Kategori: it-säkerhet

i kryptering: nyckel som inte är hemlig, utan avsedd att vara tillgänglig för alla, och som hör ihop med en annan, privat, nyckel. – Publika nycklar, även kallade öppna nycklar, används i nästan all krypterad kommunikation på inter­net (asymmetrisk kryptering eller kryptering med öppen nyckel):

• – Om man vill kunna ta emot krypterade meddelanden publicerar man sin publika krypteringsnyckel på internet;
• – Den som vill sända ett krypterat meddelande till någon tar reda på den personens publika nyckel och krypterar med den (det förutsätts att kryptosystemet är känt);
• – Mottagaren dekrypterar sedan meddelandet med en annan nyckel, den privata nyckeln, som mottagaren håller hemlig.

– Om två personer ska korrespondera använder båda motpartens publika nyckel. – De två nycklarna ingår i ett invecklat matematiskt system som gör att det inte går att dekryptera meddelandet med den publika nyckeln, bara med den privata. (Se asymmetrisk kryptering.) – Metoden har fördelen att två parter som ska ut­växla krypterade meddelanden inte först behöver utväxla hemliga nycklar. Det skulle till exempel göra bankärenden på internet praktiskt taget omöjliga. Sådan ut­växling är nämligen, förutom att den praktiskt kan vara besvärlig eller omöjlig, alltid en risk. I stället används alltså kryptering med publika nycklar. Då förutsätts inte att parterna har en gemen­sam hemlig­het. Även om någon tjuvavläser all kommunikation mellan de två parterna från gång till gång får tjuvlyssnaren ingen information som hjälper henne att dekryptera meddelandena. En svaghet i metoden är att man måste kunna förvissa sig om att den öppna nyckel som man laddar ner verkligen tillhör rätt person – se PKI och Web of Trust. – Se också Diffie‑Hellman. – På engelska: public key.

[kryptering] [ändrad 22 november 2018]