porrutpressning

krav på pengar riktat till en person som påstås ha tittat på pornografi på internet och därmed ska ha brutit mot upphovsrätten. – Sådana krav skickas i stor skala i formellt lagliga former av mindre nogräknade juristfirmor på uppdrag av mer eller mindre hemlighetsfulla företag. Uträkningen är att många kommer att betala, vare sig de har tittat på porr på internet eller inte, hellre än att bli dragna inför domstol och bli utskämda. I Sverige finns det hittills (april 2020) inga fall där någon som har utsatts för porrutpressning men som har vägrat betala verkligen har dragits inför domstol. – Bakgrunden är att upphovsrättshavarna har en förteckning över IP‑adresser till datorer som har, eller påstås ha, laddat ner pornografi från upphovsrättshavarens sajt. Lagen IPRED ger upphovsrättshavaren rätt att kräva att internetoperatörerna lämnar ut namn och adress till de kunder som har de IP‑adresser som upphovsrättshavaren uppger. Upphovsrättshavaren kan sedan skicka kravbrev till de kunderna. – Det har påpekats att det bara är upphovsrättshavare som har denna lagliga rättighet. Den som utsätts för förföljelse och hot i form av anonyma mejl har inte rätt att få ut avsändarens IP‑adress. – Se artikel om porrutpressning från april 2020 av professor Mårten Schultz: länk. – Jämför med sextortion och hämndporr.

[bluff och båg] [it-relaterad brottslighet] [upphovsrätt] [ändrad 21 april 2020]

Dreamfilm

en svensk webbsajt som har fildelat filmer utan tillstånd, och vars utgivare i januari 2019 dömdes att betala sammanlagt 650 000 kronor i ersättning och skadestånd till Svensk Filmindustri, SF. – Fyra personer har dessutom tidigare dömts till fängelse i sex till tio månader för Dreamfilms verksamhet (se PRV:s webbsidor). Domänen dreamfilm.se drogs också in. – SF stämde Dreamfilm för att sajten under 2013—2015 hade fildelat sammanlagt 45 filmer utan tillstånd (genom så kallad fulströmning). Tv‑serien Maria Wern togs till grund för SF:s anspråk på ungefär 9,9 miljoner kronor i ersättning för det olovliga utnyttjandet av verket och skadestånd. Skuldfrågan var uppenbar, men i tingsrätten sänktes ersättningen till en miljon kronor plus 50 000 kronor i skadestånd. Hovrätten höjde ersättningen till fyra miljoner, men beviljade inget skadestånd. I januari 2019 sänkte Högsta domstolen ersättningen till 400 000 kronor plus 250 000 kronor i skadestånd till SF. – Domen, som är prejudicerande, ses som ett underkännande av filmbolagens högt tilltagna beräkningar av vad de förlorar på piratkopiering. – Se artikel av professor Mårten Schultz. Högsta domstolens domslut finns på denna länk. – IDG:s artiklar om Dreamfilm: länk.

[pirat] [rättsfall] [upphovsrätt] [ändrad 25 augusti 2020]

Ändrade mediegrundlagar

ändringar i Tryckfrihetsförordningen (TF) och Yttrandefrihetsgrundlagen (YTF), baserade på utredningen SOU 2016:58. Utredningens förslag fick hård kritik. Förslaget i slutlig form (se denna länk), som är en grundlagsändring, röstades igenom i riksdagen den 30 maj och 14 oktober 2018, alltså med val emellan, och gäller sedan den 1 januari 2019. Ändringarna innebär bland annat:

  • – begränsning av det juridiska ansvaret för ansvarig utgivare när det gäller material som publicerats på webben och som har varit publicerat i mer än ett år (se också evigt utgivarskap);
  • – ansvariga utgivarens juridiska ansvar för inlägg i kommentarsfält regleras;
  • – publicering av känsliga uppgifter från register i sökbar form, till exempel kreditupplysningar eller uppgifter ur belastningsregistret, ska inte längre skyddas av YTF (se till exempel Lexbase).

– Kritiken mot Ändrade mediegrundlagar gäller främst:

  • – att den ansvariga utgivaren har två veckor på sig, efter påpekande från justitiekanslern, att ta bort åtalbart material (till exempel hets mot folkgrupp) om materialet hade publicerats minst ett år tidigare. Det ger dels utrymme för manipulering av publiceringsdatum, dels möjlighet att låta de åtalbara texterna ligga ute i två veckor utan risk för påföljd. – Se krönika i Svenska Dagbladet av professor Mårten Schultz (länk).;
  • – att det blir möjligt att i vanlig lag förbjuda publicering av känsliga uppgifter. Detta riktar sig i praktiken mot sajter som Lexbase som samlar in domar från domstolar och publicerar dem utan bearbetning och kommentarer. Lagändringen innebär att sådana uppgifter bara ska få användas av professionella medieaktörer och i ”seriöst granskande journalistik”, vilket öppnar för godtycke.

– Förslaget har kritiserats av bland andra Advokatsamfundet (länk), Justitiekanslern (länk), Publicistklubben (länk), TU (Tidningsutgivarnalänk); Sverigedemokraterna begärde, utan resultat, folkomröstning (länk). – Se också sajten Stoppa grundlagsändringen (länk).

[lagar] [massmedier] [yttrandefrihet] [ändrad 5 september 2022]