Secret

  1. – i it-säkerhet ofta: hemlighet, hemlig uppgift – allmän beteckning på uppgifter som lösenord och krypteringsnycklar som måste hållas hemliga. – Ordet secret används ibland i synnerhet om sådana hemligheter i denna betydelse som används av icke‑mänskliga användare, alltså program och teknisk utrustning;
  2. ett nerlagt socialt nätverk som utlovade hög nivå av anonymitet för användarna. – Man registrerade sig som användare med sitt mobiltelefonnummer. An­vändare kunde se in­lägg från sina vänner och vänner­nas vänner, men de kunde inte se vem av dem som hade gjort inläggen. – Secret utvecklades av två före detta anställda på Google, Chrys Bader och David Byttow, och lan­serades successivt under 2014. I Sverige blev Secret tillgängligt i maj 2014. Under sommaren 2014 kritiserades Secret i tidningarna för att tjänsten användes för nätmobbning. David Byttow beslöt i april 2015 att avveckla tjänsten. – Webbplatsen secret.ly är nerlagd. – I juni 2016 presenterade David Byttow en ny tjänst, Bold. – Jäm­för med After School†, Canary, Nearby, Postsecret, Whisper och Yik Yak† samt om Rethink och Ful­filtret, program som mot­verkar nät­mobbning.

[appar] [dold identitet] [it-säkerhet] [nerlagt] [sociala nätverk] [ändrad 11 maj 2017]

Heartbleed

ett allvarligt fel i ett system för kryptering av webb­kommu­nika­tion, upptäckt i april 2014. Det gäller kryptering med Open SSL. – Buggen Heartbleed gav in­kräktare möjlighet att komma åt andra an­vändares lösenord för webbkommu­nika­tion, och därmed också möjlig­het att komma åt deras privata tjänster och konton. – Heart­bleed blev känt den 7 april 2014, och en rättelse pub­li­ce­rades samma dag, men det krävs att rättelsen installeras på miljontals ställen. Felet beskrevs som kata­strofalt. Säkerhetsexperten Bruce Schneier skrev att på en skala från 1 till 10 är detta en 11. – Läs mer på cert.se (länk). – IDG:s artiklar om Heartbleed: länk.

[it-säkerhet] [ändrad 10 mars 2020]

Lexbase

ett svenskt företag som tillhandahåller juridisk information om personer och företag, till exempel domar, mot betalning. – Tjänsten öppnades på nytt i april 2014 efter att ha varit stängd i några månader på grund av hård kritik. Den nya tjänsten kräver att kunderna registrerar sig, och den saknar den kontroversi­ella karta som fanns i första versionen. – Lexbase startades i januari 2014. Webbsidan innehöll då en karta över Sverige där dömda brottslingars bostäder hade markerats. Bostäderna var markerade med en punkt, men det fanns inga uppgifter om namn eller vilket brott personerna hade dömts för. Det kunde vara fortkörning eller styckmord. Besökare på Lexbase kunde däremot mot betalning beställa kopior av domen från Lexbase. – Detta väckte omedel­bart indignation. Advokaten Pontus Ljunggren, som först var talesperson för Lexbase, avsade sig uppdraget. Han sa att han och hans familj hade blivit mordhotade. Den ansvariga utgivaren och tekniska chefen Jonas Häger gick under jorden. Efter ett par dagar beslöt före­taget Bahnhof, som hyste Lexbases webbsidor på sin server, att kasta ut Lexbase. – Lex­­base har utgivningsbevis, och faller därför juridiskt under yttrandefrihetsgrundlagen. Det innebar att den dåvarande personuppgiftslagens† bestämmelser om känsliga personuppgifter inte gällde, inte heller motsvarande i Dataskyddsförordningen. Däremot kan den ansvariga utgivaren stämmas för förtal. Flera polisanmälningar har lämnats in. Två personer väckte åtal för förtal och grovt förtal mot Lexbase i april 2015, men Lexbase friades. – Upp­gifterna på Lexbase har i flera fall visat sig felaktiga. Bland annat har Lexbase gått enbart efter tingsrättsdomar. En person som först har dömts för ett brott i tingsrätten, men som sedan har friats i högre instans, hamnar därför ändå på kartan som dömd. Computer Sweden visade också att Lexbase hade nästan obefintlig säkerhet, och att det var en enkel sak för en programmeringskunnig person att ladda ner all information från Lexbase utan att betala (länk). – Lexbases webbplats stängdes därför efter kort tid. Det talades först om att ett annat företag, Vivalto, skulle fortsätta verksamheten, och att det var i stort sett samma personer bakom Vivalto som bakom Lexbase. Men Lexbase öppnades igen under samma namn, men med de förändringar som beskrevs här ovanför. Domstols­verket stämde i maj 2015 Vivalto för obetalda räkningar för kopiering. (Det är Vivalto som har beställt underlaget till Lexbases uppgifter.) Skulden är på 143 000 kronor. – I januari 2017 använde Lexbase en videoinspelning av en våldtäkt i sin reklam. Videon hade lagts ut på Facebook av gärningsmännen. Detta ledde till en opinionsstorm mot Lexbase. – IDG:s artiklar om Lexbase: länk.

– In English: Lexbase is a Swedish website that created an uproar in early 2014 by publishing an interactive web map of Sweden with dots indicating where convicted criminals lived. The website was then shut down, but it reopened in April, 2014, now redesigned and without the controversial map. The map, when it existed, did not provide the name of the persons indicated, and not what they were convicted of. It might be speeding or axe murder. Those who wanted to find out would be required to order and pay for a copy of the conviction. It appears that Lexbase only took account of convictions in the lower courts. If a conviction was overturned in a court of appeals, the person would still be shown as convicted on the Lexbase map. – The Lexbase site was launched in January, 2014, and immediately became highly controversial. The lawyer Pontus Ljunggren resigned as the spokes­person of the site almost immediately, citing threats to himself and his family. The publisher and technical director of the site, Jonas Häger, went under­ground. The service provider that hosted the site, Bahnhof, shut the site down after a few days. The newspaper Computer Sweden also showed that the site had almost no security, and that it would be possible for anyone who knew some pro­gramming to down­load the entire contents of Lexbase without paying (link, Swedish only). – The Lexbase site is registered as a publication under Swedish law, which means that regular laws protecting privacy do not apply directly. However, the site may still be sued for defamation under the freedom of press law. Several persons have reported the site to the police. Two persons brought a court case against Lexbase for defamation in early 2015, but Lexbase was found not guilty. – The new version of the site does not feature the clickable map, and all customers are required to register. And in May 2015, the Swedish national courts administration sued Lexbases sister company Vivalto, which has ordered the copies of court files that provide Lexbase with its information, for unpaid bills for copies, amounting to 143,000 Swedish kronor. – In Januari, 2017, Lexbase published an authentic video of the rape of a woman as part of its online advertising, creating a new uproar. – For more summaries in English, please click at this link.

[företag] [it-relaterad brottslighet] [skvaller och rykten] [ändrad 21 oktober 2020]

Prisonlocker

en gisslanattack som spreds under 2014. – Prisonlocker laddades ner i offrets dator utan att det märktes. Det startade sedan ett program som krypterade filerna på datorn. Datorn blev då oanvändbar. Offret fick sedan ett erbjudande om att köpa en krypteringsnyckel som dekryp­terade filerna, så att datorn blev användbar igen. – En skillnad mot liknande tidigare program, som Cryptolocker, var att Prisonlocker såldes som ett lätthanterligt paket för hundra dollar. Programmet var också känt som Power­locker.

[gisslanattacker] [ändrad 23 mars 2022]

selfie

”självis” – självporträtt, taget med mobil­telefon. Brukar vara taget för att användas på Face­book eller annat socialt medium. Även: själv­porträtt som är av­siktligt komiskt eller bisarrt. – Selfie var enligt Oxford dictionaries årets ord 2013, se detta press­med­de­lande. – Notera: Det är givet­vis befängt att kalla andra bilder än själv­porträtt för selfies bara för att de är tagna med mobil­telefon. – En selfie­pinne, på engelska selfie stick, på isländska sjálfustöng, är en stång som används när man tar selfies: man sätter fast mobiltelefonen i ena änden och håller i den andra. – Selfiepinne var ett av årets nyord 2014 enligt Språkrådet och Språktidningen (länk). För selfiedöden, se killfie. – Läs också om selfieparadoxen.

[foto] [mobilt] [selfie] [årets nyord] [ändrad 7 juli 2019]

USB power delivery

(USB PD) – en standard för kraftfullare strömförsörjning genom USB. – Upp till 100 watt ska kunna levereras genom USB‑sladd till flera sammankopplade apparater. Spänningen är 20 volt mot tidigare 5 volt. Standarden togs i bruk 2014. – Med den tidigare USB‑standarden kunde bara utrustning med låg strömförbrukning få ström genom USB. Med USB PD ska man kunna driva en persondator genom USB. – USB PD kan fungera i båda riktningarna: datorn kan driva hårddisken, och hårddisken kan driva datorn, bero­ende på vilken av dem som är an­sluten till elnätet. USB PD väntas leda till att behovet av batterieliminatorer minskar, eftersom allt fler vägguttag för el också har uttag för USB. – Ob­servera att USB PD inte är en standard för hur USB‑kontakterna ska se ut. Det är en standard för hur data och elektrisk ström ska överföras tillsammans. Men i praktiken används USB PD med kontakten USB‑C. – Läs mer på usb.org/usb-charger-pd.

[elektrisk ström] [kablage] [usb] [ändrad 5 februari 2018]

Flock

  1. – en nerlagd webbläsare, anpassad till sociala nätverk. Den första versionen av Flock kom 2005. I april 2011 med­delades att pro­dukten avvecklas och att de server­­baserade tjänster som var knutna till webbläsaren läggs ner. Flock hade inbyggda funktioner för sociala nät­verk, mikro­bloggar, vanlig bloggning samt delning av bilder och bok­­märken med andra an­vändare. Läs mer i Wikipedia;
  2. – app för kryp­te­rad syn­­kro­ni­­se­ring av kon­tak­ter och ka­lend­rar. Lan­se­ra­des i sep­tem­ber 2014 av Open Whisper Systems (länk).

[kryptering] [nerlagt] [personliga data] [webbläsare] [ändrad 19 april 2021]

Google Glass

Närbild på man med Google Glass.
Google Glass.

varumärke för interaktiva glasögon från Google. – Det gäller glasögon med inbyggd bildskärm, konstruerade så att användaren kan se det som visas på bildskärmen samtidigt som hon ser omgivningen som vanligt (blandad verklighet). – Glasögonen fanns att köpa under 2014 under namnet Explorer Edition, men i januari 2015 beslöt Google att sluta sälja dem till konsumenter. I augusti 2015 spreds obekräf­tade uppgifter om ett kommande nytt utförande av Google Glass med namnet Enter­prise Edition, EE. Först i maj 2019 presenterades Enterprise Edition 2, se Googles blogg. De glasögonen säljs bara till företag. De är avsedda som hjälpmedel i arbete. Bilder på Google Glass 2 hade visats i pressen i slutet av december 2015: glasögonen hade lämnats in till amerikanska telestyrelsen, FCC, men det blev då ingen produkt. – Under sommaren 2015 bytte projektet Google Glass namn till Project Aura. Det projektet togs över av Googles systerbolag X.  Under 2017 försvann det namnet från Googles webbsidor. – Googles forskningschef Astro Teller förklarade i en artikel på idg.se (länk) varför den första modellen av Google Glass stoppades. Enligt Astro Teller ska den modell som såldes 2014 ses som en testmodell, inte som det slutliga utförandet. Dess­utom uppstod etiska och juri­diska problem med att bärarna av Google Glass ständigt var utrustade med en aktiv videokamera, vilket inte alla som de mötte uppskattade. (Bärarna kallades ibland för glassholes.) – Project Aura ska inte förväx­las med Googles Project Ara, och Google Glass ska inte förväxlas med det avvecklade Google Goggles†. – Program för Google Glass kallades för Glassware. På svenska har interaktiva glasögon skämtsamt kallats för glassögon efter Google Glass. – Läs också om Telepathy och Magic Leap.

[glasögon] [ändrad 1 januari 2021]

Pono

en avvecklad digital musikspelare, utvecklad på initiativ av Neil Young som alter­nativ till MP3-spelare. – Målet var att musiken skulle låta som om den var inspelad och uppspelad analogt, som vinylskivor. – Pono, som visades upp våren 2014 och började säljas 2015, använde filformatet FLAC och hade elektronik som var konstruerad av den legendariska hi‑fi‑konstruktören Charles Hansen (19562017) för att ljudet skulle låta så likt analoga inspelningar som möjligt. Från början ville Neil Young ha analoga inspelningar, men det visade sig vara omöjligt i praktiken. – Pono var också en tjänst för nerladdning av musik. – I april 2017 sa Neil Young att satsningen på Pono i praktiken var död, och att orsaken var att skivbolagen tog för mycket betalt för musikfilerna (se denna länk). Den tjänst som skötte Ponos musikaffär, Omnitone, köptes av Apple, som sedan la ner den. De som har köpt en Ponospelare (de kan fortfarande finnas att köpa) har sedan dess ingen möjlighet att ladda ner musik från nätet, men de kan göra det från CD‑spelare och andra källor. – Se ponomusic.com (stängd sedan februari 2019). – Pono hette först Puretone. Pono är hawaiianska för rättsinnad.

[mediespelare] [musik] [nerlagt] [ändrad 7 maj 2022]