Kategori: kryptering

nyckelgenereringsfunktion – en metod att generera svårknäckta krypteringsnycklar från enklare teckenserie, till exempel från ett lösenord. Syftet är att försvåra dataintrång. Dels förser metoden användarna med svårare krypteringsnycklar än de troligen skulle hitta på själva, dels genereras nycklarna genom en relativt tidskrävande procedur (upp till någon sekund). Dröjsmålet är nästan omärkligt för användaren, men en angripare som testar många lösenord för att generera krypteringsnyckeln kommer att behöva lång tid och ger kanske upp – eller blir upptäckt. – Se också scrypt.

[kryptering] [ändrad 9 december 2013]

(ADK) – extra krypterings­nyckel som ger arbets­givaren möjlig­­het att dekryptera en an­ställds krypterade med­de­lan­den utan att ha till­gång till den an­ställdas privata nyckel. ADK kan användas i företags­versionen av PGP version 5.5 och senare. – Den anställdas öppna nyckel (publika nyckel) är utformad så att den (som vanligt) hör ihop med den anställdas privata nyckel, men med ADK krypterar den också så att det passar till en alternativ privat nyckel (dekrypterings­nyckel) som arbets­givaren har hand om. E‑post och andra dokument som har krypterats med den anställdas öppna nyckel (och som normalt därför bara kan dekrypteras med samma anställdas privata nyckel, som hon ensam har tillgång till) kan vid behov dekrypteras genom att arbets­givaren i stället använder ADK. – För­klaring på engelska finns här (från 2004).

[kryptering] [ändrad 9 februari 2018]

i kryptering: nyckel som inte är hemlig, utan avsedd att vara tillgänglig för alla, och som hör ihop med en annan, privat, nyckel. – Publika nycklar, även kallade öppna nycklar, används i nästan all krypterad kommunikation på inter­net (asymmetrisk kryptering eller kryptering med öppen nyckel):

• – Om man vill kunna ta emot krypterade meddelanden publicerar man sin publika krypteringsnyckel på internet;
• – Den som vill sända ett krypterat meddelande till någon tar reda på den personens publika nyckel och krypterar med den (det förutsätts att kryptosystemet är känt);
• – Mottagaren dekrypterar sedan meddelandet med en annan nyckel, den privata nyckeln, som mottagaren håller hemlig.

– Om två personer ska korrespondera använder båda motpartens publika nyckel. – De två nycklarna ingår i ett invecklat matematiskt system som gör att det inte går att dekryptera meddelandet med den publika nyckeln, bara med den privata. (Se asymmetrisk kryptering.) – Metoden har fördelen att två parter som ska ut­växla krypterade meddelanden inte först behöver utväxla hemliga nycklar. Det skulle till exempel göra bankärenden på internet praktiskt taget omöjliga. Sådan ut­växling är nämligen, förutom att den praktiskt kan vara besvärlig eller omöjlig, alltid en risk. I stället används alltså kryptering med publika nycklar. Då förutsätts inte att parterna har en gemen­sam hemlig­het. Även om någon tjuvavläser all kommunikation mellan de två parterna från gång till gång får tjuvlyssnaren ingen information som hjälper henne att dekryptera meddelandena. En svaghet i metoden är att man måste kunna förvissa sig om att den öppna nyckel som man laddar ner verkligen tillhör rätt person – se PKI och Web of Trust. – Se också Diffie‑Hellman. – På engelska: public key.

[kryptering] [ändrad 22 november 2018]