we.trade

ett konsortium som ska använda distribuerade liggare (blockkedjor) i eko­no­miska transaktioner. Målgruppen är små och medelstora företag. we.trade använder tekniken Hyperledger fabric (hyperledger.org), utvecklad av Linux Foundation, i ett utförande från IBM. Konsortiet, som grundades i januari 2017, består i december 2017 av nio europeiska banker, däribland Nordea (se press­med­del­ande) samt IBM. we.trade hette först Digital trade chain, men namnet ändrades i oktober 2017. – Se we‑trade.com.

[betalningar] [blockkedjor] [organisationer] [5 december 2017]

bevis på arbete

(proof-of-work, PoW) – krav på att en dator som begär tillgång till en resurs i ett it‑system ska utföra en viss beräkning och redovisa korrekt resultat för att den ska få tillgång till resursen. Det är ett sätt att försvåra data­intrång och andra attacker, och det kan också användas mot spam. I blockkedje‑baserade system som bitcoin används bevis på arbete som ett sätt att avgöra vem som ska få blockbelöningen – se också bevis på insats (proof-of-stake, PoS), bevis på auktoritet (proof-of-authority, PoA) och proof-of-burn. – Beräk­ningen ska vara måttligt svår att utföra (utom i blockkedjor, där den blir svårare och svårare med tiden), eftersom även datorer med legitima ärenden ska ha möjlighet att utföra den på rimlig tid. En an­grip­are som en spammare kommer däremot troligen att strunta i beräkningen och helt enkelt hoppa över den aktuella mottagaren; för en angripare som gör en DDoS-attack blir det sammanlagt många beräkningar, vilket kan göra attacken alltför resurskrävande och långsam. – Skillnaden mot robot­filter (captcha) är att bevis på arbete utförs automatiskt av en dator, medan ett robotfilter är en uppgift som ska lösas av en människa.

[blockkedjor] [it-säkerhet] [proof of] [ändrad 26 mars 2018]

distribuerad liggare

(distributed ledger) – förteckning över händelser, fördelad i identiska exemplar på många datorer. Syftet är att göra det omöjligt att radera eller förvanska informationen utan att det upptäcks. Varje post i liggaren förses med en elektronisk signatur av den som lägger till posten, och varje dator som sedan sparar ett identiskt exemplar av liggaren med den nya posten tillagd förser den dessutom med sin egen elektroniska signatur. Det gör det praktiskt taget omöjligt att framställa en förfalskad version av ligg­a­ren, eftersom liggaren finns i många exemplar som har med sig dess hela historia: varje tillägg, strykning och ändring har försetts med elektronisk signatur av många datorer. För att verifiera en betalning skickar man en förfrågan till några av de datorer som har kopior av liggaren. – Det mest kända exemplet på distribuerade liggare är block­kedjan, som först användes i kryptovalutan bitcoin. – Betalningar är den mest kända tillämpningen av distribuerade liggare, men från mitten av 2010-talet används det för många slags information som måste skyddas från förfalskningar, till exempel skriven text.  Se liggare och jämför med logg.) – Ingående artikel om fyra decenniers akademisk forskning som är grunden till bitcoin och distribuerade liggare, se denna länk.

[kryptovalutor] [blockkedjor] [ändrad 6 september 2017]

liggare

(ledger) – förteckning över händelser skrivna i den ordning de inträffar. Ofta: lista över ekonomiska transaktioner eller andra transaktioner. Tillförlitliga liggare är nödvändiga i alla system som hanterar betalningar och andra transaktioner. Den kronologiska ordningen är dels praktiskt betingad – händelserna skrivs upp när de inträffar i tur och ordning –, dels ett sätt att försvåra manipulation i efterhand. – I bokföring talar man om huvudbok (general ledger). En huvud­bok innehåller alla företagets transaktioner ordnade efter konto, och för varje konto i tidsordning. – En liggare i allmän betydelse är samma sak som en logg, ett ord som först användes till sjöss. – Block­kedjor kan ses som ett slags liggare, se distribuerad liggare. – Ordet: En liggare var från början en bok som låg uppslagen hela tiden för att man lätt skulle kunna skriva i den.

[betalningar] [ändrad 29 maj 2017]

Corda

projekt som utvecklar en standard för distribuerade liggare. Alltså ett sätt att dokumentera och verifiera transaktioner så att det i praktiken blir omöjligt att förfalska information om dem. Detta uppfattades som om Cordas teknik var baserad på blockkedjor. – Utvecklingen av Corda inleddes 2016 och stöds av ett internationellt konsortium av 73 banker, finansföretag och försäkringsbolag. Samarbetet bygger på tanken att ingen vinner på att varje företag utvecklar en egen version av den dis­tri­bu­erade liggaren. Utvecklingsarbetet görs av det amerikanska företaget R3 (länk). Resultatet ska offentliggöras med öppen källkod. – I början av 2017 ”avslöjades” det att Corda inte använder riktig block­kedje­teknik, vilket Corda besvarade med att organisationen aldrig hade påstått det – se till exempel denna artikel.

[betalningar] [blockkedjor] [it-säkerhet] [ändrad 27 maj 2017]

blockkedja

(block chain) – en komplett, distribuerad lista, uppdelad i block, över transaktioner som berör ett digitalt objekt. – Att listan (en liggare) är distribuerad innebär att den finns i identiska exemplar på många datorer. Att den kallas för kedja beror på att den är indelad i delar, block, där varje nytt block innehåller ett kondensat (hash) av det föregående blocket. (Jämför med sidorna i en kassabok, där varje ny sida börjar med summan av transaktionerna på den föregående. I en blockkedja är matematiken mer avancerad.) Varje dator signerar med sin elektroniska signatur. – Syftet är att det ska vara omöjligt att förfalska informationen. Varje ny transaktion måste nämligen godkännas av ett antal datorer i blockkedjans nätverk. De har redan block­kedjan med alla tidigare transaktioner, och kan därför kontrollera att inga värden har ändrats sedan sist. De kan också kontrollera att den som gör transaktionen har rätt att göra det. Om allt stämmer godkänner de trans­aktionen och lägger den till listan (det aktuella blocket). – Blockkedjan skapades som en del av den virtuella valutan bitcoin. Alla betalningar med bitcoin re­gi­stre­ras permanent i en blockkedja för varje värdebärare. (Värdebäraren är den sifferserie som anger ett bestämt belopp i bitcoin.) Blockkedjan följer med siffer­serien när man gör en betalning, och den kopieras också på ett antal datorer i bitcoinnätverket. Det finns däremot ingen central server. För att betalningen ska godkännas måste blockkedjan vara likadan hos betalningen och hos ett antal datorer i bitcoin-nätverket. För att mani­pu­lera data i en blockkedja måste man alltså:

  • – göra intrång i alla datorer i bitcoin-nätverket och dessutom
  • forcera krypteringen.

– Alla transaktioner krypteras nämligen, och blockkedjan lagras i krypterad form. – Om det skulle dyka upp två identiska värdebärare (alltså sifferserien som visar betalningens belopp) räknas den som har längst blockkedja som den äkta, och den andra blir ogiltig. – Blockkedjetekniken har anammats i många andra sammanhang än bitcoin. Blockkedjor kan användas för andra elektroniska betalningar, men också för att säkra andra elektroniska data, till exempel textdokument. Nackdelen är att blockkedjan kan bli mycket lång. Läs också om smarta kontrakt. – Blockkedja var ett av årets nyord 2017 enligt Språktidningen (länk) och Språkrådet (länk). En del företag anser att ordet har blivit uttjatat och föredrar att tala om digital ledger technology, DLT. – Läs också om projektet Corda och om kondensatkedja.

[kryptovalutor] [blockkedjor] [kryptering] [ändrad 22 november 2018]