spelteori

teori om hur man väljer bästa handlingsal­ter­na­tivet gentemot en eller flera andra aktörer. Ofta handlar det om ifall man ska utgå ifrån att den andra parten är hederlig, hjälpsam och uppriktig eller oheder­lig, smitare och bluffare. – Spel­teori kan tillämpas på sällskaps­spel, där reglerna är fasta och antalet möj­lig­heter är begränsat, men teorin har redan från början främst gällt ekonomiskt beteende samt politisk och militär strategi. – Det klassiska exemplet på spel­teori är fångens dilemma. Ett annat är middagsätarens dilemma. Ett spel som ger intres­santa resultat är ultimatumspelet. Se också Nash‑jäm­vikt och allmän­ning­ens tragedi. – Spelteori används inom mark­nads­eko­no­misk analys, men teorin blev först känd som militärstrategiskt verktyg under det kalla kriget. Som upphovsmän räknas John von Neumann† och Oscar Morgen­stern (se Wikipedia). – Spelteore­tiska hypoteser har med it kunnat testas genom simulering i stor skala. Det anord­nas tävlingar där olika spelteoretiska strategier tävlar mot varandra. – På senare år har psyko­log­iska experi­ment i grupper visat att ekonomins spelteori inte alltid kan förutsäga mänsk­ligt bete­ende. Människor väljer inte alltid det alter­na­tiv som ger högst ekonomisk utdelning: de drar sig hellre ur en trans­aktion än de finner sig i att bli orättvist behandlade, även om de förlorar pengar på kuppen. Spelteoretiska försök visar också att människor har svårt att accep­tera folk som åker snålskjuts på andra, och därför vill avskräcka dem, även om det kostar. Självkänsla och rättvisa verkar vara viktig­are än ekonomisk vinst. – På engelska: game theory.

[psykologi] [spelteori] [ändrad 12 januari 2020]