tredimensionell bild som lagras i ett ljuskänsligt material, som film. – Bilden blir synlig som en tredimensionell halvgenomskinlig bild om man belyser hologrammet med laser. Ofta räcker det med vanligt ljus. Om man tittar direkt på filmen ser man bara så kallade fransar (på engelska: fringes), som inte liknar den tredimensionella bilden. (De ser snarare ut som dammråttor.) – Hologram framställs genom att man belyser det som ska fotograferas med en laserstråle. Samtidigt belyser man filmen direkt med en exakt likadan laserstråle. Det reflekterade ljuset från laserstrålen via objektet möter den direkta laserstrålen på filmens yta. När den direkta, ostörda laserstrålen blandas med den reflekterade strålen uppstår ett störningsmönster – interferens. Det är störningsmönstret som syns på filmen i form av fransar. Men om man belyser den holografiska filmen med en likadan laserstråle som vid fotograferingen ur samma vinkel återskapas bildobjektet som en tredimensionell spökbild. Genom att ändra belysningsvinkeln kan man lagra många bilder på samma hologram. Det går också att spela in rörliga bilder. Hologram har också den egenskapen att om man skär itu ett hologram så får man två hologram som båda innehåller hela den ursprungliga bilden, men med lägre upplösning. – Läs också om holografiskt minne och holographic versatile disc†.