integrerad krets

(integrated circuit, ibland monolithic integrated circuit) – elektronisk krets som har tillverkats i ett stycke. – I en integrerad krets realiseras komponenterna (transistorer, dioder, kondensatorer med mera) och materialet som leder ström mellan komponent­erna (koppar) genom etsning. Vid tillverkningen lägger man lager efter lager av olika material på ett underlag och avlägsnar genom etsning allt som inte ska ingå i kretsen. Det går därför inte att ta bort eller byta ut komponenter. – Integrerade kretsar är en förutsättning för alla moderna datorer och mobiltelefoner och nästan all annan elektronik. Att realisera elektroniska kretsar med miljoner komponenter som diskreta kretsar skulle vara praktiskt taget omöjligt, och om det gick skulle kretsarna ta enormt mycket plats. Jämfört med diskreta kretsar är integrerade kretsar:

  • –små;
  • –snabba;
  • –strömsnåla och:
  • – billiga.

Jack Kilby visade upp den första integrerade kretsen 1958. För det fick han Nobelpriset år 2000. Ett halvår senare, oberoende av Kilby, visade Robert Noyce upp en annan typ av integrerad krets. Det är Noyces kon­struk­tion, baserad på kisel, som är föregångare till den teknik som an­vänds nu. (Kilbys integrerade krets var baserad på germanium.) Före Kilby hade andra forskare experimenterat med samma idé utan att lyckas realisera den.

[elektronik] [it-historia] [ändrad 24 januari 2022]

Noyce, Robert

(19271990) – räknas tillsammans med Jack Kilby som uppfinnare av den integrerade kretsen. De arbetade ovetande om varandra. – Kilby fick patent först (februari 1959), och sedermera Nobelpriset, men Noyce, som ar­be­tade tillsammans med Gordon Moore†Fairchild Semiconductors, patent­sökte i juli 1959 en bättre lösning på hur kretsarna skulle tillverkas. Det är Noyces kisel-baserade konstruktion som används nu. – Noyce och Moore grundade 1968 Intel.

[elektronik] [it-historia] [robert noyce] [ändrad 30 juli 2019]

Kilby, Jack

(19232005) – uppfinnare av den integrerade kretsen. – Jack Kilby tog patent på sin konstruktion i februari 1959 när han arbetade på Texas Instruments. Det var fem månader innan Robert NoyceFairchild Semiconduct­ors visade upp sin alternativa konstruktion. Tio år senare fastslog en domstol att Kilby obe­strid­ligen var först, men att Noyce hade en självständig lösning som inte gjorde intrång på Kilbys patent. – Jack Kilby fick år 2000 Nobelpriset i fysik (länk).

[elektronik] [it-historia] [jack kilby] [ändrad 27 maj 2019]