överenskomna gemensamma regler för beskrivning, utformning och framställning av en produkt eller tjänst:
- – en formell standard har antagits av en organisation;
- – en informell standard har uppstått genom att en viss produkt, tjänst eller ett format har blivit dominerande. (Excel för kalkylark är exempel på en informell standard.)
– Standarder kan, förutom en produkts eller tjänsts utformning, gälla sådant som terminologi, måttenheter och symboler. Syftet med standarder är att minska onödiga variationer i utförande av komponenter, reservdelar och tillbehör och att underlätta utbyte av information, till exempel ritningar. – Skillnaden mellan standard och specifikation är inte skarp. En specifikation är alltid en beskrivning av en produkt eller del av en produkt. Specifikationer kan fastställas av företag eller branschorganisationer och är ofta mer detaljerade än standarder. Förenklat kan man säga att produktstandarder anger vilka värden som ska fyllas i (parametrar), medan en specifikation anger precisa värden (argument). En del standarder kan vara lika detaljerade som specifikationer. Ibland utvecklas en specifikation av ett företag som sedan överlåter den till en standardiseringsorganisation som gör om den till standard. Standarder får användas fritt (men dokumentationen av standarden kan kosta). – Standarder fastställs bland annat av ANSI, IEEE, internets tekniska ledningsorgan IETF (se RFC), International organization for standards, ISO, Internationella teleunionen, ITU, amerikanska NIST och i Sverige av SIS (sis.se).
[produkter och tjänster] [standarder] [ändrad 21 januari 2019]