- – (optical character recognition, förkortat OCR, på svenska också optisk teckenigenkänning eller optisk läsning) – teknik för omvandling av tryckt eller handskriven text till text som kan behandlas av en dator. – Maskinläsning kom i bruk på 1960‑talet för datoriserad hantering av checkar, inbetalningskort och liknande. Det fungerade då bara med speciella typsnitt som minskade risken för felläsning. Sådana typsnitt, som det elefantsjuka Data 70 (se länk) och det snarlika typsnittet Computer (länk), blev snabbt ett slags kännetecken för datorteknik, och användes i många år i rubriker och på bokomslag som inte alls var avsedda för maskinläsning, men som handlade om datorer. Med åren blev typsnitt som utvecklades för maskinläsning mer och mer lika vanliga typsnitt, till exempel OCR‑B (länk). (Å andra sidan har den koreanska formgivaren Sang Mon utvecklat typsnitt som ska vara oläsliga för maskinläsning, se denna länk.) Men på 1970‑talet uppfann Ray Kurzweil en maskinläsningsteknik som klarade alla vanliga typsnitt. Nu finns det program för maskinläsning som kan köras på vilken persondator som helst, och även handskriven text kan läsas med varierande grad av framgång. – Jämför med teckenigenkänning;
- – om datorer: inläsning av information som tillhandahålls i en form som datorer, men inte nödvändigtvis människor, kan tolka. Välkänt exempel: streckkod. Maskinläsbar information är information som datorn kan exekvera som programkod eller behandla i ett program.
[informationsinsamling] [språkteknik] [typografi] [ändrad 30 januari 2020]