(planned obsolescence) – avsiktlig förkortning av en produkts användbara livslängd. Detta är något som tillverkare gör, eller påstås göra, för att kunna sälja nya produkter. Det kan göras på två sätt:
- – sämre kvalitet än vad som skulle vara tekniskt och ekonomiskt möjligt. Produkterna går sönder i förtid och måste bytas ut. Känt exempel: glödlampor (av den gamla sorten med glödtråd);
- – nya funktioner, egenskaper och format. Det blir med tiden svårt eller omöjligt att hitta tillbehör och reservdelar; formgivningen blir omodern.
– Inom it kan det vara svårt att avgöra vad som är planerad föråldring, eftersom den tekniska utvecklingen (till exempel Moores lag) gör det nödvändigt att konstruera om hårdvara, program, datalagring och datakommunikation med täta mellanrum. Gammal utrustning blir därför ofta i praktiken oanvändbar, även om den fortfarande fungerar rent tekniskt. – Det engelska uttrycket planned obsolescence kommer från en skrift från 1932 av amerikanen Bernard London (se Wikipedia), som föreslog planerad föråldring som ett sätt att få slut på depressionen genom att öka konsumtionen. Liknande tankar hade framförts tidigare, men inte under det namnet. Uttrycket blev omtalat genom boken The waste makers (1960, Skrotmakarna, 1961) av amerikanen Vance Packard (se Wikipedia). – Kallas på svenska också för planerat åldrande eller planerat föråldrande. (Ordet inkurans för obsolescence förekommer också. Men det betyder närmast osäljbarhet.)
[produkter och tjänster] [ändrad 7 april 2023]