skriptspråk

(scripting language) – språk för programmering av skript. – Sådana språk brukar vara inter­prete­rade språk: källkoden kompi­leras alltså inte, utan den översätts vid körningen till maskin­kod. Detta är bland annat för att källkoden ska vara lätt att granska och ändra, eftersom det ofta är enskilda användare som programmerar skript för eget behov. Det finns tusentals skriptspråk för olika ändamål, till exempel Javascript, Perl, PHP, Python, Ruby och många fler. Det finns också vanliga programspråk som lämpar sig för programmering av skript.

[programspråk] [ändrad 26 juli 2017]

text

  1. – en datatyp: blandning av bokstäver, siffror och eventuellt andra skrivtecken. Vanligtvis, men inte nödvändigtvis, avsett för läsning av människor. Siffror som typas som text ska inte användas i beräkningar. Man talar också om alfanumeriska värden och teckensträngar;
  2. – ofta i ordbehandling: ren text (bokstäver, siffror och andra tecken) utan formatering eller inslag av annan information som bilder. En ren textfil används när man vill överföra text med minsta möjliga risk för att det blir fel när den öppnas. (Filformatet betecknas ofta med txt.) Detta till skillnad från filer som skapats i ordbehandlarens eget format, till exempel i Word‑format. Sådana filer innehåller dold information som inte alltid tolkas korrekt när andra program öppnar filen;
  3. – allmänt: information som är avsedd att läsas av människor. I kryptering kallas text som inte är krypterad (men som ska krypteras eller är dekrypterad) för klartext;
  4. to text – att texta – att skicka SMS eller annat textmeddelande.

[filformat] [meddelanden] [programmering] [språk] [ändrad 14 oktober 2019]

Gauss

  1. – en trojansk häst som upp­snappar lösen­ord och informa­tion om bankkonton. Upp­täcktes i augusti 2012. Den anses vara utvecklad för cyberkrigföring, liksom Duqu, Flame och Stuxnet. – Läs mer här;
  2. – ett programspråk för matematik och statistik – se aptech.com;
  3. – Gaussian curve, se normalfördelningskurva;
  4. – se gaussiskt filter;
  5. – se gaussisk oskärpa.

– Ordet: Efter Carl Friedrich Gauss (1777—1855, se Wikipedia), av många ansedd som historiens främsta mate­­ma­­tiker.

[bildbehandling] [programspråk] [skadeprogram] [statistik] [ändrad 1 juni 2019]

Cyclone

ett programspråk som är baserat på C, men som uppges vara fritt från många av de brister som gör C‑program känsliga för data­intrång och andra attacker. – Cyclone ut­vecklades runt år 2000 av forskare på AT&T Research och Cornell‑universitetet. U­tvecklingen av program­språket verkar ha avstannat i mitten av 00-talet. – Se cyclone.thelanguage.org (senast uppdaterad 2011).

[c] [ändrad 20 maj 2022]

fail

  1. – instruktion i DOS vid fel: med­dela felet till det program som det uppstod i. Om pro­grammet kan hantera felet fortsätter programkörningen, annars avbryts den. – Fail var ett av de klassiska fyra alternativen Abort, retry, ignore, fail?;
  2. – misslyckande, fiasko – kort för failure, ofta skrivet FAIL – vanlig jargong i slutet av 00-talet och senare som uttryck för skadeglädje. Man ropar Fail! högt när någon miss­lyckas. Används också om slående dumheter och självmotsägelser. Ett riktigt mag­plask kallas för epic fail (se epic). Motsatsen till fail är win. – Se artikel i New York Times. – Fail var 2013 årets näst vanligaste ord på inter­net enligt Global language monitor. – Fail, F, är också i USA betyget Under­känd (liksom F i Sverige). – Jäm­för med LULZ;
  3. – allmän betydelse: tekniskt fel.

[fel] [jargong] [programkörning] [ändrad 15 september 2018]

hexadecimal

sätt att skriva tal med 16 olika tecken i stället för 10. Talen 10—15 anges med bok­stäverna A—F, siffrorna 0—9 har sina vanliga värden. – Hexa­decimala tal används vid programmering i stället för binära tal för att spara plats, eftersom det är lätt att räkna om från binär till hexa­decimal och omvänt. En grupp på upp till fyra binära siffror (ettor och nollor) kan nämligen ersättas med ett enda hexadecimalt tecken. Tio, som binärt blir ”1010”, blir ”A” i hexa­decimal notation. Sexton, som binärt blir ”10000”, blir ”10”. Trettioett blir ”11111” med binär notation och ”1F” i hexadecimal notation. Kod skriven med hexa­decimal notation kallas för hexkod. Notationen kallas också för Base 16, Base-16 eller base16, se RFC nummer 4648 (länk). – Ordet: Samman­satt av grekiska hex för sex och decimal, av latinska deci för tio. – Jäm­för med oktal, Base 32 och Base 64.

[matematik] [programmering] [rfc] [ändrad 25 februari 2018]

kärna

  1. – (kernel) – den grundläggande delen av ett operativ­system: den del av operativ­systemet som styr processor, minne och an­sluten utrustning. Kärnan fördelar pro­cessorns tid mellan olika arbets­upp­gifter, styr tilldelningen av minne och hanterar den tekniska kommunikationen mellan datorns olika delar. Resten av operativ­systemet, till exempel användargräns­snitt och driv­rutiner, kallas för systemprogram. – Man skiljer mellan mono­litiska kärnor, som oftast bara kallas för kärnor, och system med mikrokärnor. Skillnaden har upp­stått som ett resultat av att kärnorna har svällt och fått fler och fler funktioner. I en mono­litisk kärna leder detta till två pro­blem: dels att om någon del av kärnan kraschar så kraschar allt, dels att det blir svårt att ändra i kärnan eftersom allt hänger ihop och är svårt att över­blicka. Ett försök att mot­verka detta är att dela upp kärnan i en mikrokärna och flera så kallade servrar. Mono­litiska kärnor har dock avsevärt bättre prestanda och är därför fortfarande den dominerande principen. – Operativ­system som Linux och Mach är egentligen bara (mono­litiska) kärnor – de måste kompletteras med andra komponenter som filsystem (se GNU);
  2. (core) – den del av en pro­cessor som utför be­räkningarna – själva kretsen – till skillnad från kapseln och stiften. Flera kärnor kan vara hopbyggda till en flerkärnad (multi­core) processor. Varje kärna kan arbeta oberoende av de andra kärnorna, men de ingår i samma kapsel och delar på an­slutning till kretskortet. – Fler­kärnade pro­cessorer började bli standard i mitten av 00‑talet, eftersom det visade sig mer energi­effektivt att använda två eller flera relativt snabba kärnor än att använda en enkelkärnad, extremt snabb processor;
  3. – en del­mängd av ett programspråk, core language, som inne­håller allt som behövs för att man ska kunna konstruera resten av programspråket.

[operativsystem] [processorer] [programspråk] [ändrad 12 december 2019]

bindning

  1. – i objektoriente­ring och annan programme­ring: mer eller mindre fast samband mellan olika komponenter i ett program. På engelska: coupling. Enkelt exempel: ett e‑postprogram hämtar e‑post­adresser från en digital adressbok. På något sätt måste e‑post­program­met kunna hitta adressboken. Sättet som e‑postprogrammet får den informa­tionen kallas för bindning. Man skiljer mellan:
    • tidig bindning eller statisk bindning och:
    • sen bindning eller dynamisk bindning;

    samt mellan:

    • lös bindning (låg bindning) och:
    • fast bindning (hög bindning).

    – Tidig (statisk) bindning (early eller static coupling) innebär att de två kompo­nent­erna (klasserna i objektoriente­rad programme­ring) knyts till varandra när program­met kompileras. Om kompo­nent A behöver en tjänst av en viss typ är det då bestämt en gång för alla att kompo­nent B ska tillhandahålla den typen av tjänst. Det gör programmet snabbt, men omöjligt att ändra såvida man inte skriver om källkoden och kompi­lerar om programmet. –  Sen (dynamisk) bindning (late eller dynamic binding) innebär att komponent­erna knyts till varandra först när program­met körs. Fördelen med det är att program­men kan göras om av använd­arna genom att komponent­erna kombi­neras på olika sätt. Det kräver ingen omkompile­ring. Nack­delen är att det tar längre tid. – Lös bindning (loose eller low coupling) och motsatsen, fast bindning (tight eller high coupling), syftar på hur noga komponent­erna är anpass­ade till varandra. Lös bindning innebär att komponenterna är utformade oberoende av varandra, inte för att passa bra ihop. Det ger hög flexibili­tet men till priset av sämre prestanda; – Fast bindning innebär att de är utform­ade för att passa så bra ihop som möjligt, men det betyder att de troligen inte passar så bra ihop med andra komponenter;

  2. – om databaser: samordning av innehållet i en eller flera databaser: Fast bindning av innehållet i en databas innebär att om samma informa­tion finns på flera ställen så ser man till att alla ändringar, tillägg och strykningar genomförs på alla förekomster av informationen. Det får inte finnas några motsägelser (se konsistens). Detta är det traditio­nella sättet att hantera data­baser och mest konsekvent genomfört i relationsdatabaser; – Lös bindning innebär att ändringar, tillägg och strykningar inte nödvändigt­vis genomförs på alla ställen där samma information finns. Databasen kan därför med tiden komma att innehålla motsägel­ser. Lös bindning är svårt att undvika i den typ av databaser som kallas för NoSQL, och som innehåller ostrukture­rad eller löst strukturerad information, till exempel löpande text.

[bindning] [programmering] [ändrad 13 oktober 2018]

slumptal

  1. – i datorteknik: ett slump­mässigt valt tal inom ett givet intervall. – Talet ska väljas ut med en metod som gör att alla tal inom det givna intervallet blir lika sannolika. Sådana tal används inom programmering och kryptering. – Ett slumptal ska vara lika oförutsägbart som utfallet av ett tärningskast. En följd av slumptal ska också vara helt oförutsägbar, och om man slumpar fram tillräckligt många tal (många gånger fler än antalet möjliga tal) ska alla tal i serien förekomma ungefär lika många gånger. – Det har ifrågasatts om datorprogram alls kan generera riktiga slumptal, eftersom datorer inte är slumpmässiga. Program som genererar slumptal är därför ofta skrivna så att de påverkas av någon yttre eller annan oförutsägbar händelse. Program som slumpar fram krypteringsnycklar kan till exempel be användaren att röra på musen eller trycka på tangenterna på måfå, vilket påverkar resultatet av beräkningarna. Man kan då invända att detta visserligen påverkar vilket tal som programmet väljer, men inte nödvändigtvis betyder att alla tal har lika stor chans att bli valda. Många experter anser därför att slumptal inte alls är slumpmässiga, och föredrar därför att tala om pseudoslumptal. – Läs också om Ernie. – Se också slumpvandring;
  2. – i matematik: ett tal som utgör en oförut­sägbar följd av siffror. – Om du känner till en större eller mindre del av ett matematiskt slumptal ska du inte ha någon möjlighet att sluta dig till hur resten av talet ser ut. Man ska inte kunna hitta en beräkning som har fått det matematiska slumptalet som resultat.

– På engelska: random number.

[programmering] [sannolikhet] [ändrad 19 november 2020]

XML

eXtensible markup language – ett språksystem för kodning av innehållet på webbsidor. Mer exakt är XML en standard som gör det möjligt att skapa språk för olika ändamål. – En webbsida som är kodad i XML innehåller maskinläsbara beskrivningar av den information som finns på sidan. Informationen är därför inte bara en textmassa, utan den kan bearbetas på olika sätt av ett program. Samtidigt kan XML‑koden utformas så att den kan läsas som vanlig text av människor. – XML, som kom 1998, är ett nyare alternativ till HTML. HTML, som är det ursprungliga språket för webbsidor, beskriver bara hur sidan ska se ut rent grafiskt, men i XML kan man tala om att ”detta är ett recept”, ”detta är ett tele­fon­nummer”, ”detta är en beskrivning av ett användargränssnitt”. XML skiljer sig från HTML på två sätt:

  • – det är, trots namnet, inget språk, utan en uppsättning regler för hur man utformar språk. Alla som vill kan göra en egen form av XML som fungerar i alla XML‑anpassade webbläsare;
  • – med XML kan man detaljerat beskriva (tagga) webbsidans innehåll, inte bara (som med HTML) hur den ska se ut.

– Man kan alltså med taggar ange att ”detta är ett efternamn”, ”detta är en kemisk formel”, ”detta är ett pris”, förutsatt att man använder en form av XML som passar. Det innebär att ett datorprogram som läser ett XML‑dokument kan söka efter vissa slag av information och spara den i en databas eller bearbeta den. Att möjliggöra automatiskt utbyte av information och tjänster mellan datorer är ett av målen med XML. – Det finns många tillämpningar av XML för olika ändamål, till exempel MathML för matematik, NewsML för nyheter och PPML för beställtryck. XML är en förenklad version av SGML. XML ska inte förväxlas med XHTML. – Läs mer på W3C:s webbsidor. – En knapp med texten XML på en webbsida hänvisar ofta till ett RSS-flöde.

[förkortningar på X] [webbpublicering] [xml] [ändrad 13 maj 2017]