Ord och uttryck i it-branschen
Artiklar som i IDG:s ordlista helt eller delvis handlar om standarder med anknytning till it. Kategorin standarder har underavdelningen RFC.
informell benämning på ISO/IEC 8859-10, en teckenkodning avsedd för de nordiska språken och flera andra språk. Alltså danska, färöiska, isländska, norska och svenska samt estniska, finska, grönländska, irländska (gaeliska), litauiska, samiska och slovenska. Den kan också användas för engelska och tyska. – Latin‑6 utvecklades bland annat för att ersätta Latin‑4, men det sammanfaller till stor del med Latin‑7. – Mer i Wikipedia.
[standarder] [tecken] [ändrad 20 augusti 2020]
informell beteckning på en standard för kodning av arabiska bokstäver och andra tecken. Den används för det arabiska språket, men den saknar en del tecken som används i persiska och urdu, som använder varianter av det arabiska alfabetet. Den formella beteckningen på standarden är ISO/IEC 8859‑6. (Ordet Latin i Latin/Arabic anknyter till den serie med standarder som brukar kallas för Latin‑1, Latin‑2 och så vidare.) – Läs mer i Wikipedia.
[standarder] [tecken] [ändrad 8 november 2019]
informell benämning på teckenkodningen Latin/Turkish.
– se Latin/Cyrillic.
en sällan använd kodning för språk som använder det kyrilliska alfabetet. Alltså bulgariska, makedonska, ryska, serbiska och belarusiska (vitryska). Det kunde också under Sovjettiden användas för ukrainska. Det är fortfarande en standard med beteckningen ISO/IEC 8859‑5. Men den har i stor utsträckning ersatts av andra kodningar, bland annat sådana som är baserade på Unicode. (Ordet Latin i Latin/Cyrillic anknyter till den serie standarder som brukar kallas för Latin‑1, Latin‑2 och så vidare.) – Mer i Wikipedia.
[standarder] [tecken] [ändrad 18 december 2019]
vanligt namn på en äldre standard för kodning av bokstäver och andra tecken från språken i Baltikum (alltså estniska, lettiska och litauiska) samt grönländska och samiska. Den har till stor del trängts undan av Latin‑6 och kodningar baserade på Unicode. – Latin‑4 heter officiellt ISO/IEC 8859‑4, och kodas med åtta bitar. Standarden kallas ibland för ”Northern European”, och den har alla bokstäver som används i danska, norska och svenska (men Latin‑1 och Latin-6 är lämpligare för de tre språken). Det är ett alternativ till den vanligaste kodningen för språk som använder det latinska alfabetet, alltså Latin‑1, som saknar en del tecken som finns i Latin‑4. – Läs mer i Wikipedia.
[standarder] [tecken] [ändrad 19 augusti 2020]
vanligt namn på en standard för kodning av bokstäver och andra tecken från maltesiska och esperanto. – Latin‑3 användes från början också för turkiska, men för turkiska används numera kodningen Latin‑9. – Latin‑3 heter officiellt ISO/IEC 8859‑3, och kodas med åtta bitar. Det är ett alternativ till den vanligaste kodningen för språk som använder det latinska alfabetet, nämligen Latin‑1, som saknar en del tecken som finns i Latin‑3. Men eftersom det är relativt få som skriver på maltesiska och esperanto börjar kodningen bli ovanlig, och den ersätts allt mer med kodningar baserade på Unicode. – Läs mer i Wikipedia.
[standarder] [tecken] [ändrad 11 oktober 2016]