home location register

(HLR) – databas över användare av mobil­telefon. Det är en central databas som bland annat innehåller abonnentens SIM‑korts unika nummer (IMSI), telefon­numret eller telefonnumren (två nummer kan vara knutna till samma SIM‑kort), och telefonens senaste kända plats (närmaste basstation). Dessutom uppgifter om vilka tjänster som är knutna till abonnemanget.

[mobilt] [ändrad 19 februari 2018]

international mobile subscriber identity

(IMSI) –– siffer­serie som identifierar ett mobil­telefon­abonnemang. –Sifferserien är lagrad på tele­fonens SIM‑kort och är alltså inte knuten till telefonen. Om man flyttar SIM‑kortet till en annan telefon följer IMSI‑numret med. Mobiloperatörerna använder IMSI för att särskilja varandras abonnenter och för att avgöra hur, och om, de ska hantera uppringande abonnenter från andra operatörer. – I praktiken överförs IMSI‑numret så sällan som möjligt. Detta för att försvåra kart­lägg­ning. I stället tilldelas varje telefon i ett tillfälligt, slumpmässigt valt nummer, TMSI (Temporary mobile subscriber identity), som bara används så länge telefonen är ansluten till en och samma basstation. En bilresenärs mobiltelefon kan alltså tilldelas många TMSI-nummer under en resa. – IMSI-numret består av 64 ettor och nollor, vilket mot­svarar ungefär 15 vanliga (deci­mala) siffror. Numret är inte samma som telefon­numret, men det ger information om land och operatör. – Jämför med ett annat nummer som också finns på SIM‑kort, nämligen ICCID, och med IMEI, som identifierar telefonen. – För IMSI catcher, se falsk basstation.

[förkortningar på I] [mobilt] [ändrad 30 augusti 2017]

SIM

    1. – subscriber identity module – SIM-kort – kort som måste finnas i mobiltele­foner för att man ska kunna ringa. (Man kan dock ringa nödsamtal till 112 på mobil­tele­foner utan SIM-kort.) – Tele­fon­numret och abonnemanget i mobil­tele­foner är knutna till SIM‑kortet. Ett SIM‑kort innehåller abon­nent­ens tele­fon­nummer och annan information som nätet behöver. Det brukar också användas för att lagra använd­arens telefonlista och annan person­lig informa­tion. SIM-kort kan också användas i bärbara datorer för data­kommu­nika­tion över mobil­nätet och i fasta mottag­are för bred­band över mobil­nätet. – Varianter:
      • – ”Ur-SIM”: De första SIM-korten kom 1991, och var stora som kredit­­kort. De ersattes snabbt av mini‑SIM;
      • Mini-SIM: Kallas oftast bara för SIM, eftersom det fort­far­ande är den vanligaste storleken: 25⨯15 milli­meter;
      • Mikro-SIM: Hälften så stora som mini‑SIM, alltså 12⨯15 milli­meter. Formatet fast­ställdes 2003. De första produkt­erna med mikro‑SIM var Apples iPad och ver­sion 4 av iPhone;
      • Nano-SIM: Mått 12,3⨯8,8 millimeter, tjocklek 2/3 milli­meter. Formatet utvecklades av Apple, och fast­ställdes 2012 som standard av Etsi. In­tro­du­ce­rades 2013 i iPhone 5;
      • – se Apple SIM och eSIM samt soft SIM

    – En genomgång av SIM-kortens generationer med avbildningar finns på branschorganisationen GSMA:s webbsidor (länk, se sidan 5). – SIM ska inte förväxlas med SIMM;

  1. – kortform av simulerad, simulering: en sim är en värld eller en figur som påminner om något som finns, eller skulle kunna finnas, i den fysiska världen, men som bara existerar på dator­skärmen;
  2. – se security information management.

[förkortningar på S] [it-säkerhet] [mobilt] [sim] [virtuell verklighet] [ändrad 30 augusti 2017]