krypteringsnyckel

sifferserie, ord eller andra tecken som används för att kryptera och dekryptera meddelanden. – Krypteringsnyckeln eller nycklarna används tillsammans med en krypteringsalgoritm i ett kryptosystem. – I praktiken är kryptering en matematisk process: även om krypteringsnyckeln består av bokstäver byts bokstäverna först ut mot siffervärden när man krypterar. I det enklaste fallet: A=1, B=2 och så vidare. Allt görs numera med dator. – I äldre kryptering, symmetrisk kryptering, använde avsändare och mottagare samma nyckel. När mottagaren dekrypterade ett meddelande gjorde hon helt enkelt samma beräkningar som avsändaren, fast i omvänd ordning. – Nyare system använder asymmetrisk kryptering där avsändare och mottagare använder olika krypteringsnycklar. Man kan då inte dekryptera genom att utföra algoritmen i omvänd ordning (se envägsfunktion). Den som vill kunna ta emot krypterade meddelanden måste ha två nycklar, en publik nyckel (kallas också öppen nyckel) som sprids öppet till alla som önskar skicka krypterade meddelanden till användaren, och en privat nyckel som används för dekryptering, och som måste hållas hemlig. (Det går inte att använda den publika nyckeln för att dekryptera ett krypterat meddelande.) En fördel med denna ordning är att sändare och mottagare inte behöver träffas för överlämning av nycklar. – Eftersom asymmetrisk kryptering är tidskrävande brukar man bara använda det för att överföra en engångsnyckel för symmetrisk kryptering, och sedan kryptera själva meddelandet med den nyckeln. – Se också hemlig nyckel.

[kryptering] [ändrad 22 november 2018]