Myndighetsdatalagen

föreslagen, men inte införd, lag om hur myndigheter ska hantera per­son­upp­gifter i it‑system. – Förslaget lades fram i april 2015 och fick hård kritik av viktiga remissinstanser, bland annat av Advokatsamfundet (länk), Datainspektionen (länk), Justitiekanslern och Säkerhets- och inte­gri­tets­skydds­nämnden (SIN). – Förslaget kom från en utredning som tillsattes 2011 för att formulera en­het­liga och övergripande bestämmelser för hur myndigheter får behandla personuppgifter. Ut­red­ningens slutbetänkande kan laddas ner från denna länk. Kritikerna ansåg att förslaget gav myn­dig­het­erna för stor frihet att själva avgöra vilka personuppgifter de skulle spara och för vilka ändamål per­son­upp­gift­erna skulle användas. Det gav därmed för lite skydd för medborgarnas personliga sfär. – Till stor del är förslaget över­spelat av EU:s Dataskyddsförordning.

[lagar] [personuppgifter] [politik] [5 april 2017]

finalitetsprincipen

(the finality principle) – principen att personuppgifter enbart får användas för de ändamål som angavs när de samlades in. Det förutsätts att den person som uppgifterna handlar om har gett sitt samtycke till att upp­gift­erna registreras och informerats om vad de ska användas till. Fi­nal­i­tets­prin­cipen de­fi­ni­e­ras i Personuppgiftslagen, PUL, paragraf 9, punkt d (se denna länk), fast den kallas inte för fi­nal­i­tets­prin­cipen. Den är hårdare reglerad i Dataskyddsförordningen, men inte heller där under det namnet. – Påpekande: i engelskspråkig juridik står finality också för principen att vissa domslut är definitiva, och därför inte får ändras eller upphävas genom utslag i andra instanser. Det kan också användas om principen att ett administrativt beslut inte får prövas i domstol förrän det har blivit fast­ställt i högsta administrativa instans.

[dataskyddsförordningen] [personuppgifter]