Internationella standardiseringsorganisationen, International organization for standardization – ett internationellt organ för industriella och kommersiella standarder. – ISO grundades 1947 och består av nationella standardiseringsorgan i över 160 länder samt representanter för några storföretag. ISO räknar sig inte som ett mellanstatligt samarbete, utan som en oberoende organisation. – Notera att ISO är en pseudoförkortning. Den valdes eftersom det inte gick att hitta en förkortning som passade på flera språk. (Det svenska namnet är troligen valt i efterhand för att passa till ISO.) – Se iso.org. – Med ISO/IEC betecknas standarder som ISO publicerar gemensamt med International electrotechnical commission, IEC (iec.ch).
[iso] [organisationer] [pseudoförkortningar] [14 mars 2022]
(risk appetite) – den nivå av risktagande som en organisation anser sig kunna acceptera innan den sätter in motåtgärder. – Termen riskaptit är definierad i standardiseringsorganisationen ISO:s standard Risk management (ISO 31000:2018) – se ISO:s webbsidor.
[riskhantering] [9 maj 2021]
en standard för efterlevnad av EU:s dataskyddsförordning. Version 27701:2019 publicerades i augusti 2019 av den internationella standardiseringsorganisationen ISO – se ISO:s webbsidor.
[iso] [personuppgifter][29 november 2019]
överenskomna gemensamma regler för beskrivning, utformning och framställning av en produkt eller tjänst:
- – en formell standard har antagits av en organisation;
- – en informell standard har uppstått genom att en viss produkt, tjänst eller ett format har blivit dominerande. (Excel för kalkylark är exempel på en informell standard.)
– Standarder kan, förutom en produkts eller tjänsts utformning, gälla sådant som terminologi, måttenheter och symboler. Syftet med standarder är att minska onödiga variationer i utförande av komponenter, reservdelar och tillbehör och att underlätta utbyte av information, till exempel ritningar. – Skillnaden mellan standard och specifikation är inte skarp. En specifikation är alltid en beskrivning av en produkt eller del av en produkt. Specifikationer kan fastställas av företag eller branschorganisationer och är ofta mer detaljerade än standarder. Förenklat kan man säga att produktstandarder anger vilka värden som ska fyllas i (parametrar), medan en specifikation anger precisa värden (argument). En del standarder kan vara lika detaljerade som specifikationer. Ibland utvecklas en specifikation av ett företag som sedan överlåter den till en standardiseringsorganisation som gör om den till standard. Standarder får användas fritt (men dokumentationen av standarden kan kosta). – Standarder fastställs bland annat av ANSI, IEEE, internets tekniska ledningsorgan IETF (se RFC), International organization for standards, ISO, Internationella teleunionen, ITU, amerikanska NIST och i Sverige av SIS (sis.se).
[produkter och tjänster] [standarder] [ändrad 21 januari 2019]
en aldrig införd men planerad standard för kodning av det indiska devanagari-alfabetet (som används bland annat i sanskrit och hindi). Kodning av devanagari definieras däremot i Unicode. – Mer i Wikipedia.
[aldrig realiserad] [iso] [tecken] [ändrad 16 december 2019]