teori om hur man väljer bästa handlingsalternativet gentemot en eller flera andra aktörer. Ofta handlar det om ifall man ska utgå ifrån att den andra parten är hederlig, hjälpsam och uppriktig eller ohederlig, smitare och bluffare. – Spelteori kan tillämpas på sällskapsspel, där reglerna är fasta och antalet möjligheter är begränsat, men teorin har redan från början främst gällt ekonomiskt beteende samt politisk och militär strategi. – Det klassiska exemplet på spelteori är fångens dilemma. Ett annat är middagsätarens dilemma. Ett spel som ger intressanta resultat är ultimatumspelet. Se också Nash‑jämvikt och allmänningens tragedi. – Spelteori används inom marknadsekonomisk analys, men teorin blev först känd som militärstrategiskt verktyg under det kalla kriget. Som upphovsmän räknas John von Neumann† och Oscar Morgenstern (se Wikipedia). – Spelteoretiska hypoteser har med it kunnat testas genom simulering i stor skala. Det anordnas tävlingar där olika spelteoretiska strategier tävlar mot varandra. – På senare år har psykologiska experiment i grupper visat att ekonomins spelteori inte alltid kan förutsäga mänskligt beteende. Människor väljer inte alltid det alternativ som ger högst ekonomisk utdelning: de drar sig hellre ur en transaktion än de finner sig i att bli orättvist behandlade, även om de förlorar pengar på kuppen. Spelteoretiska försök visar också att människor har svårt att acceptera folk som åker snålskjuts på andra, och därför vill avskräcka dem, även om det kostar. Självkänsla och rättvisa verkar vara viktigare än ekonomisk vinst. – På engelska: game theory.
[psykologi] [spelteori] [ändrad 12 januari 2020]