, vanligt­­vis grupperade i byte, men principen är samma: rak byteordning innebär att ett hexadecimalt tal som 8A9B (=35 483) lagras så här: 8A (den del av talet som står för 8A00, alltså för 35 328) lagras på den första minnesplatsen, till exempel på plats nummer 1 000, och 9B (=155) lagras på den närmast högre minnesplatsen, alltså på plats 1 001. – Med omvänd byteordning lagras talet i exemplet, 8A9B, med 9B på plats 1 000 och 8A på plats 1 001. Det har den fördelen att om talet blir större kan man lägga ökningen på plats 1 002 utan att behöva flytta något.

– Byte­ordningen har ingen be­tydelse för vanliga användare, men kan ställa till problem när data överförs mellan datorsystem av olika typ. Tek­niskt finns det en lång­­varig diskussion om vilken byteordning som är mest ändamålsenlig. De vanligaste processorerna för persondatorer, Intels processorer, använder omvänd byteordning.

[byteordning] [datorvetenskap] [ändrad 5 juni 2020]