Schrems II

benämning på EU‑domstolens utslag som säger att avtalet Privacy shield† inte ger tillräckligt skydd för personuppgifter som skickas från EU‑länder till USA. – Utslaget (se denna länk) kom i juli 2020. Benämningen Schrems II syftar på österrikaren Maximilian Schrems, som drev ett rättsfall mot Facebook, där han, med utgångspunkt från EU:s Dataskyddsförordning, hävdade att Facebook inte hade rätt att överföra hans personuppgifter till USA: USA hade, ansåg han, trots Privacy shield, inte tillräckligt skydd för personuppgifterna. EU‑domstolen gick alltså på hans linje. – Schrems II får betydande konsekvenser för företag och andra organisationer (personuppgiftsansvariga) i EU: om de alls överför personuppgifter till USA kan de inte längre räkna med att de efterlever Dataskyddsförordningen om de tillämpar Privacy shield. De måste själva förvissa sig om att de gör rätt. Detta gäller inte minst användning av molntjänster, som ju ofta lagrar data i USA – även om dessa data inte är avsedda för mottagare i USA. – I november 2020 antog Europeiska dataskyddsstyrelsen, EDPB, rekommendationer om åtgärder för dataskydd när data exporteras från EU – se edpb.europa.eu…. – IDG:s artiklar om Schrems II: länk. – Schrems I är EU‑domstolens beslut från 2015 som underkände avtalet Safe harbor†.

[lagar] [molnet] [personuppgifter] [rättsfall] [ändrad 23 november 2020]

Safe harbor

avskaffat: regler som EU och USA tidigare hade kommit överens om för skyddad datalagring; före­tag eller tjänst som tillämpar de reglerna. Benämningen kan översättas med säker lagringsplats, säker tillflykt. – Avtalet om Safe harbor förklarades ogiltigt i september 2015 av EU‑domstolen, eftersom det inte uppfyllde EU:s krav på data­skydd (se pressmeddelande: länk). EU‑domstolens beslut blev känt som Schrems, numera Schrems I, efter den österrikiska aktivisten Maximilian Schrems, som tog initiativet till rättsfallet. – EU‑länderna behöver alltså inte längre tillämpa avtalet om Safe harbor. Ett av problemen är att USA:s lagar om dataskydd bara gäller för amerikanska medborgare. – Reglerna var till för amerikanska före­tag som hade behov av att följa EU:s lagar om skydd för personlig integritet. De utformades av USA:s handelsdepartement i samråd med EU. Regelverket kallades vanligtvis för Safe harbor även på svenska. (Brittisk stavning: Safe harbour.) – Se Integritetsskyddsmyndighetens webbsidor (borttaget) och USA:s handelsdepartements webb­sidor (länk). – Safe Harbor ersattes av Privacy Shield†, som i juli 2020 även det underkändes av EU-domstolen (se Schrems II).

[dataskydd] [inaktuellt] [it-säkerhet] [politik] [rättsfall] [ändrad 19 september 2020]