(1933—2007) – svensk ämbetsman och företagare, generaldirektör för dåvarande Datainspektionen† 1977—1986. 1986—1992 var Freese vice vd på Sveriges Industriförbund, 1992—1994 generaldirektör för Telestyrelsen (föregångare till PTS), 1994—1997 generaldirektör för PTS. – Freese var också grundare och styrelseordförande i företaget Nordisk mobiltelefoni Sverige, numera Net 1. – Jan Freese gav 1987 ut den självbiografiska boken Den maktfullkomliga oförmågan. Mycket tyder också på att Jan Freese, eventuellt tillsammans med någon annan, stod bakom pseudonymen Jan‑Jöran Stenhagen.
[jan freese] [personer] [ändrad 4 november 2019]
rätten att utan tillstånd återge målningar, fotografier och andra konstverk i recensioner, forskning, utbildning och nyheter. – Återgivningsrätt ligger nära citaträtt, och regleras i upphovsrätts‑lagens paragraf 23 (länk). – Återgivningsrätt och citaträtt motsvarar fair use i amerikansk upphovsrätt. – I ett kontroversiellt utslag i april 2016 fastslog Högsta domstolen att sajten Offentlig konst (länk), trots återgivningsrätten, inte hade rätt att publicera bilder på statyer och andra konstverk som är uppställda utomhus på allmän plats. Högsta domstolens utslag finns på denna länk.
[kultur och underhållning på webben] [upphovsrätt] [ändrad 27 augusti 2020]
Pixar Animation Studios – ett amerikanskt företag som gör datoranimerade långfilmer. – Pixar är sedan 2006 dotterbolag till Disney; tidigare ägdes det av Steve Jobs†. – Pixar gjorde 1995 den första helt datoranimerade långfilmen, Toy Story (se IMDb, länk), och har sedan dess gjort en rad succéer. Pixar skriver alltid egna filmmanus och utgår inte, till skillnad från vad Disney historiskt har gjort, från kända berättelser. – Disney distribuerade Pixars filmer i många år och köpte 2006 företaget från Steve Jobs i utbyte mot aktier, vilket gjorde Steve Jobs till Disneys största aktieägare. – Pixar grundades 1979 (då under annat namn) av filmregissören George Lucas, som 1986 sålde företaget till Steve Jobs. Från början utvecklade Pixar speciella datorer för datoranimering, men gick successivt över till att i stället göra egna filmer. Detta berodde till stor del på att den begåvade filmskaparen John Lasseter fanns på företaget fram till slutet av 2018. (Han har beskyllts för ovälkomna sexuella närmanden och har därför lämnat Pixar.) – Pixar har utvecklat programmet Renderman för framställning av animerad film. – Edwin Catmull, som har varit anställd sedan Pixar grundades, och hans kollega Patrick Hanrahan fick Turingpriset för år 2019 för sina ”grundläggande bidrag till tredimensionell datorgrafik” (se denna länk och denna länk).– Se pixar.com.
[datoranimering] [företag] [spelfilmer] [ändrad 30 mars 2020]
mobiltelefon på japanska. – Ordet står också för en livsstil i Japan. Forskaren Mizuko Ito, också känd som Mimi Ito (länk), har beskrivit den livsstilen i boken Personal, Portable, Pedestrian: Mobile Phones in Japanese Life (MIT Press 2005, se länk).
[it-liv] [mobilt] [ändrad 11 januari 2020]
mönster av rutor (celler) som förändras genom att varje ruta påverkar sina närmaste grannar. – Cellautomater realiseras oftast som datorprogram, men de kan i princip köras med papper och penna. Man börjar med ett godtyckligt valt mönster – man fyller i siffror eller andra värden i några av cellerna – och ett antal regler. En regel kan till exempel säga att om summan av värdena i en cells grannceller är över 10, ändra värdet i cellen till 1. Man tillämpar reglerna på alla rutor, och börjar sedan om på nytt med samma regler, så att nya mönster uppstår. Detta upprepas tills mönstret inte förändras längre. Det kan också sluta med en slinga (ett antal mönster upprepas om och om igen). I sällsynta fall tycks mönstret förändras i oändlighet. – Cellautomater kan köras i ett begränsat rutmönster eller på en obegränsad yta. Cellerna behöver inte vara rutor, utan kan ha andra former, och cellautomaten kan ha fler än två dimensioner. – Vissa enkla cellautomater uppvisar ett oväntat komplicerat beteende (emergent beteende). Det beror på vilka värden man har i utgångsläget och vilka regler cellautomaten följer. – Det har bevisats att cellautomater är ett slags datorer (universella Turingmaskiner) och kan i princip programmeras för att lösa alla problem som kan lösas med datorer. – John von Neumann† hittade på cellautomater på 1940‑talet. Hans mål var att hitta en mekanism för att bygga strukturer som kan göra kopior av sig själva. (Detta hade händelsevis koppling till DNA, som upptäcktes 1953.) – Idén med cellautomater har vidareutvecklats av datorpionjären Konrad Zuse† i boken Rechnender Raum (Calculating space), från 1969 och av matematikern Stephen Wolfram i boken A new kind of science från 2002. Den mest kända tillämpningen av cellautomatens princip är John Horton Conways (1937–2020, se h2g2: länk) program Game of life (se Wikipedia) från 1970 (se artikel i Scientific American). – Läs också om ZigZag. – Mer i Wikipedia. – På engelska: cellular automaton, plural: cellular automata.
[datorvetenskap] [programmering] [ändrad 27 mars 2023]
– se stalkning. – Stalker är också en film av den ryska regissören Andrej Tarkovskij (1932–1986) – se Wikipedia.
[förföljelse] [ändrad 5 maj 2020]
rykteslikvidering – radering av all information om en person på internet: ett föreslaget sätt att ge en person möjlighet att börja om på nytt. Kan jämföras med konkurs för företag. – Reputation bankruptcy föreslogs 2008 av den amerikanska juridikprofessorn Jonathan Zittrain (länk) i boken The future of the Internet and how to stop it – hela texten finns på denna länk. – Se också rätten att bli bortglömd och social bankruptcy.
[personlig integritet] [personuppgifter] [självutplåning] [ändrad 5 februari 2021]
ett stoppat kriminellt internetforum för handel med stulna identiteter och kontouppgifter. Det stoppades 2008. – Darkmarket grundades av Renukanth Subramaniam i London, och hade som mest 2 500 användare. Forumet användes också för planering av brott. Darkmarket avslöjades 2008 efter att ha blivit infiltrerat i flera år av bland annat FBI. – Se boken Darkmarket: cyberthieves, cybercops and you från 2011 av Misha Glenny (länk).
[it-relaterad brottslighet] [ändrad 19 april 2020]
en dator som byggdes i Storbritannien under andra världskriget för att forcera Nazitysklands kryptering. – Eftersom Colossus var hemligstämplad i decennier efter kriget har den varit nästan okänd. Det var den första helt elektroniska datorn med radiorör. Den kunde inte lagra program i minnet (se von Neumann‑arkitektur), utan den programmerades med strömbrytare och sladdar med propp, som en gammal telefonväxel. – Colossus byggdes för ett enda ändamål, nämligen att räkna ut vilka inställningar som tyska armén, dag för dag, använde i krypteringsapparaten Lorenz SZ42, som britterna kallade ”Tunny”. (Lorenz SZ42 är en annan dekrypteringsapparat än både Enigma och G‑skrivaren.) – Colossus konstruerades 1943 på tio månader av teleingenjören Tom Flowers† i Bletchley Park. Colossus hade 1 000 radiorör och kunde behandla 5 000 tecken i sekunden. Tecknen lästes in från en pappersremsa. Under 1943—1945 byggdes tio exemplar av Colossus, men de flesta förstördes grundligt efter kriget på order av Winston Churchill. Två var i drift i största hemlighet till slutet av 1950‑talet, sedan förstördes också de. – En kopia av Colossus byggdes i början av 2000‑talet, efter att hemligstämplarna hade hävts (se här), och den forcerade meddelanden av tysk 1940‑talsmodell lika snabbt som en modern dator. Att programmera den för andra uppgifter var däremot svårt och omständligt. – Läs mer om Colossus här eller i Jack Copelands (länk) bok Colossus från 2006 (länk). – Läs också om WITCH†.
[historiska datorer] [it-historia] [kryptering] [ändrad 23 april 2018]
(eller floppy) – ett föråldrat flyttbart lagringsmedium för data, bestående av en tunn böjlig magnetiserbar skiva i ett fodral. – I grunden samma teknik som hårddisk. – En diskett var en tunn böjlig rund plastskiva med ett magnetiserbart skikt på en sida eller båda, monterad så att den kunde rotera i ett fodral med öppning för datorns läs- och skrivhuvud. Benämningen ”floppy [disk]” kommer av att plastskivan utan fodral är sladdrig. De första disketterna hade pappfodral, och var på åtta tum, senare 5,25 tum, och kapaciteten var 360 kilobyte, senare 1,2 megabyte. 5,25-tumsdisketter användes på persondatorer till början av 1990-talet. – 3,5-tumsdisketter slog igenom 1984 med Apples Macintosh. De hade fodral av hårdplast och en skyddsskiva av plåt för öppningen. De hade först en kapacitet på 720 kilobyte (double density, DD), senare 1,44 megabyte (high density, HD). Efter år 2000 har disketter kommit ur bruk, eftersom de har för låg kapacitet. Apple tog bort diskettstationen på Mac 1998. Filer överförs i stället över internet, över lokala nätverk eller med USB-minnen. År 2010 meddelade Sony att företaget slutade tillverka disketter. – Men det amerikanska företaget Floppydisk.com (floppydisk.com) säljer fortfarande (2022) disketter, antingen från restpartier eller återanvända. – Boken Floppy disk fever: the curious afterlives of a flexible medium av Niek Hilkmann och Thomas Walskaar från 2022 (se onomatopee.net…) handlar om företag som fortfarande använder disketter. (Ett utdrag ur boken finns på eyeondesign.aiga.org….)
[inaktuellt] [lagringsmedier] [ändrad 20 september 2022]