diktatorspelet

(the dictator game) – experiment i spelteori: en försöksperson (”dik­ta­torn”) ska dela en summa pengar med en annan försöksperson, och be­stäm­mer ensam hur pengarna ska delas upp. Om hon vill kan hon ta allt själv. Den andra försökspersonen har inget att sätta emot. Det intressanta är att de flesta ”diktatorer” ger en del av pengarna till den andra för­söks­per­sonen, trots att inget hindrar att de tar alla pengarna själva. – Ex­per­i­mentet är intressant i jämförelse med ultimatumspelet.

[spelteori] [ändrad 12 juni 2017]

middagsätarens dilemma

(diner’s dilemma, även: unscrupulous diner’s dilemma) – problem inom spel­teori som belyser svårig­heterna med att dela kost­nader lika: Du och dina vänner går på restau­rang. Ni kommer överens om att dela notan lika. Men: då får de som tar de billigaste rätterna och dricker vatten sub­ven­tionera de som tar de dyraste rätterna och de finaste vinerna. Somliga kanske ut­nyttjar situa­tionen och be­ställer dyrare mat än de annars skulle ha gjort. De som verk­ligen vill ha något billigt får betala över­pris, och blir natur­ligt­vis inte in­tres­se­rade av att dela notan lika i fram­tiden. Enda säkra sättet att inte förlora på upp­görelsen i förhållande till de andra gästerna är att be­ställa det dyraste. Det kan därför uppstå egen­dom­liga be­te­enden som att alla be­ställer hummer trots att de hellre hade velat ha spaghetti. Alla gör av med pengar i onödan för att de är ogina. – Di­lemmat används ibland för att illus­trera problem med gemen­samt finansi­erade nyttig­heter. – Se också all­män­ningens tragedi (tragedy of the commons) och läs om de ätande filosoferna.

[spelteori] [ändrad 12 juni 2017]

spelteori

(game theory) – teori om hur man väljer bästa handlingsal­ter­na­tivet gentemot en eller flera andra aktörer. Ofta handlar det om ifall man ska utgå ifrån att den andra parten är hederlig, hjälpsam och upp­riktig eller oheder­lig, smitare och bluffare. – Spel­teori kan tillämpas på säll­skaps­spel, där reglerna är fasta och antalet möj­lig­heter är begränsat, men teorin har redan från början främst gällt eko­nom­iskt be­te­ende samt politisk och militär strategi. – Det klassiska exemplet på spel­teori är fångens dilemma. Ett annat är middag­sätarens dilemma. Ett spel som ger intres­santa resultat är ulti­matum­spelet. Se också Nash­jäm­vikt och all­män­ning­ens tragedi. – Spel­teori används inom mark­nads­eko­no­misk analys, men teorin blev först känd som militär­stra­te­giskt verktyg under det kalla kriget. Som upp­hovs­män räknas John von Neumann och Oscar Morgen­stern (se Wiki­pedia). – Spel­teore­tiska hypo­teser har med it kunnat testas genom simu­le­ring i stor skala. Det an­ord­nas tävlingar där olika spel­teore­tiska stra­te­gier tävlar mot varandra. – På senare år har psyko­log­iska experi­ment i grupper visat att ekonomins spel­teori inte alltid kan förutsäga mänsk­ligt bete­ende. Männi­skor väljer inte alltid det alter­na­tiv som ger högst ekono­misk utdel­ning: de drar sig hellre ur en trans­aktion än de finner sig i att bli orätt­vist behand­lade, även om de förlorar pengar på kuppen. Spel­teore­tiska försök visar också att männi­skor har svårt att accep­tera folk som åker snål­skjuts på andra, och därför vill av­skräcka dem, även om det kostar. Själv­känsla och rättvisa verkar vara viktig­are än ekono­misk vinst.

[psykologi] [spelteori] [ändrad 13 april 2017]

ultimatumspelet

(the ultimatum game) – experiment i spelteori: försöksperson A ska dela upp en summa pengar mellan sig själv och försöksperson B. Men om försöksperson B sedan säger nej till uppdelningen får varken A eller B några pengar. – Försöksperson A kan alltså fördela 100 kronor så att A och B får 50 kronor var, ge 99 kronor åt sig själv och en krona åt B eller dela upp pengarna på något annat sätt. – Vad som nästan alltid händer är att försöksperson B tackar nej till alltför oför­del­aktiga uppdelningar. Alltså får varken A eller B några pengar, och A faller på eget grepp. Gränsen varierar men går ofta vid 25 procent. – Enligt klassisk spelteori borde försöksperson B acceptera alla uppdelningar, eftersom det är bättre att få en krona av hundra än att inte få något alls. Men så går det alltså inte. Ultimatumspelet anses därför visa att de flesta inte accepterar att bli ogint behandlade. Hellre avstår de från pengar och ger motparten en näsbränna. – En släkting till ultimatumspelet är dik­ta­tor­spelet. – Läs mer i Wikipedia.

[spelteori] [ändrad 12 juni 2017]

von Neumann, John

(1903—1957) – ungersk matematiker och datorpionjär, från 1930 verksam i USA. – John von Neu­mann var en av de viktigaste teore­ti­kerna bakom den moderna dator­­tekniken. Han har gett namn åt von Neu­­mann‑arki­tek­turen, som han tillämpade vid kon­­struk­tionen av datorn Edvac. Han for­mu­le­rade också teorier om cell­­auto­mater och själv­repli­ke­rande maskiner – en idé som an­knöt till upp­täckten av DNA. – John von Neu­mann räknas också, tillsammans med Oscar Morgen­­stern (se Wikipedia), som den vik­tig­aste teoretikern bakom spel­­­teorin. Spel­­­teorin an­vändes i USA som ett verk­tyg för stra­te­gisk analys under det kalla kriget, och John von Neu­mann var med i den ameri­kanska atom­­energi­­kom­mis­sionen som ledde utveck­lingen av USA:s kärn­vapen­arsenal. De sista åren kom han till mötena i rull­­stol. Han och Henry Kissinger var före­­bilder till Peter Sellers roll­­figur Dr Strangelove (se IMDb: länk). – Ut­­märkelsen John von Neu­mann medal är uppkallad efter honom.

[it-historia] [john von neumann] [personer] [spelfilmer] [spelteori] [ändrad 12 juni 2017]

Nashjämvikt

John Nash.

(Nash equilibrium) – i spelteori: en kombination av konkurrerande parters stra­te­gier (i affärer, spel, krig, kär­lek eller annat) där ingen av de konkurrerande vinner på att ensam byta strategi. (Två eller flera deltagare kan däremot i vissa fall vinna på att samtidigt byta strategi, men det förutsätter att de samarbetar.) – Ett enkelt exempel på Nashjämvikt är höger- och vän­ster­trafik: alla vinner på att alla kör på samma sida, men det spelar ingen roll vilken sida det är. Ingen vinner på att köra på fel sida. – En Nashjäm­vikt ger oftast inte det bästa tänkbara utfallet för varje enskild inblandad, men det blir det bästa med tanke på vad de andra kan ta sig till. Enligt teorin finns det alltid en Nashjämvikt i varje scenario av konkurrentstrategier. – Uppkal­lat efter matematikern John Nash, Nobelpristagare i ekonomi 1994 (länk), huvudperson i filmen A Beautiful Mind från 2001 (se IMDb, länk). – Läs också om Schellingpunkter.

[matematik och logik] [personer] [spelfilmer] [spelteori] [ändrad 6 augusti 2019]

allmänningens tragedi

(tragedy of the commons) – antagandet att gemen­samma resurser som är gratis tenderar att utarmas. Ingen enskild använd­are tjänar nämligen på att hålla igen på sin egen använd­ning. Kallas också för det fria tillträdets tragedi. Det är ett scenario som används i ekono­misk teori för att belysa riskerna med avgifts­fria gemen­samma resurser, inklu­sive använd­ning av inter­net. – All­män­ningen, the commons, var i England byns betes­mark som alla bybor ägde gemen­samt. Alla fick släppa sina får på all­män­ningen. Det fanns alltid plats för ett får till, men till sist blev det för många får, så all­män­ningen blev avbetad och värdelös. Även om några bybor insåg risk­er­na så vann de inget på att hålla sina egna får borta från allmänning­en för att minska avbet­ningen. Då skulle de avstå bete åt någon annan utan att få något i gengäld. Det krävs alltså att alla bybor kommer överens om att hus­hålla med betet på all­män­ningen. – Den ameri­kanska forska­ren Elinor Ostrom (1933—2012, se Wikipedia) visade i sin bok Governing the commons (1990; All­män­ningen som sam­hälls­institu­tion, 2009) att det finns sätt att lösa problemet. Elinor Ostrom belöna­des 2009 med Nobelpriset i ekonomi (länk). – Re­so­ne­manget om all­män­ning­ens tragedi används ibland för att motivera porto på e‑post och som argu­ment mot nät­neutrali­tet. Det påminner om middag­sätarens dilemma i spel­teorin. – Mot­teorier är bland annat comedy of the commons, Met­calfes lag och tragedy of the anticommons.

[ekonomi] [gratis] [spelteori] [ändrad 20 augusti 2018]