Kategori: lagringsmedier

Artiklar som i IDG:s ordlista helt eller delvis handlar om lagringsmedier. Kategorin lagringsmedier är en underavdelning av kategorin datalagring. Den har i sin tur underavdelningarna band och optiska diskar.

Universal flash storage

(UFS) – ett slags minneskort med flashminne. – Att läsa UFS‑kort uppges gå fem gånger snabbare än att läsa vanliga minneskort, och att skriva till dem uppges gå dubbelt så snabbt. Korten lämpar sig därför för minnesintensiva uppgifter som inspelning av högupplöst video. – UFS har utvecklats av Samsung och visades upp i juli 2016. Minneskort för UFS lanserades under 2020. – Se pressmeddelande från Samsung och se branschorganisationen Universal flash storage association, UFSA (ufsa.org).

[kort] [lagringsmedier] [ändrad 7 augusti 2021]

HAMR

heat-assisted magnetic recording – teknik som gör att man kan lagra mycket mer data på hårddiskar. En mycket liten laser värmer upp den fläck på hårddisken som läsarmen ska skriva på. Uppvärmningen förändrar diskens magnetiska egenskaper så att det blir möjligt att lagra mycket mer data per kvadratcentimeter. Enligt preliminära uppgifter går det att lagra hundra gånger mer data per kvadratcentimeter med HAMR än med vanlig teknik. – Tekniken finns i mitten av 2017 ännu inte i några pro­dukter, men flera hårddisktillverkare arbetar med att tillämpa den.

[experimentell teknik] [förkortningar på H] [lagringsmedier] [ändrad 7 augusti 2017]

hårddisk

Bild från 1956: två män skjuter en hårddisk på fem megabyte uppför en ramp. Den ser ut att vara 1,80 meter hög och väger enligt uppgift 250 kg.
Fem megabyte 1956.

länge det vanligaste mediet för datalagring. Håller sedan 2010-talet gradvis på att ersättas av SSD. – En hårddisk är en snabbt roterade rund skiva med magnetiserbar beläggning. En rörlig läsarm används för att läsa och skriva data på hårddiskens yta, som armen på en skivspelare. Skrivning sker genom att små ytor på hårddiskens yta magnetiseras (eller avmagnetiseras); läsning sker genom att magnetiseringen mäts. – I själva verket består en modern hårddisk av flera skivor i samma kabinett. De roterar runt samma axel. – På engelska skiljer man mellan disk (enskild skiva) och drive (enheten). Gentemot datorns operativ­system beter sig en hårddisk med många skivor (disks) som en enda disk (drive). – Hårddisken utvecklades på 1950-talet av IBM. Den första hårddisken var stor som ett skåp, vägde 250 kg och rymde fem megabyte. Hårddiskar kallades länge för ”Winchester drives” efter en modell från IBM, släppt 1973. – De första persondatorerna saknade inbyggd hårddisk, vilket inte alltid uppfattades som en brist. Det var först i mitten av 1980-talet som det blev vanligt med inbyggd hårddisk på persondatorer. Kapaciteten var då ofta 20 megabyte. – Upptäckten av jättemagnetoresistans, som belönades med Nobelpriset 2007 (se denna länk), ledde till att hårddiskarnas storlek kunde minskas radikalt. Ett resultat blev att den som köpte den första iPod år 2001 kunde välja mellan fem eller tio gigabyte på hårddisken. Alltså tusen gånger mer än den första hårddisken, men i en apparat som man kunde ha i fickan. Sedan 2010-talet är hårddiskar med terabyte-kapacitet inget ovanligt. – Det som motiverar övergången till SSD är inte den mekaniska hållbarheten i första hand, utan det att hårddiskar, med sin läsarm som måste förflyttas, är långsammare än SSD, vilket är betydelsefullt när man har krav på snabb dataåtkomst. En SSD kan dessutom ges vilken form som helst, vilket ger friare möjligheter till formgivning. – Hårddiskar kallas på svenska i Finland ofta för hårdskivor.

[it-historia] [lagringsmedier] [ändrad 11 augusti 2022]

5d-lagring

(5d storage, 5d data storage) – femdimensionell datalagring – extremt beständig datalagring på små diskar. Diskarna uppges vara läsbara efter 13,8 miljarder år, förutsatt att de förvaras i en temperatur under 190 grader Celsius. – Tekniken har utvecklats av forskare vid universitetet i Southamp­ton (southampton.ac.uk) i England. – Lagringsmediet är diskar av en särskild sorts glas. En disk med en diameter på några centimeter rymmer 360 terabyte. Man skriver till disken med extremt korta laserpulser – pulserna varar i femto-sekunder. Data skrivs som nanomikroskopiska prickar i tre skikt på disken. – Beteckningen 5d syftar på att data skrivs i fem dimensioner: förutom de tre rumsdimensionerna används också prickarnas storlek och riktning som informationsbärare. Det påverkar polariseringen av ljus som skickas genom disken, och det är genom att avläsa polariseringen som man läser diskarna. – Forskarna kallar diskarna för ”Superman memory crystals” efter ett slags minneskristaller i serien Stålmannen. – Läs mer på Southamp­ton-universitetets webbsidor.

[experimentell teknik] [lagringsmedier] [ändrad 28 juli 2017]