race to the bottom

tävling mot botten, kapplöpning mot botten, underbudspolitik – konkurrens i form av sänkta priser, skatter och avgifter när två eller flera aktörer försöker bjuda under varandra. Det är ofta underförstått att sådan konkurrens inte kan fortsätta hur länge som helst utan skadliga konsekvenser: man får helt enkelt inte in nog med pengar. – Uttrycket race to the bottom användes från början om hur amerikanska delstater försöker locka till sig företag genom att ha lägre företagsskatter och andra avgifter än andra delstater. Det förekommer också att man avskaffar eller släpper på lagar och bestämmelser om arbetarskydd och miljöskydd. – Race to the bottom kan ses som ett scenario i spelteori.

[företag och ekonomi] [spelteori] [8 april 2021]

tyngdlyftarspelet

(the weight-lifting game) – i spelteori: ett spel där två eller flera personer var för sig får välja mellan att försöka lyfta en tyngd tillsammans med de andra eller att avstå och låta den eller de andra försöka lyfta den själva (om de vill):

  • – om alla ställer upp på att försöka lyfta tillsammans får var och en av dem pluspoäng om de lyckas och minuspoäng om de inte kan lyfta tyngden tillsammans. Men var och en måste också betala en avgift för att få försöka (men den avgiften kan i vissa upplägg sättas till noll);
  • – om en eller flera försöker lyfta samtidigt som en eller flera avstår kan det gå på två sätt:
    • – den eller de som lyfter lyckas och får då poäng (med avdrag för deltagande), och den eller de som avstod får då också poäng;
    • – men om den eller de som lyfter misslyckas får alla minuspoäng;
  • – om alla avstår får de noll poäng.

– De som har tänkt ut tyngdlyftarspelet, som publicerades 2019, skriver att spelet matematiskt motsvarar alla de fem grundtyperna av spelteoretiska problem. Vilken av de fem grundtyperna som spelet motsvarar beror på antalet deltagare och poängsättningen för deltagande, lyckat lyft och misslyckat lyft. – Se denna artikel från brittiska Royal Society.

[spelteori] [29 november 2019]

Schellingpunkt

lösning på ett problem där två person måste komma överens om något utan att de kan kommunicera med varandra. – Schellingpunkter är de mest synliga eller mest uppenbara av flera alternativ. Exempel: du ska träffa någon i Göteborg ett visst datum, men du vet inte var ni ska mötas och inte heller klockslaget. Samma gäller för den andra personen. Båda försöker förutsäga hur den andra tänker, och hur den andra tror att de själva tänker. Trolig lösning: Göteborgs centralstation, informationsdisken, klockan 12. – Teorin om Schellingpunkter räknas som spelteori, men problemen går ofta inte att lösa med formella metoder. Teorin utvecklades av i boken The strategy of conflict (1960) av amerikanen Thomas Schelling (1921–2016, se Wikipedia), mottagare år 2005 av Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne (länk). Schellingpunkter kallas också för focal points. – Läs också om Nashjämvikt.

[spelteori] [ändrad 29 september 2021]