– obeställd e-postreklam i massutskick; skräppost; störande meddelanden i stor mängd. – Spam är ofta reklam för pornografi, undermedel och snabba sätt att bli rik. Meddelandena har ofta avsändare som är svåra eller omöjliga att spåra. Det är vanligt med falska avsändaradresser. Ibland står mottagarens adress som avsändare. Men även etablerade företag skickar ut spam ibland. Alla obeställda massutskick brukar räknas som spam, även om innehållet är seriöst och avsändaren är känd. – Spam räknas som missbruk(abuse) av internet. – Läs också om spambot och spamfilter. – Andra benämningar på spam är bulk mail, bulk email, junk mail, junk email (ofta bara junk) eller unsolicited commercial email, förkortat UCE. – Se också: bildspam, bologna, cramming, kommentarspam, murk, pink, social spam, sping, spit, splog, squammer och nigeriabrev samt ja‑krav och nej‑krav. – Motsatsen till spam, alltså legitim e‑post, kallas ibland på engelska för ham (skinka). Irriterande men välment e‑post från folk man känner kallas ibland för bacn (för bacon), granny spam eller barfmail, på svenska kräkpost. – En ordlista med engelska spamtermer finns här: länk (nere sedan januari 2021 – arkiverad);
– massor med mejl under kort tid från samma avsändare till samma mottagare (mejlbombning) kallas också för spam;
– från början syftade ordet spam på ofoget att publicera samma inlägg i många olika diskussionsforum (newsgroups) på internet (crossposting). Alternativt att fylla ett diskussionsforum med repetitiva eller irrelevanta inlägg;
– Ordet: Hur spam fick sitt namn vet ingen säkert. Men SPAM(länk) är sedan 1937 varumärke för en grisköttskonserv från det amerikanska företaget Hormel Foods(länk). I en Monty Python‑sketch från 1970 med vikingar på en lunchservering upprepade Terry Jones(1942–2020), klädd som servitris, och vikingarna ordet spam så ofta att det dränkte huvudpersonernas samtal. (Texten finns här, länk, eller se sketchen på Youtube.) En vanlig teori är att den som började kalla störande meddelanden för spam tänkte på den sketchen. – Enligt en källa (länk) (nere sedan januari 2021 – arkiverad) började det 1985 när en deltagare i ett rollspel på nätet skrev spam spam spam spam… tills hen blev avstängd. – Hormel Foods har, enligt ett borttaget meddelande på företagets webbplats (men det finns på Internet Archive, klicka här), accepterat att skräppost kallas för spam, men vill att namnet på deras konserv däremot ska skrivas SPAM.
världens största koncentration av it‑företag. Finns i området mellan San Francisco och San Jose i Kalifornien: i stort sett identiskt med Santa Clara County. – Kärnan är staden Palo Alto söder om San Francisco. Andra städer i Silicon Valley är Cupertino, Los Altos, Los Gatos, Milpitas, Mountain View, San Jose, Santa Clara och Sunnyvale. (San Francisco räknas inte till Silicon Valley.) – Grunden till Silicon Valley lades 1938 när Hewlett‑Packard† grundades med uppbackning av Stanford‑universitetet. Stanford satsade under rektorn Frederick Terman(1900—1982) målmedvetet på samverkan mellan universitet och företag, och lät storföretag hyra mark billigt på ägorna. Stora försvarsbeställningar satte fart på verksamheten. Intels etablering i området bidrog till att stärka inriktningen på it. En legendarisk idésmedja i Palo Alto är Palo Alto Research Center(PARC). – Namnet Silicon Valley myntades troligen 1971 av journalisten Don Hoefler (1923—1986, länk) i tidningen Electronic News. Benämningen Silicon Gulch (gulch = klyfta, ravin) har också förekommit. Området har växt med åren, och ibland kallas hela Bay Area (området runt San Francisco Bay) för Silicon Valley. – Se också uppsatsen ”The role of journalism in creating the metaphor of Silicon Valley” från 2007 av David Nordfors och Turo Uskali(länk). – Namnet Silicon Valley har bildat mönster för tillnamn för många andra platser med gott om it‑företag, eller med ambitioner i den vägen, se denna lista. – Läs också om Route 128.
(1923—2005) – uppfinnare av den integrerade kretsen. – Jack Kilby tog patent på sin konstruktion i februari 1959 när han arbetade på Texas Instruments. Det var fem månader innan Robert Noyce på Fairchild Semiconductors visade upp sin alternativa konstruktion. Tio år senare fastslog en domstol att Kilby obestridligen var först, men att Noyce hade en självständig lösning som inte gjorde intrång på Kilbys patent. – Jack Kilby fick år 2000 Nobelpriset i fysik (länk).
– det mer eller mindre avvecklade internationella nätverket för teleprintrar, baserat på det vanliga telenätet. Det har funnits sedan 1920‑talet, men det är numera nerlagt i de flesta länder. – Ordet telex användes ofta om den sändande och mottagande maskinen i stället för den mer precisa termen teleprinter;
– Telex – en teknik för att komma förbi censur av internet. Det fungerar så att den som vill besöka en förbjuden webbsida i stället besöker en godkänd webbsida. Men i anropet till den webbsidan ingår ett kodat meddelande om vilken sida man faktiskt vill besöka. – Systemet förutsätter dels att användaren har ett speciellt klientprogram installerat, dels att servrar på internet förses med program som kan uppfatta de kodade meddelandena. – Telex utvecklades 2011 av Ian Goldberg, Alex Halderman(länk), Scott Wolchok och Eric Wustrow. Det är en typ av refraktionsnätverk. – Läs mer på telex.cc. – Läs också om bit (betydelse 2), Feed over email, Free network foundation†, Greatfire, Haystack†, internetridån, Meshnet och svartkast.
En av Johann Müllers räknemaskiner (men inte den differensmaskin som nämns här intill.) Autentisk steampunk.
Johann Helfrich Müller – (1746—1830) – en tysk byggingenjör som 1784 i en skrift beskrev en differensmaskin. Müller föreslog också att maskinen skulle kunna räkna ut och trycka matematiska tabeller direkt. Maskinen blev aldrig gjord, men Müller konstruerade och byggde däremot flera väl fungerande avancerade räknemaskiner. Müllers skrift kan ha inspirerat Charles Babbage†. – Se denna uppsats på tyska av Christine Krause(länk), boken Glory and failure: The difference engines of Johann Müller, Charles Babbage and Georg and Edvard Scheutz av Michael Lindgren(länk) och denna artikel: länk. – Denna Johann Müller ska inte förväxlas med matematikern Johannes Müller Regiomontanus (se Wikipedia).
– oftast: program avsett för smart mobil eller surfplatta. En del appar gör inget annat än att öppna en bestämd webbsida, andra är kompletta program. – App är kort för applikation. Ordet har blivit vanligt sedan Apple började sälja program till iPhone i sin App Store, men ordet app användes långt tidigare. Då syftade man på vilka applikationer som helst, alltså även applikationer för vanliga datorer. – På svenska kallar Apple programmen för program, inte för appar. – Google har också Google Apps, numera Google Workspace. – Se också applet och betalapp;
– benämning på de dechiffreringsmaskiner som byggdes i Sverige under andra världskriget för att automatisera dechiffreringen av meddelanden från G-skrivaren. (Kort för apparat.)
(1890—1974) – en amerikansk forskare som skissade en föregångare till hypertext och webben – Memex. Bush (som inte är släkt med presidenterna Bush) var professor på MIT, och konstruerade i mellankrigstiden avancerade mekaniska räknemaskiner. Under andra världskriget var han högsta chef för USA:s militära forskningsprojekt. Förslaget om Memex publicerade han 1945 i artikeln As we may think i Atlantic Monthly. Memex var en tänkt anordning som länkade samman information i böcker, anteckningar och brev genom ett system av vad som numera kallas för hyperlänkar. Allt skulle lagras på mikrofilm och visas på två skärmar. Användaren skulle kunna koppla ihop ett dokument med ett annat, och det i sin tur med ett tredje, i långa kedjor. Bush tänkte sig att allt skulle göras med mekanisk teknik. – Vannevar Bushs tankar har inspirererat forskare som Ivan Sutherland, Douglas Engelbart† och Ted Nelson samt givetvis Tim Berners-Lee. – Före Vannevar Bush hade belgaren Paul Otlet† föreslagit ett liknande system, baserat på registerkort. G Pascal Zachary har skrivit biografin Endless Frontier(1997) om Bush. Se också också Wikipedia. – Artikeln As we may think finns här. – Namnet:Vannevar uttalas med samma betoning som Sven-Ivar.
En riktig Turingmaskin, byggd av amerikanen Mike Davey.
en teoretisk dator som beskrevs 1936 av Alan Turing†. Det var en ren tankekonstruktion. (1936 fanns inga datorer.) – En Turingmaskin motsvarar ett modernt datorprogram, men när man talar om Turingmaskiner menar man ofta universella Turingmaskiner, som kan sägas motsvara datorer. – Alan Turing beskrev maskinen i artikeln ”On computable numbers with an application to the Entscheidungsproblem”(länk). Artikeln handlade om ett matematiskt problem, stopproblemet, inte om datorer. Turing beskrev det som senare fick heta Turingmaskin enbart för att göra ett matematiskt bevis åskådligt. Det var inte en beskrivning av något som Turing verkligen tänkte bygga. – Turingmaskinen har en pappersremsa som matas fram och tillbaka genom ett läs- och skrivhuvud enligt bestämda regler. Det finns flera uppsättningar regler som kallas för tillstånd, och i reglerna ingår övergångar från ett tillstånd till ett annat. Skrivhuvudet kan läsa, radera och skriva tecken på remsan. Man programmerar Turingmaskinen med tecken på remsan, och Turingmaskinen matar sedan, enligt reglerna, remsan fram och tillbaka, läser, raderar och skriver samt växlar tillstånd tills den kommer till en regel som säger ”stopp”. Då stannar maskinen och lösningen på problemet kan avläsas på remsan. Detta är helt genomförbart, bortsett från de praktiska problemen med pappersremsan, pennan och radergummit. – I princip kan varje problem som kan lösas med ett modernt datorprogram också lösas av en motsvarande Turingmaskin, men naturligtvis är det ogörligt att använda en maskin med pappersremsa. Man brukar därför simulera Turingmaskiner i datorer. (Se här.) Det är nämligen bra att öva sig på program för Turingmaskiner när man ska lära sig programmera. – Se också finit tillståndsmaskin. – Efter andra världskriget konstruerade Alan Turing en elektronisk dator, ACE som till stor del baserades på de principer som Turing beskrev i sin artikel. – Turingmaskinen införde idén om lagrade program i datortekniken. Idén togs upp av John von Neumann† i hans arkitektur för datorer, von Neumann‑arkitekturen. Den är mindre sofistikerad än Turings modell, men mer överskådlig, och blev allenarådande i datortekniken. – Professor Bernard Hodson(länk) i Kanada har utvecklat en modern programmeringsteknik baserad på Turings principer. – Matematikern Stephen Wolfram arrangerade 2007 en tävling om Turingmaskiner, se här. – Mike Davey beskriver hur han byggde en riktig Turingmaskin (se bilden) i denna artikel. – Richard Ridel har byggt en Turingmaskin av trä, se denna video.
ett stort tal som skrivs som en etta följd av hundra nollor (med vanlig decimal notation). – Talet googol definierades av den amerikanska matematikern Edward Kasner runt 1920; namnet hittade hans systerson Milton Sirotta på. Talet blev känt 1940 genom Kasners populärvetenskapliga bok Mathematics and the imagination (svensk översättning Matematiken och fantasien, 1943). – Talet googolplex, även det definierat av Kasner, är 10 upphöjt till googol (alltså en etta följd av googol nollor). – Sökmotorn Google är uppkallad efter talet googol. – Fördjupning: Författaren och konstnären Vincent Carter Vickers gav 1913 ut barnboken The Google Book(länk). Där är Google en sagovarelse. Senare dök seriefiguren ”Barney Google” upp i serien Snuffy Smith (Tjalle Tvärvigg), och ordet google användes också i en populär sång på 1920‑talet. Så det antas att Milton Sirotta var påverkad av populärkulturen när han hittade på ordet googol. Sökmotorns stavning är alltså en omedveten återgång till ursprunget.
far och son Georg Scheutz (1785—1873) och Edvard Scheutz (1821—1881) från Sverige konstruerade och byggde under tiden 1843—1859 en fungerande differensmaskin – den Scheutzska räknemaskinen. De var inspirerade av Charles Babbage†, som uppmuntrade deras arbete, men de konstruerade sina maskiner självständigt och med mycket mindre pengar än vad Babbage förfogade över. De hade hjälp av den skicklige mekanikern J W Bergström(se Wikipedia). – Precis som Babbage byggde de maskinen som ett verktyg för automatisk uträkning och tryckning av matematiska tabeller. De tryckte verkligen sådana tabeller och gav ut dem 1849. – Att de trots det lyckades sälja endast tre exemplar av sin maskin berodde troligen på att det var alltför omständligt att använda den – det gick fortare att trycka och korrekturläsa de matematiska tabellerna på det vanliga sättet. – En av Scheutzarnas maskiner finns på Tekniska museet i Stockholm. En mer framgångsrik utvecklare av differensmaskiner var en annan svensk, Martin Wiberg†.
