Datalagringsdirektivet

DLD, på engelska Data retention directive (see below) – ett stoppat EU‑direktiv från 2006 om att uppgifter om internet- och mobiltelefontrafik måste sparas av operatörerna. Upp­gifterna skulle kunna göras tillgängliga för polis. Kallas också för loggningslagen. – I april 2014 förklarade EU‑domstolen att Datalagringsdirektivet leder till oacceptabla intrång i medborgarnas privat­liv, och därför är ogiltigt. (Se detta pressmeddelande.) – Det officiella namnet på Datalagringsdirektivet är Direktiv om lagring av elektronisk data eller Europaparlamentets och rådets direktiv om lagring av uppgifter som genererats eller behandlats i samarbete med tillhanda­hållande av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster eller allmänna kommunikations­nät och om ändring av direktiv 2002/58/EG.  Direktivet antogs 2006, och skulle vara infört i medlemsländernas lagar senast den 15 september 2007. Det som enligt direktivet skulle lagras var uppgifter om:

  • –vem som ringer till vem;
  • – vem som SMS:ar till vem;
  • – vem som skickar e‑post till vem och:
  • – vilka webb­­sidor som användarna besöker.

– Innehållet i samtalen respektive med­delandena skulle däremot inte lagras. Upp­gifterna måste lagras i minst sex månader och högst två år. – Datalagringsdirektivet blev kontroversiellt, eftersom det innebar ett uppenbart ingrepp i den personliga integriteten. I mars 2010 fastslog Tysklands författningsdom­stol att den form av direktivet som skulle införas i tysk lag stred mot den tyska grundlagen. – Svensk tillämpning: En svensk lag baserad på direktivet infördes först i mars 2012. Den ingår i Lag om elektronisk kommunikation, (länk, se kapitel 6, paragraferna 16a—16f). Kallas ofta för Datalagringslagen. Efter EU‑dom­stolens utslag beslöt Post- och telestyrelsen, PTS, som har till­syn över efterlevnaden av lagen, först att inte ingripa mot operatörer som inte tillämpar lagen (se pressmeddelandearkiverat). I juni 2014 kom Sten Heckscher, som hade utrett frågan på uppdrag av dåvarande justitieministern Beatrice Ask, fram till att den svenska lagen inte berörs av EU‑domstolens utslag. Lagen kan alltså tillämpas även i fortsättningen. – Bak­grund: i Sverige ledde kritiken till att genomförandet av direktivet sköts upp upp länge. I februari 2010 fälldes Sverige i EU‑domstolen (se här) för att inte ha infört lagen. Men en utredning hade till­satts, Lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpning (länk), som föreslog sex månaders trafikdatalagring. Förslaget låg till grund för de tillägg till Lag om elektronisk kommunikation som riksdagen beslutade om 2012. Den står fort­farande i lag­boken, och berördes alltså inte, enligt Sten Heckschers utredning, av EU‑domstolens utslag. PTS meddelade kort därefter i brev till operatör­erna (länk) att den svenska lagen nu åter ska tillämpas. – PTS hemlig­höll hösten 2014, i strid med offentlighetsprincipen, den utredning som an­vändes som motivering för det nya ställningstagandet, och vägrade att lämna ut eller att ens diarieföra den. – Se artikel i Dagens Juridik (länk). Efter att bredbandsoperatören Bahnhof hade överklagat PTS beslut att inte lämna ut den interna utredningen beslöt kammarrätten i december 2014 att den måste lämnas ut. Det framgår av PTS utredning att PTS i april 2014 kom fram till att direktivet strider mot de grundläggande friheterna i EU. Promemorian finns att läsa i Computer Sweden (länk, en bit ner på sidan). – I februari 2019 lade regeringen fram ett förslag till ändringar i Datalagringslagen. Det innebär vissa begränsningar i kravet på lagring av uppgifter om mobiltelefonsamtal. Se pressmeddelande från regeringen. Den nya lagen, som har godkänts av riksdagen, trädde i kraft den 1 oktober 2019. Förslaget kritiserades genast för att vara alltför likt den existerande lagen. – Läs också om FRA‑lagen, Gallorapporten, IPRED, Polismetodutredningen, RIPA, Stockholmsprogrammet, Telekom­paketet och Indect. – Förväxla inte Datalagringsdirektivet med EU:s dataskyddsdirektiv från 1995.

[lagar] [övervakning] [ändrad 2 februari 2020]

– In English: The Data retention directive was issued by the EU in 2006. It requires tele­communications and data communications net­works to retain records of phone, cellphone, SMS, email and web traffic for at least six months. These records are to be made available to the police at the request of a court of law. Member states were required to implement the directive in their laws before September 15, 2007. The directive met with strong resistance because of its obvious privacy implications, and Sweden did not implement it until 2012. It is now part of the Swedish law on electronic communications. In 2010, the European court of justice had found Sweden guilty of not implementing the directive. But in April, 2014, the European court of justice found that the directive is incompatible with the European Union charter of fundamental rights. After that, the Swedish post and telecom authority (PTS) declared that it would not enforce the law. However, in June, 2014, an inquiry requested by the Swedish department of justice found that the Swedish implementation of the directive is not affected by the decision of the European court of justice and that it still stands. PTS then announced that the Swedish law from then on would be enforced. – However, the PTS first, in defiance of the Swedish constitutional principle of public access to official documents (offentlighetsprincipen), refused to give interested parties access to an internal inquiry on which it supposedly based its reconsideration. But in December, 2014, the Administrative court of appeal found that the document was a public record and must be released. It turned out that the internal inquiry says that the Data retention directive, in its current form, is incompatible with the right of privacy as defined by the EU. – In February 2019, the Swedish government presented a proposal for modifications of the existing law. It was accepted by the Swedish parliament and took force on October 1st, 2019. – For more summaries in English, please click at this link.

PUST

den svenska polisens nerlagda it‑system för rapportering och utredning av brott. I februari 2014 beslöt Rikspolisstyrelsen att lägga ner det. Det hade ända sedan det togs i bruk kri­ti­se­rats för att vara långsamt, omständligt och svårt att använda. – Pust togs i bruk 2011, och fick från början hård kritik. Den första versionen var skriven för Java-platt­formen. Den kallas därför ibland för PustJava. 2011 beslöt polisen att flytta över Pust till Oracles plattform Siebel. Den omarbe­tade versionen kallas ofta för PustSiebel. Den ansågs av många som en kraftig för­sämring. – Efter­­som många poliser ansåg Pust oanvändbart, eller rent av såg det som en arbetsmiljöfara, använde polisen två äldre it‑system parallellt med Pust. I februari 2014 beslöt polisen att skrota Pust helt och hållet. – Kostnad­er­na för Pust uppskatt­a­des då till runt 100 miljoner kronor. – Pust är för­­kort­ning för Polisens utredningsstöd. – Artikel i Computer Sweden från 2015 av två projekt­an­svariga: länk.

– In English: Pust was an IT system used by the Swedish police for the reporting and investigating of crimes. It was heavily criticized for being slow, bureaucratic and unusable. In February 2014, the National police board decided to close it down. Pust has been in use since 2011 and was harshly criticized from day one. Later in 2011, it was decided to migrate the Pust system to the Siebel plat­form from Oracle. The modified version is known as Pust‑Siebel. How­ever, many police officers found Pust, and especially Pust‑Siebel, impossible to use, in some cases even a work­place environmental hazard, so two older systems were still used in parallel with Pust. In Februari 2014, it was decided to shut Pust down. The costs for Pust and Pust‑Siebel that far were estimated to approximately 100 million Swedish kronor. – For more summaries in English, please click at this link.

[förkortningar på P] [juridik] [myndigheter] [nerlagt] [ändrad 20 augusti 2017]

Lexbase

ett svenskt företag som tillhandahåller juridisk information om personer och företag, till exempel domar, mot betalning. – Tjänsten öppnades på nytt i april 2014 efter att ha varit stängd i några månader på grund av hård kritik. Den nya tjänsten kräver att kunderna registrerar sig, och den saknar den kon­tro­versi­ella karta som fanns i första versionen. – Lex­base startades i januari 2014. Webbsidan innehöll då en karta över Sverige där dömda brottslingars bostäder hade markerats. Bostäderna var markerade med en punkt, men det fanns inga uppgifter om namn eller vilket brott personerna hade dömts för. Det kunde vara fortkörning eller styckmord. Besökare på Lexbase kunde däremot mot betalning beställa kopior av domen från Lexbase. – Detta väckte omedel­bart indignation. Advokaten Pontus Ljunggren, som först var tales­person för Lexbase, avsade sig uppdraget. Han sa att han och hans familj hade blivit mord­hotad. Den ansvariga utgivaren och tekniska chefen Jonas Häger gick under jorden. Efter ett par dagar beslöt före­taget Bahnhof, som hyste Lexbases webb­sidor på sin server, att kasta ut Lexbase. – Lex­­base har ut­givnings­bevis, och faller därför juridiskt under yttrande­frihets­grund­lagen. Det innnebär att person­upp­gifts­lagens bestämmelser om känsliga person­uppgifter inte gäller. Däremot kan den ansvariga utgivaren Jonas Häger stämmas för förtal. Flera polisanmälningar har lämnats in. Två personer väckte åtal för förtal och grovt förtal mot Lexbase i april 2015, men Lexbase friades. – Upp­gifterna på Lexbase har i flera fall visat sig felaktiga. Bland annat har Lexbase gått enbart efter tings­rätts­domar. En person som först har dömts för ett brott i tingsrätten, men som sedan har friats i högre instans, hamnar därför ändå på kartan som dömd. Com­puter Sweden visade också att Lexbase hade nästan obefintlig säker­het, och att det var en enkel sak för en programmeringskunnig person att ladda ner all information från Lex­base utan att betala (länk). – Lexbases webb­plats stängdes därför efter kort tid. Det talades först om att ett annat företag, Vivalto, skulle fortsätta verksamheten, och att det var i stort sett samma personer bakom Vivalto som bakom Lexbase. Men Lexbase öppnades igen under samma namn, men med de förändringar som beskrevs här ovanför. Dom­stols­verket stämde i maj 2015 Vivalto för obetalda räkningar för kopi­ering. (Det är Vivalto som har beställt underlaget till Lexbases uppgifter.) Skulden är på 143 000 kronor. – I januari 2017 använde Lexbase en videoinspelning av en våldtäkt i sin reklam. Videon hade lagts ut på Facebook av gärningsmännen. Detta ledde till en opinionsstorm mot Lexbase.

– In English: Lexbase is a Swedish website that created an uproar in early 2014 by publishing an interactive web map of Sweden with dots indicating where convicted criminals lived. The website was then shut down, but it reopened in April, 2014, now redesigned and without the controversial map. The map, when it existed, did not provide the name of the persons indicated, and not what they were convicted of. It might be speeding or axe murder. Those who wanted to find out would be required to order and pay for a copy of the conviction. It appears that Lexbase only took account of convictions in the lower courts. If a conviction was overturned in a court of appeals, the person would still be shown as convicted on Lexbases map. – The Lexbase site was launched in January, 2014, and immediately became highly controversial. The lawyer Pontus Ljung­gren resigned as the spokes­person of the site almost immediately, citing threats to him and his family. The publisher and technical director of the site, Jonas Häger, went under­ground. The service provider that hosted the site, Bahnhof, shut the site down after a few days. The newspaper Computer Sweden also showed that the site had almost no security, and that it would be possible for anyone who knew some pro­gramming to down­load the entire contents of Lexbase without paying (link, Swedish only). – The Lexbase site is registered as a publication under Swedish law, which means that regular laws protecting privacy do not apply directly. However, the site may still be sued for defamation under the freedom of press law. Several persons reported the site to the police. Two persons brought a court case against Lexbase for defamation in early 2015, but Lexbase was found not guilty. – The new version of the site does not feature the clickable map, and all customers are required to register. And in May 2015, the Swedish national courts administration sued Lexbases sister company Vivalto, which has ordered the copies of court files that provide Lexbase with its information, for unpaid bills for copies, amounting to 143,000 Swedish kronor. – In Januari, 2017, Lexbase published an authentic video of the rape of a woman as part of its online advertising, creating a new uproar. – For more summaries in English, please click at this link.

tv-avgift

egentligen radio- och tv-avgift – en avskaffad avgift som fram till slutet av 2018 skulle betalas av alla hushåll som hade utrustning som kunde ta emot tv‑sändningar. (Se television för att se vad räknas. Någon avgift för enbart radio togs inte ut.) Tv‑avgiften avskaffades vid årsskiftet 2018–2019 och ersattes då med en särskild skatt som alla skattebetalare måste betala. – I juni 2014 fastslog Högsta förvaltningsdomstolen att datorer, smarta mobiler och surfplattor inte ska räknas som tv‑mottagare (länk). Från feb­ru­ari 2013 hade den organisation som hanterade tv-avgiften, Radiotjänst i Kiruna, nerlagd vid utgången av 2019, nämligen krävt att även apparater som kan ta emot utsändningar genom internet skulle vara belagda med tv‑avgift. Men det be­slutet förklarades alltså ogiltigt. Tv‑avgifter som hade betalats av personer som har dator men inte tv skulle betalas till­baka. – Det var riksdagens public servicekommitté som 2017 föreslog att tv-avgiften skulle avskaffas och ersättas med en skatt, se meddelande från regeringskansliet. – Term­i­no­logi: Ordet tv‑licens användes ofta, men det har hetat tv‑avgift sedan 1966. – Om skatten, se Skatteverkets webbsidor.

– In English: The radio and tv fee, usually called the tv fee (tv-avgift or, previous­ly, tv-licens) had, until the end of 2018, to be paid by all Swedish households and organizations that had the equipment needed for receiving television transmissions (it was not re­quired for those who had only a radio receiver). Starting in 2019, it was replaced with a special tax, to be paid by all tax-payers. –The fees, and the new tax, finance Swedish public service television, SVT (svt.se), and radio, SR (sverigesradio.se). – In February, 2013, the agency that collected tv fees, Radiotjänst i Kiruna, closed down at the end of 2019, declared that owners of computers, tablets and smartphones, even if these had no TV receiver, were required to pay the tv fee, since they could receive streaming transmissions of TV programs over the internet. The decision caused an uproar, even though most people who own such devices own a TV set too, and were thus required to pay the tv fee anyway. However, in June, 2014, the Swedish supreme administrative court found that com­pu­ting devices were not TV sets, and that TV fees collected from device owners that do not have a regular TV set should be repaid.  – For more summaries in English, please click at this link.

[inaktuellt] [lagar] [radio och tv] [ändrad 29 december 2019]

Piratpartiet

ett svenskt politiskt parti som vill avkriminalisera pirat­kopiering och skydda medborgarna mot övervakning. – Pirat­­partiet grundades i januari 2006. Det fick 0,63 procent av rösterna i riks­dags­­valet 2006, 0,65 procent 2010, 0,43 procent vid valet 2014 och 0,11 procent i valet 2019. Partiet var från 2009 represen­terat i Europaparlamentet, men åkte ur 2014. Det har inspi­re­rat till pirat­­partier i andra länder, bland annat det tyska Piraten­partei (länk), som har varit framgångsrikt i del­stats­valen. Isländska Píratar (länk) var enligt en opinionsmätning i oktober 2015 Islands största parti med 34 procent av väljarna, men i alltingsvalet 2017 fick partiet 9,2 procent av rösterna. – Se piratpartiet.se.

– In English: Piratpartiet, the Pirate Party, is a Swedish political party working for the decriminalization of the copying of copyrighted content and for the protection of citizens against surveillance. The party was founded in January, 2006. It got .63, .65 and .43 percent of the vote in the Swedish parliamentary elections in 2006, 2010 and 2014 respectively, in 2019 .11 percent. That’s below the 4 percent threshold for representation in parliament in Sweden. – However, between 2009 and 2014, Piratpartiet was represented in the European Parliament. Piratpartiet has inspired the formation of pirate parties in several countries, notably the German Piratenpartei, which has met with some success in state elections. Iceland’s Píratar was, according to a poll in October 2015, Iceland’s biggest political party with 34 percent of the votes, but in the 2017 parliamentary elections on Iceland, it got only 9.2 percent of the votes. – For more summaries in English, please click at this link.

[pirat] [politik] [ändrad 5 juli 2019]

Copyswede

en organisation som företräder upphovsrätts-havarna när det gäller privatkopieringsersättning (”kassettskatt”). – Copyswede förhandlar med importörer av lagrings­medier om de exakta nivåerna för ersättningen, inkasserar pengarna och fördelar dem bland sina medlemmar. – Se copyswede.se. – En film om Copyswede av Daniel Bramme blev klar i februari 2016, se denna länk. – I december 2018 dömdes Telia att betala totalt 115 miljoner kronor till Copyswede i privatkopieringsersättning för sålda iPhone. Domen finns på denna länk (oåtkomlig sedan april 2020). – IDG:s artiklar om Copyswede: länk.

– In English: Copyswede is an organization of Swedish copyright holders. It is in charge of the blank media tax in Sweden. Copyswede negotiates with importers of storage media about compensation levels, collects the taxes and distributes the funds among its members. – In December 2018, Swedish telecom compary Telia was ordered by a local court to pay a total of 115 million Swedish kronor to Copyswede for accrued blank media tax for sold iPhones. – See copyswede.se/in‑english/. – For more summaries in English, please click at this link.

[organisationer] [upphovsrätt] [ändrad 25 april 2020]

privatkopieringsersättning

kompensation till upp­hovs­rättshavare för privatkopiering, som påstås leda till uteblivna inkomster. (I maj 2018 föreslog riksdagens näringsutskott att privatkopieringsersättingen ses över eller avskaffas.) – Privatkopieringsersättningen, som infördes 1982 och då kallades för kassettbandsskatt, tas ut i form av skatt på lagrings­medier som bandkassetter, disketter, inspel­nings­bara CD och DVD, samt från oktober 2012 också på hårddiskar och USB‑minnen. Kritiker har påpekat att de flesta hårddiskar och andra lagringsmedier främst används till annat än lagring av privatkopierad musik. – I juni 2014 fastslog Södertörns tings­rätt att ersätt­ningen också ska betalas för smarta mobiler. Detta bekräftades i april 2015 av Svea hovrätt. Utslaget gällde bara Apples iPhone, men det anses vara pre­judi­ce­rande för andra smarta mobiler. Skattesatsen är ytterst reglerad i lag, men fastställs i detalj i förhandlingar mellan branschorganisationerna för impor­törer av lagringsmedier och Copyswede, den orga­nisa­tion som företräder upphovsrätts­havarna. Privatkopieringsersättningen bygger på para­graf 26 k i andra kapitlet av upphovsrätts­lagen (länk, se rubriken ”Ersätt­ning vid till­verk­ning och införsel av anord­ningar för ljud- eller bild­upp­tag­ning”). – Privatkopi­erings­ersätt­ning kallades tidigare för kassett­ersätt­ning eller kassett­skatt. – På engelska private copying levy, blank media tax eller blank media levy. – I maj 2018 föreslog riksdagens näringsutskott (se pressmeddelande) att privatkopieringsersättningen skulle omprövas. Det motiverades bland annat med att ersättningen blir allt högre i takt med att lagringsenheterna får allt större kapacitet, dels med att privatkopiering av musik börjar bli mindre vanlig, eftersom allt fler i stället lyssnar på musik från strömmande tjänster.

– In English: Blank media tax, also known as blank media levy or private copying levy, is compensation paid to copyright holders for private copying of copyrighted material. Private copying of copyrighted materials, unlike piracy, is legal within specified limits, but it is assumed to cause losses to copyright holders. The compensation is levied in Sweden by a tax on recordable media; originally tape cassettes, later floppy disks, recordable CDs and DVDs, hard drives and USB memory sticks. In 2014, a local court of law decided that blank media tax also applies to smart­phones, and this was upheld in April, 2015, by the Svea court of appeals. The details of the compensation are subject to negotiations between manu­facturers and the copyright holders organization Copyswede. – In May 2018, the Committee on industry and trade of the Swedish parliament suggested that the blank media tax be reconsidered, being increasingly outdated. – For more summaries in English, please click at this link.

[upphovsrätt] [ändrad 4 maj 2018]

Gizmondo

en spelkonsol från företaget Tiger Telematics, såld 2005—2006. – Gizmondo blev mest känt för skandalerna runt Tiger Telematics, som grundades av svensken Carl Freer, och som hade flera medlemmar av den kriminella så kallade Uppsala­maffian i ledningen. Det bör påpekas att spelkonsolen var en riktig produkt, även om den hade kvalitets­problem. Men i september 2005 avslöjade Aftonbladet att Stefan Eriksson (”Tjock‑Steffe”), Peter Uf (”Pricken”) och Johan Enander, som tillsammans med Freer utgjorde företagets ledning, alla hade avtjänat långa fängelsestraff i Sverige. Samtliga, inklusive Freer, lämnade då företagsledningen. Senare avslöjades att även Carl Freer var straffad för grovt bedräg­eri. – Eriksson greps i februari 2006 i Kalifornien när han hade kraschat en ovanligt dyr Ferrari. Han åtalades där i april 2006 för förskingring, bilstöld, rattfylleri, kokaininnehav och olaga vapen­innehav. Carl Freer åtalades något senare i Kalifornien för att ha utgett sig vara polis, för osant intygande och olaga vapen­innehav. Enander återvände 2006 till Sverige för att sitta av ett fängelse­straff. – Spelkonsolen Gizmondo fick aldrig fotfäste på marknaden, och skandalerna gjorde den osäljbar, så i januari 2006 gick företaget i konkurs. Konkursboet hade stora skatte­skulder i Storbritan­nien. – Freer, Ericsson och Uf var sedan på olika sätt inblandade i mobil­operatören Xero Mobile, vars verk­sam­het upp­hörde efter att förhandlingar med engelska Rok Enter­tain­ment om uppköp avbröts i början av 2008. Carl Freer lämnade Xero och startade 2008 företaget Blowfishworks. – Teater­pjäsen Tjock‑Steffe, som mest handlar om Gizmondo, hade 2015 premiär på Uppsala stadsteater, se artikel i Computer Sweden: länk. – Radiodokumentär från 2011: länk.

– In English: Gizmondo was a gaming console from the company Tiger Telematics. It was sold 2005 to 2006. It is known mostly because of the scandals involving the owners of the company. It was, however, a real product, although there were quality issues. – Tiger Telematics was founded by the Swede Carl Freer and included members of the criminal so-called Uppsala mafia in its management. In 2005, it was revealed that three members of Tiger Telematics’s board of directors, Stefan Eriksson (”Tjock-Steffe” = ”Fat Steve”), Peter Uf (”Pricken” = ”The Dot”) och Johan Enander all had served long prison sentences in Sweden. The three of them, and also Carl Freer, then left the board. It was later revealed that Carl Freer too had done time for fraud. In February, 2006, Stefan Ericsson was arrested by the police in California after having totalled a very expensive Ferrari. He was then charged with embezzlement, grand theft auto, drunk driving, possession of cocaine and illegal possession of firearms. Carl Freer was then, also in California, charged with impersonating a police officer, giving false testimony and illegal possession of firearms. And in 2006, Johan Enander returned to Sweden to finish his term in prison. – The Gizmondo console never caught on, and the scandals surrounding the brand made it unsellable, so in January 2006, Tiger Telematics went bankrupt with big unpaid debts, especially in the UK. – Freer, Ericsson and Uf were later in various ways involved in the mobile phone operator Xero Mobile, no longer in business after acquisition negotiations with British Rok Entertainment were cancelled in early 2008. – Carl Freer left Xero and in 2008 started a company called Blowfishworks. – A theatre play called Tjock‑Steffe opened at the Uppsala city theatre in 2015. – For more summaries in English, please click at this link.

[nerlagt] [rättsfall] [spel] [ändrad 11 mars 2020]

Piratbyrån

nerlagd svensk organisation som stödde rätten att kopiera film och musik oberoende av upphovsrätten. – Piratbyrån grundades 2003 och lades ner 2010. (Se inlägg på bloggen Copyriot, länk, arkiverad). – Pirat­­byrån startade The Pirate Bay, som fri­­kopp­­lades under 2004. – Namnet Pirat­­byrån an­­spelar på mot­­parten, Antipiratbyrå­n. – Läs också om Pirat­partiet.

[nerlagt] [organisationer] [pirat] [upphovsrätt] [ändrad 15 oktober 2018]

– In English: Piratbyrån, the Bureau of piracy, was a Swedish organization that supported the right of free copying of digital content, regardless of copyright issues. It was founded in 2003 and disbanded in 2010. It started the famous filesharing site Pirate Bay, but spun it off in 2004. The name Pirat­­byrån alludes to the name of its opposite part, Anti­pirat­byrån, the Swedish organization for protection of the rights of copyright owners. – For more summaries in English, please click at this link.

TCO

  1. – Tjänstemännens Centralorganisation, vars normer för ergonomiskt anpassade bildskärmar, datorer och mobiltelefoner har blivit en inofficiell internationell standard. – Se TCO Certified (länk).
    – In English: Acronym for the Swedish name of the Swedish confederation for professional employees(link). Around 1990, researchers at TCO started developing health and safety standards for computer displays and cell phones, then primarily for the benefit of its members. These standards have become an unofficial world standard. See this link. – For more summaries in English, please click on this link;
  2. förkortning för total cost of ownership, TCO, vilket när det gäller datorer omfattar inköpspris, utbildning, service, underhåll och andra kostnader under datorns livslängd. – På svenska livstidskostnad eller total ägarkostnad.

[ekonomi] [förkortningar på T] [organisationer] [ändrad 7 maj 2017]