CD-ROM

CD för datalagring. – Förkortningen står för compact disc read‑only memory. Oftast räcker det med att säga och skriva CD. – En CD‑ROM är strukturerad på ett annat sätt än en musik‑CD. Om man spelar in musik på en CD‑ROM är det därför inte säkert att musiken går att spela upp på en CD‑spelare för musik, särskilt om spelaren är gammal. Datorer brukar däremot klara både CD‑ROM och musik‑CD. – Läs också om ISO‑avbild.

[förkortningar på C] [optiska diskar] [ändrad 29 januari 2019]

förfalskning

(counterfeit recording) – något som utges för att vara äkta vara, men som är en kopia som gjorts utan tillstånd. Detta enligt upphovs­rätts­organisationen RIAA:s terminologi. Ofta en cd eller dvd med inspelad musik respektive film, men det kan också vara kopior av andra märkesprodukter, som kläder. Köparen tror, eller låtsas tro, att hon köper en originalprodukt. Fodral och omslag är kopior av originalet. – Förfalskningar ska skiljas från piratutgåvor, som inte utges för att vara originalprodukter. – När det gäller musik och filmer brukar musiken eller filmen vara ”äkta”, det vill säga kopierade från den äkta förlagan, men detta har gjorts utan tillstånd av den som äger upphovsrätten. (Men se Sweding.)

CD

  1. – compact disc – digital optisk disk, från början avsedd för musik. Det var den första optiska disken som fick stor spridning, och den kom före DVD. Standarden för CD presenterades 1979. CD används för musik, data och fotografier, men på grund av begränsat utrymme inte för filmer. – CD som används för datalagring kallas för CD‑ROM, men oftast räcker det med att kalla dem för bara CD. – Undvik att skriva CD‑skiva, skriv bara till exempel ”en CD”. För stavningen (disc eller disk), se disk. – Se också vad Datatermgruppen (se länk) skriver. – För CD som man för eget bruk kan lagra data eller musik på (”bränna”), se CD‑R, CD‑RW, CD+R och CD+RW;
  2. collision detection – se kollision.

[cd] [förkortningar på C] [nätverk] [optiska diskar] [ändrad 29 januari 2019]