(demosaicking) – borttagande av det fina rutmönster som uppstår när digitalkameror tar färgbilder. (Se blockighet.) – RGB‑interpolering görs vanligen automatiskt i kameran, såvida fotografen inte tar ut bilderna i filformatet RAW. – En digitalkamera kan egentligen inte ta färgbilder, bara svartvita bilder. Färgbilder skapas med hjälp av en färgfiltermatris. En bild som tagits på det sättet återges i förstoring som en mosaik av små röda, gröna och blå rutor (se RGB) – inga andra färger. Bilden ser vanligtvis ändå acceptabel ut, men det kan uppstå oönskade effekter eftersom varje bildpunkt har bara en av de tre färgerna, inga nyanser. För att ge bättre resultat har kameran ett program som tilldelar varje bildpunkt en mer nyanserad kulör som är (kan vara) sammansatt av rött, grönt och blått. Detta görs med en process som för varje bildpunkt tar hänsyn till färgvärdet hos de närmaste grannarna. Man tar alltså bort mosaiken, därav det engelska ordet demosaicking (också stavat demosaicing). Funktionen är inbyggd i digitalkameror, men om man tar ut bilderna i filformatet RAW får man, om man vill, själv ta bort mosaikeffekten med ett lämpligt bildbehandlingsprogram. – Läs också om kantutjämning.
[bildbehandling] [foto] [färg] [ändrad 12 september 2020]
eller sensorplatta – digitalkamerornas motsvarighet till film. – Bildsensorn är en elektronisk krets som omvandlar energin i det infallande ljuset till elektriska laddningar. Det finns två huvudtyper av bildsensorer, CCD och CMOS. Samma bildsensorer kan användas både för stillbilder och rörliga bilder. – Eftersom bildsensorer finns i många olika storlekar har det blivit svårt att avgöra vilka brännvidder på objektiven som motsvarar tele, vidvinkel och normal brännvidd på traditionella kameror (småbildskameror). Man brukar därför räkna om brännvidden så att den motsvarar de som användes på småbildskameror – se 35‑mm equivalent. – Se också färgfiltermatris.
[kameror] [ändrad 3 december 2019]
mönster av röda, gröna och blå mycket små rutor som är placerat över bildsensorn i digitalkameror för att de ska kunna ta färgbilder. – Bildsensorer reagerar nämligen bara på ljusstyrka, inte på färg. En digitalkamera kan alltså egentligen bara ta svartvita bilder. Det är tack vare färgfiltermatrisen den kan ta färgbilder. – Färgfiltermatrisen består av ett rutmönster av mycket små röda, gröna och blåa filter (se RGBG). När ljuset passerar genom färgfiltermatrisen uppstår en bild som fortfarande är svartvit, och som bildar ett mönster som kan vara svårt att tolka. Men bilden kan lätt omvandlas till en färgbild genom att man lägger till rött, grönt och blått i samma mönster som i matrisen. Detta görs med automatik när en digitalkamera visar foton. Eftersom varje ruta i mönstret bara har en färg – bilderna blir på nära håll som mosaiker i rött, grönt och blått – kan bilderna bli lite suddiga i konturerna, särskilt om man förstorar dem (se blockighet). Digitalkameror brukar därför också ha ett inbyggt program för RGB‑interpolering som automatiskt tilldelar varje bildpunkt en mer nyanserad färg, sammansatt av rött, grönt och blått. (Jämför med filformatet RAW.) – På engelska: color filter array, förkortat CFA.
[färg] [kameror] [ändrad 24 januari 2018]
beteckning på privatpersoner som tar bilder på olyckor, naturkatastrofer eller attentat med kameramobil och säljer eller ger bilderna till nyhetsmedier; också: amatörfotografer som försöker ta bilder på kändisar. Ordet anspelar på italienska paparazzo, plural paparazzi – fotografer som jagar kändisar och fotograferar dem, gärna i genanta situationer. Motsvarande böjning: en snaparazzo, flera snaparazzi. – Se också hackerazzi.
[foto] [illa omtyckta personer] [ändrad 29 juni 2017]
i kamerateknik: den egenskap hos kameraobjektiv som avgör ifall objektivet får en snäv bildvinkel (tele, som en kikare), vid bildvinkel eller något däremellan. – Tekniskt är brännvidd det avstånd mellan objektivet och filmplanet som ger en skarp bild när objektivet är inställt på oändlighet. Avståndet mäts från objektivets inre mittpunkt (huvudpunkten) och anges i millimeter (även i USA). Långa brännvidder kallas för tele och fungerar som kikare, korta brännvidder kallas för vidvinkel. Vad som är lång och kort brännvidd beror på vilken storlek kamerans sensorplatta, eller filmrutan, har. På en traditionell småbildskamera för 35-millimetersfilm (den vanligaste kameratypen före digitalkamerorna) räknas brännvidder från 70 mm och uppåt som tele, brännvidder från 35 mm och kortare som vidvinkel. Objektiv med brännvidd runt 50 mm kallas för normalobjektiv eftersom de ger ungefär samma bildvinkel som ögat. Men detta gäller bara för 35 mm-film – andra filmformat behöver andra brännvidder för att ge samma bildvinkel. Digitalkameror har också andra brännvidder än småbildskameror, men kameratillverkarna brukar räkna om brännvidderna för digitalkameror till 35‑mm equivalent. – På engelska: focal length. – Se Optiksällskapets ordlista (kräver sökning).
[kameror] [ändrad 23 augusti 2018]
om kameraobjektiv: bildvinkel som får med ett större utsnitt av motivet än vad det mänskliga ögat anses uppfatta. Vidvinkelobjektiv används därför ofta för fotografering i trånga utrymmen, som av heminredning. – Ett vidvinkelobjektiv har kortare brännvidd än ett normalobjektiv. På en kamera för 35‑millimetersfilm (den vanligaste filmtypen före digitalkamerorna) räknas brännvidder från 35 millimeter och kortare (till exempel 24 millimeter) som vidvinkel. Objektiv för extrem vidvinkel (under 10 millimeter) kallas för fisheye och ger en uppblåst, avrundad effekt åt det som är i mitten av bilden. Observera att om man har ett annat filmformat, eller en annan storlek på digitalkamerans sensorplatta, så måste man använda andra brännvidder för att få samma verkan – se 35‑mm equivalent. – På engelska: wide angle eller wide-angle.
[foto] [ändrad 6 maj 2021]
- – 35-millimetersfilm – den 35 millimeter breda film som används i så kallade småbildskameror. Själva bildrutan är 24×36 millimeter, utom i så kallat halvformat, som är 18×24 millimeter. Detta var den vanligaste typen av film före digitalkamerorna. Samma film används i de flesta professionella filmkameror;
- – 35-millimetersobjektiv – objektiv med brännvidden 35 millimeter, som ger lätt vidvinkel på en småbildskamera med bildrutor på 24×36 millimeter. (Men med andra mått på bildrutan ger samma brännvidd en annan bildvinkel.) – Se också 35‑mm equivalent.
[foto] [kameror] [ändrad 26 april 2018]