smart mobil

(smartphone) – mobiltelefon som också kan användas som dator: man kan hantera e‑post och titta på webbsidor med den, och köra program av ungefär samma slag som på persondatorer – se app. – Smarta mobiler har ett tangentbord med bokstäver och andra tecken, oftast ett virtuellt tangentbord, men ibland med ett mekaniskt tangentbord i miniatyr. De brukar också ha in­byggda sensorer (accelerometer, termometer, fuktsensor och annat), GPS och kompass som utvecklare lätt kan koppla till pro­gram för telefonen. – Smarta mobiler kallas också för smarta telefoner, smarttelefoner, smartmobiler och mobildatorer. – Se också Datatermgruppen (länk). – Motsats: ringtelefon, även kallat dumtelefon (dumbphone); se också funktionstelefon.

[mobiltelefoner] [ändrad 11 februari 2018]

Rich communication services

(RCS) – en mer mångsidig ersättning för SMS i mobiltelefoner. RCS ger möjlig­het till filöverföring, överföring av bilder, gruppchatt, videosamtal och internettelefoni. Ett syftet kan sägas vara att mobiloperatörerna själva ska erbjuda och ta betalt för sådana tjänster av abonnenterna i stället för att kunderna använder Skype och andra tjänster. – RCS marknadsförs sedan 2011, en tid under namnet Joyn†. (Kallades först för Rich communication suite.) – RCS har fastställts av bransch­orga­ni­sa­tionen GSMA, se GSMA:s webbsidor.

[mobilt] [ändrad 18 augusti 2019]

femte generationen

  1. Fifth generation computer systems project, FGCS – ja­pansk sats­ning på 1980‑talet på att kon­stru­era kraft­fulla och lätt­använda dator­system. De skulle ha parallell data­behand­ling och tillämpa arti­fici­ell intelli­gens. – Namnet femte gene­ra­tionen syftade på paral­lella system: de tidi­gare gene­ra­tionerna var radio­rör, tran­sistorer, inte­gre­rade kretsar och mikro­pro­cessorer. – Pro­jektet på­gick från 1982 till 1992. Det blev över­spelat av den all­männa teknik­utveck­lingen, sprid­ningen av person­datorer och grafiska an­vändar­gräns­snitt samt genom­brottet för inter­net. I vissa av­se­enden var pro­jektet långt före sin tid. – Ett webb­museum för pro­jektet finns här;
  2. – om mobila nätverk: se 5g.

[ai] [it-historia] [mobilt]

NMT

  1. – Nordisk mobiltelefoni – det första mobiltelefonnätet av modern typ. Det var cellbaserat, och det var i drift från 1981 till 2007. NMT var ett analogt mobiltelefonnät som byggdes upp gemensamt i de nordiska länderna. Det räknas i efterhand som generation ett (se mobiltelefon). – Det första NMT‑nätet togs i bruk i Saudiarabien 1981. Kort därefter togs NMT 450 i drift i Norden. Det sände på 450 megahertz. Ett andra nät invigdes 1986. Det använde frekvensen 900 megahertz, och kallades följaktligen för NMT 900. Under 1990‑talet överflyglades NMT av GSM (generation två). Det ledde till att NMT 900 togs ur drift den 31 december 2000. Det äldre nätet, NMT 450, fanns kvar till 2007;
  2. – företaget Nordisk Mobiltelefon Sverige, se Net 1;
  3. – Nordic Medtest – ett svenskt företag som testar digital utrustning för hälsa, se nordicmedtest.se;
  4. – se neural maskinöversättning.

[företag] [förkortningar på N] [mobilt] [språkteknik] [ändrad 27 maj 2020]

1g

första generationens mobiltelefoni – se NMT (betydelse 1). I själva verket var NMT den andra generationen – se 0g. – En översikt över generationerna finns på mobiltelefon.

[mobilgenerationer] [mobilt] [ändrad 6 maj 2017]

0g

Hoppas att hon stannade bilen först.

(noll-generationen) – beteckning på de allra första mobil­tele­fonerna. De fanns före generation ett (NMT). – 0g‑tele­foner var fast monterade i bilar, och alla samtal till och från dem kopplades i början manuellt av en telefonist. Senare kunde man slå numret själv med en fast monterad nummerskiva på bilens instrumentbräde. – Det första nätet för sådan mobiltelefoni i Sverige hette MTA, och infördes 1956. Senare kom MTB och MTC, som senare om­arbetades till NMT. Dessa system för mobiltelefoni fick bara några tusen an­vändare, och de av­vecklades när NMT kom. – Benämningen 0g är en retro­nym som aldrig användes när systemen var i bruk. Man talade om biltelefoner. – 0g är faktiskt en dubbel retro­nym, efter­som man inte tänkte på denna teknik när man i efterhand numrerade genera­tionerna och därför, senare, måste ge den nummer noll, efter­som nummer ett redan var upp­taget för NMT. – Om mobil­telefon­generationer, se mobil­telefon.

[generationer] [it-historia] [mobilt] [ändrad 1 februari 2021]

mobil

  1. – trådlöst ansluten till tele- och datanätet med fri rörlighet i ett stort område. Till exempel en stor del av ett eller flera länder. An­slut­ningen fungerar även när man färdas i hög hastighet med bil eller tåg. – Typexemplet på mobil kommunikation är mobil­tele­foni. Även bärbara datorer och surfplattor använder mobil kommu­nika­tion, liksom en del smarta klockor. – Den mobila utrust­ningen kommuni­cerar med ett nät av sam­verkande basstationer som håller reda på var användarna befinner sig, även när samtal inte pågår. Vid behov kan bas­stationerna flytta över pågående kommu­nikation från en bas­station till en annan utan att samtalet bryts (se handover). – Mobil kommunikation är en typ av trådlös (wireless) kommunikation. Andra typer av trådlös kommunikation är sladdlös (cordless) kommu­nikation, RFID och NFC;
  2. – som har att göra med mobil tele- och data­kommu­nikation.

– Språkligt: Adjektivet mobil betyder från början rörlig, flyttbar. Men numera betyder det ofta ”som har att göra med mobil­telefoni”. Om man säger ”mobil kommu­nikation” menar man inte att kommunikationen är mobil (vad det nu skulle innebära), utan att den sker med teknik som medger mobilitet för användaren och telefonen (eller annan utrustning).

– På engelska: mobile, men se också cellular.

[mobilt] [språktips] [ändrad 23 augusti 2018]

swipe

  1. – om pekskärmar på mobiltelefoner och surfplattor, se svepa (alternativt: svajpa);
  2. – dra – dra ett kontokort eller annat kort eller biljett genom en läsare för att betala eller bli insläppt. Även: att hålla kortet intill en kortläsare. Används om kort och biljetter med magnetremsa och även om kontaktlösa kort (rfid och nfc) som man håller upp intill läsaren. – Ordet swipe används ibland också som substantiv om själva kortet, och om den avgift som säljaren betalar för konto­korts­betal­ningar. – Jäm­för med smyg­avläs­ning (skimming).

[användargränssnitt] [betalningar] [mobilt] [språktips] [ändrad 8 maj 2012]