(solid state drive, SSD) – halvledarminne som ersätter hårddisken i datorer. – Se SSD. – Alltså ingen disk i betydelsen något runt som snurrar, utan något som har samma användning som en hårddisk. – Se också solid state.
[lagringsmedier] [ändrad 7 september 2020]
(även sekundärminne eller, föråldrat, externminne, ofta bara hårddisk) – sammanfattande term för hårddisk, SSD och andra minnen som kan användas för datalagring. – Kriteriet på lagringsminnen är att de bevarar lagrade data även när datorn är avstängd. Det behövs ingen strömtillförsel. – Det typiska lagringsminnet var länge en hårddisk, som kan vara inbyggd i datorn eller finnas i ett nätverk, men allt fler datorer har i stället ett halvledarminne (SSD). Även disketter och andra flyttbara diskar räknas som lagringsminnen. – I datorns inbyggda lagringsminne sparas operativsystem, program och filer. Operativsystemet läses in till datorns arbetsminne när datorn startas; övriga filer blir inlästa när de behövs. När filer sparas, program avslutas eller datorn stängs av på ordnat sätt sparas eventuella ändringar på hårddisken. – Man skiljer mellan lagring och arkivering. Arkivering görs av data som kanske aldrig kommer att behandlas igen, men som av olika skäl inte bör eller inte får raderas. Filer som ska arkiveras kan därför flyttas till långsamma men billiga medier (tertiärminnen) som band eller optiska diskar, numera allt oftare även separata hårddiskar. – Backup kan göras på hårddisk, SSD eller band. Här är det viktiga att medierna är logiskt och fysiskt åtskilda från resten av it‑systemet. – I äldre datasystem användes band eller bandkassetter som lagringsminnen.
[datalagring] [ändrad 3 juli 2021]
minne utan rörliga delar, bestående av halvledare. – Datorns arbetsminne (RAM‑minne) är alltid ett halvledarminne, eftersom bara halvledarminnen är tillräckligt snabba för att hålla datorns processor försedd med data att bearbeta. Där används flyktiga halvledarminnen. I bärbara datorer, mobiltelefoner och musikspelare används halvledarminnen också som lagringsminne (i stället för hårddisk, som är billigare, men också känsligare för stötar). Sådana minnen kallas för SSD. De används i allt större utsträckning även i stationära datorer och servrar med krav på snabb dataåtkomst. Man använder då flashminne, en typ av halvledarminne som är icke‑flyktigt, alltså som behåller lagrade data även när strömmen är avstängd.
[datalagring] [minnen] [ändrad 14 november 2018]
(LUN) – nummer som identifierar en hårddisk eller SSD i ett it‑system. Hur numren är utformade varierar beroende på tillverkare. – Från början var LUN ett trebitars identifieringsnummer (motsvarande talen 0—7) som användes av SCSI‑bussar för att skilja mellan upp till åtta hårddiskar (eller volymer) som har samma SCSI‑nummer.
[datalagring] [ändrad 29 november 2019]
”gaffeltrucks-uppgradering” – ny, tung hårdvara.
[hårdvara] [ändrad 20 augusti 2020]
tjänst i USA för falsk nummerpresentation. – Se caller ID spoofing och spoofing. – SpoofCard är namnet på ett av flera företag som erbjuder den tjänsten. Det kallas för card för att kunden får ett kort som hon sätter in pengar på för att betala i förskott.
[bluff och båg] [kort] [telefoni] [ändrad 12 januari 2019]
– central processing unit –
- – centralprocessor, se under processor;
- – vanlig, men olämplig benämning på centralenheten i en stationär dator. Det språkbruket härstammar från stordator‑tiden, när en CPU inte var en integrerad krets, utan ett eller flera stora kretskort, och fyllde ett skåp.
[förkortningar på C] [processorer] [ändrad 12 september 2021]
bedrägeri eller annat brott som begås med stulna kontokort eller med stulen kreditkortsinformation. – Jämför med carder.
[it-relaterad brottslighet] [kort] [ändrad 27 oktober 2017]
brottsling som stjäl, köper eller säljer kontokortsinformation, eller som använder stulna kontokort eller kontokortsinformation för att köpa saker. – Jämför med carding.
[it-relaterad brottslighet] [kort] [ändrad 27 oktober 2017]
Apples teknik som gör att pekskärmen eller styrplattan känner hur hårt man trycker. Man kan trycka lätt eller hårt, och det ger olika resultat. – 3D Touch svarar också på tryckningarna: man får ett lätt tryck tillbaka som bekräftelse. Det finns från 2015 på MacBook och MacBook Pro, på iPhone, Apple Watch och på styrplattan Magic Trackpad 2. – 3D Touch hette först Force Touch, men fick nytt namn i augusti 2015 vid lanseringen av iPhone 6S. – Se Apples webbsidor.
[grafiskt användargränssnitt] [styrdon] [ändrad 8 februari 2018]