ett kontroversiellt EU-direktiv om regler för tele- och datakommunikation. – Från början ingick regler om att den som misstänktes för piratkopiering skulle kunna stängas av från internet. Förslaget röstades slutligen igenom, med vissa mildringar, i november 2009. På engelska heter det Telecoms reform package. – Det huvudsakliga syftet med förslaget var att göra reglerna för tele- och datatrafik mer enhetliga i EU‑länderna. Förslaget blev kontroversiellt för att det också innehöll regler om att användare som misstänktes för piratkopiering av film, musik eller annat upphovsskyddat material skulle kunna stängas av från internet, och för att internetoperatörer skulle åläggas att blockera visst material. Resultatet skulle enligt kritikerna bli att den fria spridningen av information upphörde. – Telekompaketet lades fram första gången 2007. Ett tillägg som röstades igenom i Europaparlamentet i april 2009 innebar att ingen skulle kunna stängas av från internet utan domstolsprövning. Ministerrådet och Europaparlamentet enades i november 2009 om att det inte ska gå att stänga av någon från internet utan prövning. Det står dock inte var och hur prövningen ska ske. Med den ändringen röstades Telekompaketet igenom i november 2009. – En sammanfattning av Telekompaketet finns här. – Läs också om Datalagringsdirektivet, Gallorapporten, Hadopi, IPRED, ACTA, Indect och RIPA samt om Polismetodutredningen.
[eu] [it-relaterad brottslighet] [politik] [telekom] [upphovsrätt] [ändrad 27 maj 2019]
Intellectual property rights enforcement directive, på svenska: Direktiv om straffrättsliga åtgärder till skydd för immateriella rättigheter – ett EU‑beslut om kriminalisering av intrång i upphovsrätten. – Direktivet är främst riktat mot piratkopiering av digital musik, film och annat upphovsrättsskyddat material i kommersiellt syfte. Direktivet röstades igenom som svensk lag i februari 2009. Hela lagtexten finns här. – IPRED innebär att intrång i upphovsrätten faller under allmänt åtal, det vill säga att polis och åklagare är skyldiga att ingripa och väcka åtal. Tidigare har intrång i upphovsrätten varit en civilrättslig sak, det vill säga att den som har upphovsrätten själv måste stämma den som påstås göra intrång. – IPRED godkändes först av EU 2004, men de mest kontroversiella delarna ströks, till exempel om hårda straff för intrång i upphovsrätten. Ett andra förslag, IPRED2, las fram 2005 och omfattade kriminalisering av sådana intrång. IPRED2 röstades igenom i Europaparlamentet 2007, men ett avsnitt om kriminalisering av patentintrång ströks. Beslutet från 2007 finns här. – Beslutet har kritiserats hårt, dels för sitt syfte, dels för vaga och oklara formuleringar, och det återstår att se hur EU:s medlemsländer tillämpar det. – Läs också om ACTA, DMCA, Datalagringsdirektivet, Gallorapporten, Hadopi, Telekompaketet, Polismetodutredningen, porrutpressning, RIPA, Stockholmsprogrammet, SOPA och Indect.
[förkortningar på I] [lagar] [upphovsrätt] [ändrad 21 april 2020]
Health insurance portability and accountability act – amerikansk lag från 1996 om sjukförsäkringar. – HIPAA innehåller bland annat föreskrifter om skydd av patientjournaler och andra personuppgifter samt om de försäkrades rätt att ta del av uppgifter som gäller dem själva. Många äldre it‑system i USA måste anpassas till HIPAA, och nyare system levereras ofta förberedda för HIPAA. – Läs mer på US department of health and human services webbplats (länk).
[förkortningar på H] [försäkringar] [hälsa] [juridiska lagar] [personlig integritet] [ändrad 10 januari 2019]
ett nerlagt amerikanskt företag som utvecklade program till operatörer för kvalitetsövervakning av mobiltelefoner. – Carrier IQ, som grundades 2005, lades ner efter beskyllningar om att företagets program i detalj kartlade abonnenternas användning av telefonerna. Företagets immateriella egendom köptes 2015 av AT&T i samband med nerläggningen. – I november 2011 hävdade den amerikanska programmeraren Trevor Eckhart att Carrier IQ:s program kunde registrera varje knapptryckning som användaren gjorde (se denna intervju). Alltså även innehållet i SMS och e‑post. Carrier IQ genmälde att deras program bara mäter telefonernas funktion och inte registrerar eller vidarebefordrar innehållet i privata meddelanden. Carrier IQ hotade först att stämma Trevor Eckhart, men bad senare om ursäkt (se arkiverad länk).
[företag] [kartläggning] [nerlagt] [skandaler] [ändrad 5 december 2018]
(cybersquatting) – registrering av känt företags namn (rättstavat) som domän på internet innan företaget själv har registrerat namnet. Även kända personers och institutioners namn kan utsättas för domänrofferi. Kallas också för namnnapping (namenapping). – Domänrofferi förekom främst i webbens barndom. Det gjordes av personer som hoppades att företaget sedan skulle lösa in domänen för dyra pengar. Det tog några år för rättsväsendet i olika länder att avgöra om domänrofferi skulle räknas som brott. Men både i USA och i Storbritannien har domänroffare ålagts att lämna ifrån sig rätten till domäner till företag, och dessutom dömts till böter. Domänrofferi är inte samma sak som registrering av bluffdomäner: syftet är inte att lura besökare, utan att sälja domänen för ett högt pris. – I USA finns sedan 1999 en lag mot domänrofferi, Anti‑cybersquatting consumer protection act (länk). – FN‑organet WIPO har huvudansvaret för att motarbeta domänrofferi. – I Sverige finns alternativt tvistlösningsförfarande och möjlighet att gå till domstol. – Det engelska uttrycket cybersquatting kommer av cyber och squatting, se squatter. – Läs också om fulregistrering, stavfelsockupanter och squammer samt vad Datatermgruppen skriver (länk).
[domäner] [it-relaterad brottslighet] [juridiska lagar] [upphovsrätt] [ändrad 27 augusti 2019]
lag om att inga kakor (cookies) får lagras på dator utan användarens tillåtelse. – Lagen röstades igenom den 18 maj 2011, och trädde i kraft den 1 juli 2011. Kaklagen bygger på ett EU‑direktiv, och har tolkats så att användaren måste ge sitt uttryckliga tillstånd för varje enskild kaka. Men det skulle göra besök på många webbsidor omständliga. En alternativ tolkning är att användaren kan ge sitt tillstånd en gång för alla genom en inställning i webbläsaren (den inställning som vanligtvis är förvald). Hur lagen ska tillämpas måste troligen avgöras i domstol. – Kaklagen blir delvis inaktuell när EU:s ePrivacy‑förordning träder i kraft. – Läs mer på PTS webbsidor (länk). – Kaklagen ingick i propositionen Bättre regler för elektroniska kommunikationer, klicka här.
[juridiska lagar] [kakor] [ändrad 21 augusti 2020]
kreativ allmänning – en typ av licens som ger andra än upphovsrätts‑havaren frihet att inom angivna ramar använda upphovsrättsligt skyddade verk. – Idén utvecklades av den amerikanska juristen Lawrence Lessig (se Harvards webbsidor). Creative commons kan användas för text, musik, bilder och film som publiceras på internet. En Creative commons‑licens, markerad med cc i en ring, ger upphovspersonen möjlighet att ge användaren friheter som den vanliga tillämpningen av upphovsrätt inte ger. – Observera att Creative commons inte upphäver upphovsrätten. För att man ska kunna sprida ett verk med Creative commons‑licens måste man först ha upphovsrätt till verket. Creative commons är en tillämpning av upphovsrätten där upphovsrättshavaren frivilligt ger andra vissa angivna friheter. Samtidigt kan upphovspersonen välja att behålla andra rättigheter. – Det finns fyra komponenter som kan ingå, eller inte ingå, i en cc‑licens. De kan kombineras på olika sätt:
- – erkännande (attribution) – upphovspersonen tillåter att användaren kopierar verket, sprider det till andra och bearbetar det, men bara om upphovspersonens namn anges. – Se här;
- – icke-kommersiell (non-commercial) – verket får inte användas för kommersiella ändamål. Detta villkor har blivit kontroversiellt – se här;
- – dela lika (share alike) – bearbetade versioner av verket får spridas till andra användare, men bara på villkor att den som sprider verket vidare inte tar bort någon av friheterna i den ursprungliga licensen. (Jämför med copyleft.) – Se här;
- – inga bearbetningar (no derivative works, noderivs) – det är inte tillåtet att ändra verket. – Se här.
– Dessa fyra komponenter kan kombineras på olika sätt. Att ett verk skyddas av Creative commons‑licens markeras med bokstäverna cc i en liten ring, alltså rätt likt copyright-tecknet. Eftersom det saknas HTML‑kod för det inringade cc-tecknet skriver man ofta i stället ©©. De olika komponenterna i licensen markeras med enkla tecken. – Se creativecommons.se. – Läs också om Free art license, GNU Free documentation license, GPL, IDDN och kopimi.
[licenser] [upphovsrätt] [ändrad 22 december 2017]
lovlig kopiering av upphovsrättsligt skyddat material för privat bruk. – Alltså kopiering av musik, filmer, bilder och annat. Sådant får man kopiera om man bara tänker spela upp det eller visa det för sig själv, familjen och enstaka vänner. Se lovlig förlaga. Man får ge bort enstaka kopior till vänner. Det är inte tillåtet att ta betalt av de som lyssnar eller tittar. Det är inte heller tillåtet att göra kopior av kopian. – Ordet privatkopiering ska inte förväxlas med piratkopiering eller strökopiering, som är otillåtet. – Se också privatkopieringsersättning.
[upphovsrätt] [ändrad 25 december 2022]
kompensation till upphovsrättshavare för privatkopiering, som påstås leda till uteblivna inkomster. (I maj 2018 föreslog riksdagens näringsutskott att privatkopieringsersättningen ses över eller avskaffas.) – Privatkopieringsersättningen, som infördes 1982 och då kallades för kassettbandsskatt, tas ut i form av skatt på lagringsmedier som bandkassetter, disketter, inspelningsbara CD och DVD, samt från oktober 2012 också på hårddiskar och USB‑minnen. Kritiker har påpekat att de flesta hårddiskar och andra lagringsmedier främst används till annat än lagring av privatkopierad musik. – I juni 2014 fastslog Södertörns tingsrätt att ersättningen också ska betalas för smarta mobiler. Detta bekräftades i april 2015 av Svea hovrätt. Utslaget gällde bara Apples iPhone, men det anses vara prejudicerande för andra smarta mobiler. Skattesatsen är ytterst reglerad i lag, men fastställs i detalj i förhandlingar mellan branschorganisationerna för importörer av lagringsmedier och Copyswede, den organisation som företräder upphovsrättshavarna. Privatkopieringsersättningen bygger på paragraf 26 k i andra kapitlet av upphovsrättslagen (länk, se rubriken ”Ersättning vid tillverkning och införsel av anordningar för ljud- eller bildupptagning”). – Privatkopieringsersättning kallades tidigare för kassettersättning eller kassettskatt. – På engelska private copying levy, blank media tax eller blank media levy. – I maj 2018 föreslog riksdagens näringsutskott (se pressmeddelande) att privatkopieringsersättningen skulle omprövas. Det motiverades bland annat med att ersättningen blir allt högre i takt med att lagringsenheterna får allt större kapacitet, dels med att privatkopiering av musik börjar bli mindre vanlig, eftersom allt fler i stället lyssnar på musik från strömmande tjänster.
– In English: Blank media tax, also known as blank media levy or private copying levy, is compensation paid to copyright holders for private copying of copyrighted material. Private copying of copyrighted materials, unlike piracy, is legal within specified limits, but it is assumed to cause losses to copyright holders. The compensation is levied in Sweden by a tax on recordable media; originally tape cassettes, later floppy disks, recordable CDs and DVDs, hard drives and USB memory sticks. In 2014, a local court of law decided that blank media tax also applies to smartphones, and this was upheld in April, 2015, by the Svea court of appeals. The details of the compensation are subject to negotiations between manufacturers and the copyright holders organization Copyswede. – In May 2018, the Committee on industry and trade of the Swedish parliament suggested that the blank media tax be reconsidered, being increasingly outdated. – For more summaries in English, please click at this link.
[upphovsrätt] [ändrad 4 maj 2018]