bogus

nonsens, strunt, båg, skräp – äldre pro­gram­merar­jargong för sådant som inte fungerar, inte är sant eller helt enkelt är fel eller dumt. – Bogus ingår i många andra ord, ibland i formen bogo, som i bogo­mips. – Bogus content är osant eller irrelevant inne­­håll i med­­delanden, till exempel för­­åldrade (=praktiskt taget alla) virus­­varningar eller på­­stå­enden om att Ericsson ger bort mobiltele­foner (se här). – I tidig hackar‑kultur fanns en hel låtsasveten­skaplig termino­logi för bogus, se bogon och quantum bogodynamics. – Se också kräkpost och crap.

[bluff och båg] [bogus] [källkritik] [ändrad 12 december 2017]

canary

  1. – i it-säkerhet: se kanariefågel;
  2. – Canary – en troligen nerlagd app för skvaller om det före­tag som användaren är an­ställd på. – För att an­vända Canary måste man registrera sig med sin egen e‑post­adress från företaget. Adressen visades inte när man gjorde in­lägg på Canary, men andra an­vändare kunde lita på att alla in­lägg kommer från anställda på samma företag. Man kunde bara delta i diskussioner med andra anställda på det företag som man arbetade på, inget annat. – Appen lanserades hösten 2014. Se canaryapp.net (stängd i september 2018). – Jämför med After School†, Blind, Jodel, Nearby, Postsecret, Secret†, Whisper och Yik Yak†;
  3. – en amerikansk tjänst för hemövervakning och personlig säkerhet, baserad bland annat på en app och smart mobil. – Se canary.is;
  4. – canary deployment – det att ett program delas ut till en mindre grupp använd­are för testning för att utvecklaren ska få veta vad som behöver rättas till.

[appar] [dold identitet] [försvunnet] [it-säkerhet] [programmering] [skvaller och rykten] [ändrad 13 juni 2020]

Android Silver

tidigare påstått planerat varumärke för smarta mobiler från Google. – Enligt vad som ryktades i maj 2014 skulle Google lägga ner varumärket Nexus† för mobiltele­foner och i stället använda varu­märket Android Silver (se Android). Men hösten 2014 kom nya rykten om att projektet Android Silver hade lagts på is. Och i oktober 2016 införde Google i stället varumärket Pixel för sina mobiltelefoner.

[mobiltelefoner] [skvaller och rykten] [ändrad 11 mars 2020]

SCIgen

ett program som automatiskt skriver sken­bart vetenskapliga artiklar. – I själva verket är det ord och fraser ur andra vetenskapliga artiklar som kombineras enligt programmets regler. – SCIgen skrevs 2005 av Jeremy Stribling (länk, föråldrad), Dan Aguayo och Maxwell Krohn (länk). Syftet var att belysa att många vetenskapliga artiklar i själva verket är mer eller mindre meningslösa sammanställningar av ord och fraser. Stribling, Aguayo och Krohn lät SCIgen sätta ihop en artikel som sedan antogs som bidrag på en veten­skaplig konferens, trots att innehållet var nonsens. Sedan dess har flera vetenskapliga förlag publicerat artiklar som har producerats med SCIgen. – SCIgen finns för nerladdning på MIT:s webbsidor: länk. Där finns också mer information om SCIgen. Den schweiziska forskaren Cyril Labbé har utvecklat ett program som känner igen SCIgen-producerade artiklar – se scigendetection.imag.fr. – Läs också om the Dada Engine, CHI, ett liknande program för rubriker, om robotför­fattare och Ike Antkare samt om Eliza.

[artificiell skenbar intelligens] [källkritik] [mjukvarurobotar] [språkteknik] [ändrad 1 mars 2023]

Lexbase

ett svenskt företag som tillhandahåller juridisk information om personer och företag, till exempel domar, mot betalning. – Tjänsten öppnades på nytt i april 2014 efter att ha varit stängd i några månader på grund av hård kritik. Den nya tjänsten kräver att kunderna registrerar sig, och den saknar den kontroversi­ella karta som fanns i första versionen. – Lexbase startades i januari 2014. Webbsidan innehöll då en karta över Sverige där dömda brottslingars bostäder hade markerats. Bostäderna var markerade med en punkt, men det fanns inga uppgifter om namn eller vilket brott personerna hade dömts för. Det kunde vara fortkörning eller styckmord. Besökare på Lexbase kunde däremot mot betalning beställa kopior av domen från Lexbase. – Detta väckte omedel­bart indignation. Advokaten Pontus Ljunggren, som först var talesperson för Lexbase, avsade sig uppdraget. Han sa att han och hans familj hade blivit mordhotade. Den ansvariga utgivaren och tekniska chefen Jonas Häger gick under jorden. Efter ett par dagar beslöt före­taget Bahnhof, som hyste Lexbases webbsidor på sin server, att kasta ut Lexbase. – Lex­­base har utgivningsbevis, och faller därför juridiskt under yttrandefrihetsgrundlagen. Det innebar att den dåvarande personuppgiftslagens† bestämmelser om känsliga personuppgifter inte gällde, inte heller motsvarande i Dataskyddsförordningen. Däremot kan den ansvariga utgivaren stämmas för förtal. Flera polisanmälningar har lämnats in. Två personer väckte åtal för förtal och grovt förtal mot Lexbase i april 2015, men Lexbase friades. – Upp­gifterna på Lexbase har i flera fall visat sig felaktiga. Bland annat har Lexbase gått enbart efter tingsrättsdomar. En person som först har dömts för ett brott i tingsrätten, men som sedan har friats i högre instans, hamnar därför ändå på kartan som dömd. Computer Sweden visade också att Lexbase hade nästan obefintlig säkerhet, och att det var en enkel sak för en programmeringskunnig person att ladda ner all information från Lexbase utan att betala (länk). – Lexbases webbplats stängdes därför efter kort tid. Det talades först om att ett annat företag, Vivalto, skulle fortsätta verksamheten, och att det var i stort sett samma personer bakom Vivalto som bakom Lexbase. Men Lexbase öppnades igen under samma namn, men med de förändringar som beskrevs här ovanför. Domstols­verket stämde i maj 2015 Vivalto för obetalda räkningar för kopiering. (Det är Vivalto som har beställt underlaget till Lexbases uppgifter.) Skulden är på 143 000 kronor. – I januari 2017 använde Lexbase en videoinspelning av en våldtäkt i sin reklam. Videon hade lagts ut på Facebook av gärningsmännen. Detta ledde till en opinionsstorm mot Lexbase. – IDG:s artiklar om Lexbase: länk.

– In English: Lexbase is a Swedish website that created an uproar in early 2014 by publishing an interactive web map of Sweden with dots indicating where convicted criminals lived. The website was then shut down, but it reopened in April, 2014, now redesigned and without the controversial map. The map, when it existed, did not provide the name of the persons indicated, and not what they were convicted of. It might be speeding or axe murder. Those who wanted to find out would be required to order and pay for a copy of the conviction. It appears that Lexbase only took account of convictions in the lower courts. If a conviction was overturned in a court of appeals, the person would still be shown as convicted on the Lexbase map. – The Lexbase site was launched in January, 2014, and immediately became highly controversial. The lawyer Pontus Ljunggren resigned as the spokes­person of the site almost immediately, citing threats to himself and his family. The publisher and technical director of the site, Jonas Häger, went under­ground. The service provider that hosted the site, Bahnhof, shut the site down after a few days. The newspaper Computer Sweden also showed that the site had almost no security, and that it would be possible for anyone who knew some pro­gramming to down­load the entire contents of Lexbase without paying (link, Swedish only). – The Lexbase site is registered as a publication under Swedish law, which means that regular laws protecting privacy do not apply directly. However, the site may still be sued for defamation under the freedom of press law. Several persons have reported the site to the police. Two persons brought a court case against Lexbase for defamation in early 2015, but Lexbase was found not guilty. – The new version of the site does not feature the clickable map, and all customers are required to register. And in May 2015, the Swedish national courts administration sued Lexbases sister company Vivalto, which has ordered the copies of court files that provide Lexbase with its information, for unpaid bills for copies, amounting to 143,000 Swedish kronor. – In Januari, 2017, Lexbase published an authentic video of the rape of a woman as part of its online advertising, creating a new uproar. – For more summaries in English, please click at this link.

[företag] [it-relaterad brottslighet] [skvaller och rykten] [ändrad 21 oktober 2020]

Threshold

  1. – en påstådd gemensam uppgradering av Microsofts tre operativsystem. Alltså Windows, Windows Phone† och Xbox One. – Ryktet om Threshold spreds i december 2013 och det skulle, enligt samma uppgifter, komma i början av 2015. Det skulle inte vara frågan om att slå ihop de tre operativsystemen till ett, utan om att kom­plet­tera dem med funktioner som skulle göra att alla tre kan köra vissa program. – Se artikel i amerikanska PC World. – Vad som faktiskt kom i början av 2015 var Universal Windows platform;
  2. – påstått arbetsnamn på Windows 10.

[skvaller och rykten] [windows] [ändrad 6 februari 2018]

disinfotainment

”desinfohållning” – felaktig eller vilseledande information i underhållande eller in­tres­sant form. – Ordet används både om politiska avledningskampanjer (spinn – som skildrades i filmen Wag the dog, se IMDb: länk) och om felaktig och förvirrad informa­tion som sprids i bloggar (där underhållningsaspekten kan vara oavsiktlig). – Ordet disinfotainment myntades av Howard Rheingold, och anspelar på ordet infotainment.

[desinformation] [ändrad 10 september 2018]

vandringssägen

(urban legend) – även: klint­bergare – berättelse som handlar om något skräm­mande, avsky­värt eller otroligt, som sprids från person till person, och som påstås vara sann. – Ett klassiskt exempel är ”råttan i pizzan” (se Wikipedia). – Ofta påstås den drabbade vara en svår­åtkom­lig person som ”en kompis till min kusins före detta pojkvän” (se FOAF). Vandrings­sägner utspelar sig i nutida miljö och bygger på för­domar och enfald. De sprids ofta med e‑post och i sociala medier. – Vandrings­sägen är den vanliga svenska termen för urban legend, men det svenska uttrycket används framför allt om liknande berättelser som spreds i äldre tid. Andra benämningar är modern myt eller klintbergare efter Bengt af Klintberg (se Wikipedia). – I sociala nätverk har fenomenet fått en annan form: ryktesspridaren hänvisar till mer eller mindre trovärdig information från webben. Ibland är det rena skämt, till exempel från satirtidningar som The Onion (theonion.com), som tas på allvar och sprids, ibland är det direkta lögner från hatsajter och trollfabriker. Man talar då om viral ryktesspridning och om falska nyheter. – På den svenska sajten Viralgranska­ren† och de amerikanska webbplatserna Snopes och Facecrooks (betydelse 3) granskas och avslöjas aktuella vandrings­sägner på webben. – Jämför med faktoid, misinformation och infodemi. – Se också glurge och Turklebaum.

[källkritik] [skvaller och rykten] [ändrad 7 april 2020]

Kildall, Gary

(19421994) – amerikansk programmerare som utvecklade operativsystemet CP/M† tillsammans med sin fru Dorothy McEwen† (även: Dorothy Kildall). – CP/M var runt 1980 det ledande operativsystemet för persondatorer, och det fanns ett tag som alterna­tiv till PC‑DOS i IBM PC†. Att CP/M försvann i konkurrensen har blivit föremål för legender och konspirationsteorier – se nedan. – Kildall och McEwen grundade 1974 programföretaget Digital Research†. – Mer om Gary Kildall på Digital Research-veteranernas webb­­sidor.

– Legenden om flygturen: Det påstås ibland att Digital Research missade att leverera operativ­­systemet CP/M till IBM PC därför att Gary Kildall var ute och nöjes­­flög med sitt privata flyg­­plan den dag 1980 då IBM:s representanter kom för att skriva kontrakt. IBM ska då i stället ha vänt sig till Bill Gates. ”Dagen då Gary Kildall var ute och flög” blev ett talesätt, men det är missvisande. Kildall var visserligen ute och flög, men det var för att leverera program till en kund, och han återvände samma dag, träffade IBM och skrev kontrakt. IBM skrev också kontrakt med Microsoft. – De som köpte den första versionen av IBM PC kunde välja mellan tre operativsystem: PC‑DOS, CP/M och ett tredje, USCD P-System (se detta pressmeddelande från 1981). Av olika anledningar blev PC‑DOS snart allenarådande. Digital Research ansåg att Microsofts PC‑DOS var ett plagiat av CP/M.

[it-historia] [personer] [skvaller och rykten] [ändrad 25 september 2020]