kortform av buckminsterfullerene – en kolmolekyl med atomer som hänger ihop i sexkantiga mönster, som hönsnät. – Fullerener kan vara formade som bollar (buckyballs), kemiskt kända som C‑60, där bindningarna bildar samma mönster som sömmarna på en fotboll. Det finns också långa rör, som påminner om rullar av hönsnät, så kallade nanotuber. Nanotuber kan bli så långa att enskilda molekyler kan ses i mikroskop. Fullerener kan också forma stora platta sjok, grafen. – Fullerener förekommer i naturen, grafit (kolet i blyertspennor) är till exempel massor av lager av grafen. Buckytuber förekommer i vanligt sot. Men fullerener upptäcktes inte förrän 1985 av Robert Curl, Harold Kroto och Richard Smalley, som 1996 belönades med Nobelpriset i kemi (länk). – Fullerenerna har lovande egenskaper: de är extremt hållbara, leder elektricitet bra och snabbt, väger lite och kan, om man tillsätter andra atomer (dopar) fungera som halvledare. Det experimenteras med att använda dem som elektroniska komponenter, i bildskärmar och som fibrer i extremt starka material. Det finns dock farhågor om hälsorisker, till exempel att nanotuber kan tränga in i kroppen på samma sätt som asbestfibrer. (Läs om grey goo och buckyjunk.) – Fullerener är uppkallade efter den amerikanska arkitekten Buckminster Fuller (se Wikipedia), som konstruerade en klotliknande byggnad, den geodesiska kupolen, som bärs upp av ett fackverk med samma struktur som en buckyball. – Läs också om silicen och stanen.
[forskning] [material] [ändrad 8 maj 2019]