persistent identifikator

(persistent identifier) – id-nummer eller namn som identifierar ett objekt under hela dess livstid, även om det flyttas. Används bland annat i arkiv och på bibliotek. En persistent identifikator beskriver därför inte objektet genom att beskriva var det finns eller hur man hittar det (som en webbadress) utan är knutet till objektet som sådant, som ett personnummer.

namnrymd

(namespace) – även namnrum – mängden av namn som finns och kan finnas i ett namngivningssystem, förutsatt att man följer de regler och begränsningar som finns. Termen används om namngivning i filsystem och andra tekniska system. Tre vanliga begränsningar är att samma namn inte får förekomma två gånger, att namnets längd är begränsad och att teckenuppsättningen är begränsad. Att samma namn inte får förekomma två gånger gäller ofta bara i samma underavdelning av systemet (samma katalog). I en namnrymd ska varje fullständigt namn (ett fullständigt namn anger också objektets plats i helheten) vara unikt, det vill säga att det får inte finnas två identiska namn. webbadresser (url:er) och e-postadresser ingår i namnrymder. Ordet används även utanför datatekniken när det gäller systematisk namngivning. Personnummer är till exempel en namnrymd, Linnés latinska namn på djur och växter är en annan.

magnetlänk

(magnet link) – sätt att hänvisa till filer på internet utan att ange någon webbadress (url). Magnetlänkar används för spridning (fildelning) av musik, filmer och program på internet som alternativ till Bittorrent med varianter. En magnetlänk innehåller en matematisk förkortning (kondensat eller hash) av innehållet i den fil som den länkar till. Den som vill hämta filen gör en sökning bland andra användare i samma fildelningsnätverk, och ifall någon har den eftersökta filen kan den sedan laddas ner direkt från den som har den. Tekniken möjliggör ett mycket decentraliserat nätverk för fildelning, vilket gör det svårt att kartlägga deltagarna.

intern länk

länk som går till en annan plats i samma dokument. En intern länk innehåller inte en komplett webbadress (url), utan hittar den anropade sidan med hjälp av en databas. Interna länkar kan alltså bara användas ifall publiceringssystemet kan hantera dem. Alternativet är externa länkar som går till andra dokument.

föräldralös sida

(orphan page) – även: olänkad sida) – webbsida som ingen annan webbsida länkar till. För att komma till en föräldralös sida måste man alltså känna till dess webbadress (url), eftersom det inte går att ”klicka sig” fram till den. (Jämför med återvändssida.)

ed2k

länkformat för filer (musik, video) som ska hämtas från internet, utvecklat för fildelningsprogrammet Edonkey. En ed2k-länk ersätter http i en webbadress (url), följs av adressen till en fil och visas som en länk på en webbsida. När en besökare på webbsidan klickar på länken skickas filen till besökaren.

dynamisk url

dynamic urlwebbadress (url) till en dynamisk webbsida – en webbsida som skapas i det ögonblick den hämtas med ledning av informationen i webbadressen. Webbadressen är alltså inte adressen till ett redan existerande dokument, utan en instruktion till webbservern att sätta ihop ett dokument genom att sammanställa data från databaser och att sedan leverera resultatet till användaren. Alltså en fråga till en databas. Ett enkelt exempel är webbadresserna för sökningar med Google. Ofta, men inte alltid, kan man känna igen dynamiska url:er på att de innehåller tecken som ? och &, $, +, =, % eller förkortningen cgi. Enklare sökmotorer (inte Google) undviker att indexera sidor med dynamiska url:er, eftersom sidorna förändras hela tiden.

hänvisnings-url

(referring url) – webbadress (url) som används i ett it-system för att begränsa åt­komsten till vissa webb­sidor. – Sys­temet fungerar så att den som vill kunna göra affärer genom ett företags webb­sida först måste registrera sin egen webbsida hos före­taget. Det är kundens webbsidas url som kallas för hän­vis­nings-url. Webb­före­tagets webbsida släpper bara in kunder från en registre­rad url. Det fungerar därför att webb­servern kan avläsa vilken webb­sida besökaren närmast kommer från. Besökaren måste alltså gå direkt från sin hän­vis­nings-url till webb­före­tagets webbsida, annars blir hon inte insläppt. Detta kan kom­plett­e­ras med an­vändar­namn och lösenord.

autoförslag

(auto-completion, typeahead) – funktion som gissar hur an­vänd­aren tänker avsluta en på­börjad webb­adress eller annan text. –– Ett eller flera förslag visas intill fältet där man fyller i texten. An­vänd­aren kan välja ett förslag genom att markera det och trycka på retur. Om inget av för­slagen passar fort­sätter an­vänd­aren att skriva. Förslagen kan hämtas från webb­läs­arens historik över webb­sidor som an­vänd­aren tidigare har besökt eller från en server. –– Läs också om T9, pre­diktiv text­in­mat­ning och in­kre­ment­ell sökning. –– Jäm­för med formu­lär­data.