Cortana

Microsoft Cortana – en talassistent för Windows. – Cortana har taligenkänning och kan följa talade instruktioner som att ringa upp personer i tele­­fonens adressbok, eller skicka meddelanden till dem, hjälpa till med navigering i trafiken, bevaka webben för viss information, göra anteckningar och påminna användaren eller att söka efter information i Microsofts sök­motor Bing och läsa upp resultatet. – Cor­tana visades upp i april 2014, men är när detta skrivs (april 2022) inte till­­gänglig på svenska. Det ingick i version 8.1 av Windows Phone† och finns nu i efterföljaren Windows 10 Mobile, i Windows 10 samt som app för iOS (iPhone och iPad). – Cortana fanns tidigare som appar för Android och iOS, men de apparna avvecklades 2021. Det verkar som om Microsoft på 2020-talet har gett upp försöken att tävla med Google Home och liknande talstyrda produkter och koncentrerar sig på att integrera Cortana med sina produkter för företagsmarknaden.  – Namnet: Cortana är namnet på en figur i datorspelet Halo (länk). Skådespelaren Jen Taylor, som gör Cortanas röst i spelet, har också talat in programmet Cortanas röst. Microsoft kallar programmet för hon. – Se Micro­softs webbsidor. – IDG:s artiklar om Cortana: länk.

[talassistenter] [ändrad 5 april 2022]

Eugene Goostman

en dialogrobot som i juni 2014 påstods ha klarat ett Turing­test. – Det innebar i detta fall att en tredjedel av domarna i en tävling trodde att de förde ett skriftligt samtal med en människa av kött och blod när de i själva verket sam­talade med dialogroboten. (En dialog­robot är ett program som körs i en vanlig dator – inte en robot som liknar en männi­ska.) – Dialogroboten utger sig för att vara en ukrainsk pojke vid namn ”Eugene Goostman”. – Segern i täv­lingen, som arrangerades av universitetet i Reading i England (länk), rönte internation­ell uppmärksam­het, trots att flera program har klarat liknande test tidigare – inklusive ”Eugene Goostman”, som bland annat flera gånger varit nära att få Loebnerpriset†. – Pro­gram­met fungerar enligt beprövade principer, och skiljer sig inte mycket från de äldsta dialogprogrammen som Eliza. Det är rätt lätt att genomskåda, vilket bland annat fram­gick av en artikel i Computer Sweden (länk). Även Ray Kurzweil underkände ”Eugene Goost­man” (länk).

[ai] [dialogrobotar] [fiktiva personer] [ändrad 7 maj 2019]

Proton

företaget som tillhandahåller den krypterade e-posttjänsten Proton Mail och andra tjänster som skyddar privata data och privat kommunikation. – Proton startades 2014 under namnet Protonmail av en grupp forskare på det europeiska kärnforskningsinstitutet CERN i Genève. 2022 bytte företaget namn till Proton AG (proton.me) och Protonmail blev Proton Mail. –  Det som då hette Protonmail, och som är gratis, räknades 2017 som världens mest använda krypterade e‑posttjänst. – Tjänsten är utformad så att mejlen ska vara omöjliga att läsa för utomstående. De lagras i krypterad form på Proton Mails servrar. Användarna har två lösenord: ett för att logga in på tjänsten, ett annat för att dekryptera sina mejl. – Företaget stöder sig på Schweiz stränga lagar för skydd av privatlivet. – Under 2016 ansåg Protonmail att Google manipulerade sökresultaten i sin sökmotor så att besökarna inte längre kunde hitta Protonmail när de sökte på uttryck som ”encrypted email” och ”secure email”. Google svarade att det berodde på ett tekniskt fel, och Protonmail återfick senare sin tidigare höga rankning. (Se inlägg på Protonmails blogg.) – I januari 2017 införde Protonmail möjligheten att nå Protonmails servrar genom Tor‑nätverket. Det gjordes för att motverka blockering av Protonmail, vilket en del diktaturer har infört. (Turkiet blockerade Protonmail i mars 2018.) Den som övervakar en persons internetkommunikation kan inte (i varje fall inte på något enkelt sätt) se att den övervakade besöker Protonmails Torserver. (Mer om detta på Protonmails webbsidor.) – Proton tillhandahåller, förutom e-post, även en VPN-tjänst, en kalender och en lagringstjänst. – Läs också om Dark mail, Lavabit†, Silent circle och Tutanota.

[e-post] [kryptering] [namnbyte] [skyddad kommunikation] [ändrad 6 juni 2022]

Heartbleed

ett allvarligt fel i ett system för kryptering av webb­kommu­nika­tion, upptäckt i april 2014. Det gäller kryptering med Open SSL. – Buggen Heartbleed gav in­kräktare möjlighet att komma åt andra an­vändares lösenord för webbkommu­nika­tion, och därmed också möjlig­het att komma åt deras privata tjänster och konton. – Heart­bleed blev känt den 7 april 2014, och en rättelse pub­li­ce­rades samma dag, men det krävs att rättelsen installeras på miljontals ställen. Felet beskrevs som kata­strofalt. Säkerhetsexperten Bruce Schneier skrev att på en skala från 1 till 10 är detta en 11. – Läs mer på cert.se (länk). – IDG:s artiklar om Heartbleed: länk.

[it-säkerhet] [ändrad 10 mars 2020]

Prisonlocker

en gisslanattack som spreds under 2014. – Prisonlocker laddades ner i offrets dator utan att det märktes. Det startade sedan ett program som krypterade filerna på datorn. Datorn blev då oanvändbar. Offret fick sedan ett erbjudande om att köpa en krypteringsnyckel som dekryp­terade filerna, så att datorn blev användbar igen. – En skillnad mot liknande tidigare program, som Cryptolocker, var att Prisonlocker såldes som ett lätthanterligt paket för hundra dollar. Programmet var också känt som Power­locker.

[gisslanattacker] [ändrad 23 mars 2022]

Pono

en avvecklad digital musikspelare, utvecklad på initiativ av Neil Young som alter­nativ till MP3-spelare. – Målet var att musiken skulle låta som om den var inspelad och uppspelad analogt, som vinylskivor. – Pono, som visades upp våren 2014 och började säljas 2015, använde filformatet FLAC och hade elektronik som var konstruerad av den legendariska hi‑fi‑konstruktören Charles Hansen (1956–2017) för att ljudet skulle låta så likt analoga inspelningar som möjligt. Från början ville Neil Young ha analoga inspelningar, men det visade sig vara omöjligt i praktiken.  – Pono var också en tjänst för nerladdning av musik. – I april 2017 sa Neil Young att satsningen på Pono i praktiken var död, och att orsaken var att skivbolagen tog för mycket betalt för musikfilerna (se denna länk). Den tjänst som skötte Ponos musikaffär, Omnitone, köptes av Apple, som sedan la ner den. De som har köpt en Ponospelare (de kan fortfarande finnas att köpa) har sedan dess ingen möjlighet att ladda ner musik från nätet, men de kan göra det från CD‑spelare och andra källor. – Se ponomusic.com (stängd sedan februari 2019). – Pono hette först Puretone. Pono är hawaiianska för rättsinnad.

[mediespelare] [musik] [nerlagt] [ändrad 7 maj 2022]