beständig

om data: kvarstående från programkörning till programkörning; som sparas när programmet avslutas för att användas vid nästa körning. – Kallas också för bestående eller persistent (med svenskt uttal, som resistent). – Termen används om objekt i objektorientering: objekt kallas för persistenta om deras tillstånd (värden) lagras från körning till körning. Oftast handlar det då om objekt som representerar något beständigt i den yttre världen, som en kund eller en affärsprocess. – På engelska: persistent. – Motsatsen är transienta eller obeständiga objekt. Substantiv: beständighet eller persistens (persistence). – Jämför med icke-flyktig och efemär.

[data] [programmering] [ändrad 18 december 2018]

Jain

(Java APIs for integrated net­works) – en i praktiken av­veck­lad Java-base­rad teknik som skulle göra det möjligt att skriva pro­gram för webben utan att programmeraren skulle be­höva veta om kom­mu­nika­tionen sker över telenätet, optiska fiber­nät eller via mobil­tele­fon­nätet. Syftet var att ett program bara skulle skrivas en gång och sedan fungera i alla mil­jöer. – Jain lansera­des 1999 av Sun†, som senare köptes av Oracle. All ut­veck­ling av Jain inom Oracle tycks ha upp­hört 2004: Oracles webb­sidor om Jain är borttagna sedan början av 2019. – Jain har emellertid utvecklats vidare av frivilliga i projektet Jain-sip, se github.com/usnistgov/jsip. – Även: anhängare av den jainistiska religionen – se Wikipedia.

[nerlagt] [programmering] [webben] [ändrad 9 oktober 2019]

kod

  1. – system för att byta ut tecknen i ett med­de­lande, ofta också för att kasta om dem enligt ett bestämt mönster. (Att koda.) Kodning kan göras av två skäl:
    • – för att med­de­landet ska bli obe­grip­ligt för den som inte kan koden. Koden (kryp­te­rings­algo­ritmen), eller numera oftast bara nyckeln till koden, är då hemlig och används för att dölja ett med­de­landes innehåll för utom­stående (se kryp­te­ring);
    • – för att med­de­landen ska kunna lagras, överföras och / eller sorteras med tekniska medel, som i ASCII-kod och morse­kod, som inte är hemliga.

    – Ob­ser­vera att koden är hela systemet för utbyte och omkast­ning av tecken. Ett kodat med­de­lande består av kodord;

  2. instruktioner i dator­program som är skrivna med program­språk. (Se källkod och binärkod.) Att koda eller skriva kod är att realisera program som källkod (vilket inte är samma sak som att programmera). Här är det resultatet som kallas för kod;
  3. – inom kryptologi står kod för kryp­terings­system där klar­textens ord, siffror och annan information byts ut mot hela kodord var för sig. Till påsk kan stå för vid midnatt och onkel Knut för Linus Torvalds. Kod av denna typ är i princip omöjlig att knäcka; nack­delen är att sådan kod är svår att byta ut. Det krävs också att avsändaren överlämnar kodnyckeln till mottagaren. – Jämför med chiffer;
  4. – varukoder och liknande – korta teckenserier som står för varor eller andra saker som har längre namn när man talar om dem. Varukoder kan, men behöver inte, vara systematiskt uppbyggda. Se också avkodning;
  5. – vanlig, men egent­ligen felaktig, beteck­ning på lösen­ord, till exempel PIN, ofta kallad pinkod. Ett sådant nummer är varken kod eller kodord, eftersom siffrorna inte står för något. Det är en nyckel;
  6. lagbok, regelsamling, etiska normer.

– På engelska: code.

[informationshantering] [kryptering] [programmering] [ändrad 6 september 2019]

Basic

Beginners all-purpose symbolic instruction code – lättlärt program­språk, ut­veck­lat 1964 av John Kemeny (1926—1992) och Thomas Kurtz (1928). Det används sällan eller aldrig i pro­­fes­sion­ella samman­­hang, men det finns i många utföranden för hobby­pro­gram­merare och för ut­­bild­ning. – Micro­softs program­språk Visual Basic bygger på Basic.

[förkortningar på B] [programspråk] [ändrad 9 augusti 2017]

instruktion

      1. – grundläggande operation som kan utföras av en dators processor. Även: kod som får pro­ces­sorn att utföra en viss operation. – Alla mer eller mindre kom­pli­ce­rade kommandon som datorn får av en användare eller vid programkörning måste delas upp i enkla instruktioner som processorn kan utföra. Varje processortyp har en instruktionsuppsättning som är etsad i kretsen och som alltså inte kan ut­vidgas. Vid kompilering av ett program ersätts program­koden, skriven i program­språk, av instruk­tioner ur instruktionsuppsättningen för den pro­cessor som man kom­pi­lerar för. Instruktionerna kan vara mer eller mindre komplexa, det vill säga att en instruktion som används i en pro­cessor kan motsvaras av flera instruktioner i en annan processor – se RISC och CISC. – Vanliga typer av instruktioner beskriver:
        • – aritmetiska operationer (de fyra räknesätten);
        • flyttals-operationer (räkning med stora, ofta av­rundade tal);
        • – körningsinstruktioner (hopp i programmet, villkorliga instruktioner, körning av subrutiner, minneshantering);
        • – systeminstruktioner (som bara får begäras av operativ­systemet);
      2. – i programspråk också: de grundläggande opera­tioner som program­språket har kod för;
      3. – operation som användaren ber datorn utföra, till exempel Skriv ut. Sådana instruktioner kallas för kommandon (commands). Ett kommando verkställs av processorn som en eller flera instruktioner.

– På engelska: instruction.

[processorer] [programmering] [ändrad 8 februari 2019]